Kan förmaksflimmer hittas tidigt genom screening i hemmiljö med EKG-plåster av personer med förhöjd risk? Det undersöks i en forskningsstudie i Halland där regionen, två lärosäten och fyra företag samarbetar.
Ett plåster som mäter hjärtrytmen, i kombination med en riskprediktionsmodell som tagits fram genom registerforskning – så ska tidigt förmaksflimmer upptäckas i en studie med 3 000 försökspersoner i Region Halland.
Förmaksflimmer är den vanligaste hjärtrytmrubbningen och ökar risken för blodproppar. Det är den vanligaste orsaken till stroke, propp i hjärnan, som leder till både höga vårdkostnader och stort lidande. I dag finns behandlingar som kraftigt minskar risken för proppbildning, men en utmaning är att upptäcka flimret i tid. Förmaksflimmer kan ge symtom som oregelbunden puls, andfåddhet, trötthet, bröstsmärtor och yrsel. Men inte alla får symtom, och alla söker inte heller hjälp.
Två sorters screening undersöks
Nu undersöks ett nytt sätt att upptäcka fall av förmaksflimmer som ännu inte har diagnostiserats. 3000 personer har rekryterats till en studie som drivs av Region Halland tillsammans med Högskolan i Halmstad, Karolinska Institutet och företagen Bristol Myers Squibb (BMS), Pfizer, Philips och Hallandia V AB som utvecklar en plattform för analys av hälsodata kallad Shaarpec. Studiepersonerna, som alla är över 65 år gamla, bär under två veckors tid ett EKG-plåster som mäter hjärtats elektriska aktivitet. Plåstren skickas sedan till forskarna som undersöker förekomsten av flimmer.
– Studien är designad så att vi kan jämföra vad en generell screening av personer över 65 skulle betyda, respektive screening av de som lever med högst risk för förmaksflimmer, eller ingen screening alls – vilket är vad vi har i dag. Om skillnaden i upptäckta fall är tillräckligt stor så kan man fundera på hur det skulle gå att tillämpa i större skala, säger Johan Engdahl som är ansvarig läkare för studien, tidigare överläkare i Region Halland men nu vid Danderyds sjukhus och docent vid Karolinska Institutet.
Digital distansstudie ett nytt koncept
Hälften av studiepersonerna har valts ut eftersom de hamnat över en viss poänggräns i en riskprediktionsmodell utvecklad med hjälp av registerdata. Modellen väger samman omkring tio faktorer, bland annat ålder, diabetesdiagnos, tidigare fall av stroke och tidigare fall av hjärtrusning. Utifrån faktorerna kan modellen med omkring 70–80 procents säkerhet förutspå vem som har förmaksflimmer. Det har slagits fast genom att modellens prediktioner jämförts med registerdata över vilka av de studerade patienterna som också har eller senare har fått diagnosen förmaksflimmer.
Den andra hälften av de personer i Hallandsstudien som bär EKG-plåster har inte jämförts med modellen utan är bara ett slumpvis urval över 65 år. Utöver detta finns två kontrollgrupper – en med konstaterade riskfaktorer, en där riskfaktorer inte utvärderats – som inte erbjuds EKG-plåster. Målet är att se hur många fall av förmaksflimmer som hittas i det två plåstergrupperna, respektive hur många som hittas i kontrollgrupperna. För även i kontrollgrupperna kommer förstås fall av flimmer upptäckas, när personer söker hjälp för symtom eller som ett bifynd när de söker för något annat tillstånd.
– Prediktionsmodellen har funnits ett litet tag, men så vitt jag vet är det en av de första gångerna som den används på det här viset som det var tänkt. EKG-plåstret har också varit på marknaden i några år även men inte använts så mycket i Sverige. Nytt i studien är dels att vi söker efter flimmer i odiagnostiserade grupper, dels att det i princip rör sig om en helt digitaliserad studie på distans, säger Johan Engdahl.
De som bär EKG-plåstret har fått frågan om studien per post och gett sitt samtycke digitalt. De får plåstret hemskickat och skickar själva tillbaka det per post, utan några besök i sjukvården – utom förstås i de fall då flimmer upptäcks. Då kallas patienterna in för undersökning och eventuell behandling. Kontrollgrupperna som inte bär plåster följs enbart genom registrerade hälsodata, och forskarna noterar hur många av dem som får en diagnos under studietiden.
Visionen: nationell screening
– I Halland har regionen en unik struktur på sina hälsodata och forskar aktivt på den, så det finns ett system och en kompetens som vi kan dra nytta av. Det är väldigt roligt att få göra det i ett projekt med så många olika aktörer från både akademin och industrin, säger Johan Engdahl.
Hans förhoppning är att studien ska ge så tydliga resultat att det blir meningsfullt att skala upp till en mer omfattande screening. Att det inte görs fysiska besök sparar både tid och pengar. Samtidigt finns utmaningar – inte alla känner sig bekväma med att delta i en digital studie. Men utan att kunna ange detaljer, eftersom studien inte har redovisats ännu, säger Johan Engdahl att forskargruppen ändå är nöjd med intresset.
Tror du att det är en realistisk förhoppning att det här leder vidare till ett nationellt screeningprogram?
– Ja, det tror jag definitivt. Det är det som är tanken. I tidigare studier har vi testat screening för alla över en viss ålder, men förmodligen blir det effektivare att rikta sig mot dem med högst risk. Både riskprediktionsmodeller och metoder för att undersöka hjärtrytm har utvecklats mycket på senare tid. Det är dags nu att ta reda på vad som faktiskt fungerar, säger Johan Engdahl.