Allt började med en enskild lungcancerpatient som kom till Sahlgrenska Universitetssjukhuset för att få en "second opinion". Patienten hade en lungcancer som återkommit flera gånger, trots olika behandlingar på flera sjukhus runtom i världen. Läkarna och forskarna inledde ett omfattande analysarbete för att ta reda på vad som karaktäriserade tumören och hur den uppstått. Det som kliniskt definierats som lungcancer verkade inte rimma med verkligheten.
Analyserna gav en del överraskande resultat. En patologisk undersökning visade att det inte handlade om en traditionell lungcancer utan om en hormonproducerande – neuroendokrin – cancertyp. Samtidigt hade tumören en oväntad mutation i en speciell cancergen – BRAF – som vanligtvis förekommer vid malignt melanom, men inte vid neuroendokrin cancer. En biopsi som fördes in under huden på möss visade också att tumören hade en stark tillväxt, men när mössen behandlades med så kallade BRAF-hämmare växte den långsammare.
– Vi tittade på genetiken och insåg att detta troligtvis inte var lungcancer. Det är mycket tack vare vårt projekt med individanpassade analyser som vi kunde komma fram till något i det här fallet. Det är första gången i världen som den här typen av analyser gjorts och vi har utvecklat diagnosverktyget under arbetet med patienten, säger Jonas Nilsson.
Utvecklade resistens
Upptäckten ledde till att patienten kunde behandlas med BRAF-hämmare, vilket innebar att tumören krympte. Men målinriktade läkemedel kan inte alltid bota cancer, bara förlänga livet. Cancerceller kan nämligen bli resistenta mot målinriktade läkemedel, och patienten avled tyvärr efter sex månader då tumören återkommit.
Men tack vare analysmetoderna och patientens biopsier växte det nya diagnosverktyget fram. Verktyget består av en mängd olika analyser och undersökningar – och arvsmasseanalys är en viktig ingrediens. En mutationssignaturanalys visade att tumören hade sitt ursprung i förändringar i lungcancerpatientens hud.
Vid en jämförelse med RNA-sekvenseringsdata från 9 000 tumörer i databasen The Cancer Genome Atlas framgick att biopsierna från patienten hade över 90 procents likhet med malignt melanom. Sahlgrenskas patient hade förmodligen tidigare haft hudcancer som växt men försvunnit av sig självt, något som inte är ovanligt.
Kan införas på universitetssjukhus
Det skulle vara relativt lätt att införa det här diagnosverktyget på universitetssjukhusen i Sverige, menar Jonas Nilsson.
– Det kräver naturligtvis personal som kan hantera stora mängder data men tekniken går snabbt framåt och arvsmasseanalys är snart standard. Det beror lite på hur utrustningen på sjukhusen uppdateras. Jag hoppas i alla fall att det här kan införas storskaligt, det känns inte rättvist att inte alla av de här patienterna kan få korrekt diagnos i tid, säger Jonas Nilsson.
Att få rätt diagnos kan vara livsavgörande. Många behandlingar är godkända av Läkemedelsverket för en specifik diagnos, men kan inte användas för en annan. Därför kan en korrigerad diagnos av en patient med komplicerad cancer leda till en mycket bättre och mer anpassad behandling. Diagnosverktyget som uppfanns under och efter arbetet med cancerpatienten på Sahlgrenska är nu så mallat att det inte borde ta mer än ett par veckor för patienter med svårdiagnostiserad cancer att få rätt diagnos, enligt Jonas Nilsson.