I maj 2015 kommer Världshälsoorganisationen WHO med sin globala handlingsplan mot antibiotikaresistens. 30 länder har redan inlett en satsning på övervakning för att spåra spridningen av multiresistenta bakterier.
– Knäckfrågan är vem som ska ha ansvaret och vem som ska betala. Är det politikerna, industrin eller någon annan aktör? Det kan inte WHO:s handlingsplan svara på, säger Thomas Tängdén, infektionsläkare vid Akademiska sjukhuset i Uppsala och forskare vid det internationella nätverket ReAct.
Thomas Tängdén
EU agerar sedan några år
EU har haft en handlingsplan mot antibiotikaresistens sedan 2011 och en rad konkreta åtgärder håller på att införas. Medvetenheten om problemet med resistenta bakterier är generellt också högt i Europa, medan det i andra delar av världen inte finns vare sig övervakning eller bra diagnostik. Den stora boven i form av bredspektrumantibiotika används i alldeles för hög omfattning, och i vissa länder behövs inte ens recept för att få det. Arbetet med WHO:s globala handlingsplan pågår för fullt, och om tidsplanen håller kommer den att presenteras i maj i år. Den kommer sannolikt att innehålla krav på förbättrad övervakning av spridningen av multiresistenta bakterier, rekommendationer för restriktioner i förskrivning av antibiotika, krav på förebyggande åtgärder mot mikrobiella infektioner och stärkta multilaterala åtaganden för kontroll av både vård av människor och djur. – Man kan förvänta sig att den blir väldigt komplett, men samtidigt kan det bli svårt för fattiga länder att se vilka åtgärder som passar just för dem. Det är viktigt att börja med övervakningssystem. De löser inte problemen men utgör en grund för det fortsatta arbetet, säger Thomas Tängdén.Sverige har klara sig relativt väl
Sverige har varit relativt förskonat från problematiken med multiresistenta bakterier, men även om antibiotikaförskrivningen minskat så har människor dött som följd av ”sjukhussjukan” till exempel. Svenska resenärer bär också ofta med sig multiresistenta tarmbakterier med sig hem. Trots allt ligger vi bra till vid en internationell jämförelse. – Sverige ligger väldigt bra till, vi använder ”smalare” preparat än andra länder, vi har bra kontroll på vad som används och varför och hygienen är välutvecklad. Andra länder som är aktiva inom området är Norge, Storbritannien och Holland. Bara några få nya antibiotikapreparat har tagits fram de senaste årtiondena. – Enzymhämmare i kombination med antibiotikapreparat är något nytt och positivt, som jag hoppas på. Men jag skulle också gärna se att helt nya antibiotikagrupper tas fram, säger Thomas Tängdén.Fakta/arbetet mot antibiotikaresistens
WHO:s globala handlingsplan mot antibiotikaresistens kommer i maj i år. Första steget i en rad konkreta åtgärder är övervakning, och 30 länder har förbundit sig det globala programmet som ska spåra upp spridningen av resistenta bakterier. Läs mer om arbetet med planen här. Enligt EU:s smittskyddsmyndighet ECDC orsakar antibiotikaresistens 25 000 dödsfall varje år i unionen, och kostnaden för sjukvård och produktionsbortfall kommer upp i 1,5 miljarder Euro. EU-kommissionens handlingsplan mot antibiotikaresistens är från 2011 och innehåller 12 åtgärder som EU-länderna ska genomföra, och sju områden där stora insatser behövs. Läs EU-planen här. Det internationella nätverket ReAct, Action on Antibiotic Resistence, har sin bas på Uppsala universitet och de två svenskarna Otto Cars och Thomas Tängdén sitter med i den euroepiska styrgruppen. Arbetar med kunskapsspridning och kampanjer. Uppsala Health Summit, där Thomas Tängdén är ordförande, håller i början av juni 2015 det internationella mötet ”A World without Antibiotics”. I Sverige arbetar Socialstyrelsen och Jordbruksverket med en samordning av arbetet mot antibiotikaresistens och vårdrelaterade sjukdomar. Folkhälsoinstitutet har i uppdrag att sprida kunskap om problematiken på regional och lokal nivå.