För tidigt för Alzheimerscreening

Del 2: Alzheimers – för tidigt för screening

I flera år har forskare försökt ta fram antikroppar för att bekämpa plack i hjärnan hos Alzheimerspatienter. Den här hösten har en studie av en svenskutvecklad antikropp visat lovande resultat. Men sådan behandling måste sättas in tidigt, vilket kräver bra diagnosmetoder.

Oskar Hansson, överläkare och professor i neurologi vid Lunds universitet, har i mer än femton år utvecklat metoder för diagnos och prognos för Alzheimers och Parkinsons sjukdom. Det handlar om alltifrån biomarkörer i ryggmärgsvätska till algoritmer för diagnos, och undersökningar med PET-kamera för att skilja Alzheimers från andra demenssjukdomar.

Nyligen kunde Oskar Hanssons forskarlag visa att PET-studier av symtomfria personer med känd risk för Alzheimers kunde visa vilka av dem som skulle komma att utveckla symtom inom kort.

– Utan behandling så kan man fråga sig om det finns något värde i att veta att man ska bli sjuk snart. Men i ljuset av de positiva rön som verkar komma nu så blir det viktigt. Om utvecklingen går att stoppa med medicin är det förstås en annan sak, säger Oskar Hansson.

En framtid där sjukdomen övervakas och kontrolleras

Idag ställs diagnosen Alzheimers om patienten har kognitiva symtom och dessutom förhöjda halter i blodet av de sjukdomskopplade proteinerna beta-amyloid och tau. Men båda ämnena kan stiga i blodet långt innan symtomen kommer, så det är svårt att beräkna prognosen och därmed avgöra när behandling bör sättas in.

De nya resultaten visar dock att en förhöjd halt av båda proteinerna i hjärnan är ett mycket tydligare tecken. Den som hade det löpte upp till 40 gånger högre risk att utveckla sjukdomen inom några få år än den som hade normala halter av båda proteinerna i hjärnan.

Oskar Hansson och hans kollegor genomför nu en studie i Skåne där symtomfria personer får lämna blodprov, och om provet är onormalt kan de gå vidare till PET-undersökning och eventuellt läkemedelsstudier.

– Rent teoretiskt skulle man i framtiden kunna följa utvecklingen hos riskpatienter med blodprover och sätta in behandling under bara en tid, för att normalisera värdena, säger Oskar Hansson.

Detsamma hoppas Henrik Zetterberg, överläkare och professor vid institutionen för neurovetenskap och fysiologi på Göteborgs universitet. Även han forskar på biomarkörer för Alzheimers.

– I framtiden kanske alla gör blodtester i 50-årsåldern för att undersöka hjärnhälsan. Är värdena onormala går man vidare med grundligare prover, och om du då visar dig ha tidig Alzheimers kanske du kan få amyloidantikroppar i ett år eller två.

Hans vision är att man skulle kunna hålla Alzheimers i schack i flera år, med en tillfällig behandling eller med någon typ av underhållsbehandling och livsstilsförändringar. Forskning av bland andra Miia Kivipelto, professor i klinisk geriatrik vid Karolinska Institutet, har nyligen visat att det går att påverka minnesproblem vid lindrig Alzheimers med samma åtgärder som hon tidigare visat förebygger sjukdomen. Det handlar om balanserad kost, fysisk aktivitet, hjärngymnastik, sociala aktiviteter och att noga behandla kärlproblem som högt blodtryck, blodfetter och diabetes.

– Jag ser för mig att man kommer att gå in mycket tidigare än man typiskt gör i dag, och ta ett samlat grepp om både kroppen och hjärnan. Då blir Alzheimers en hanterbar sjukdom som man kan följa med blodtester och leva gott med under lång tid, säger Henrik Zetterberg.

För tidigt för bred screening trots bra tester

Att det finns allt bättre mätmetoder för Alzheimers är ett av forskningsområdets starkaste kort, menar Henrik Zetterberg. Utvecklingen av biomarkörer och tidiga behandlingar har gått hand i hand – läkemedelsstudierna blir mer exakta än förr, när man inte kunde vara säker på om deltagarna i Alzheimerstudier faktiskt hade just den sjukdomen, eller någon annan typ av demens.

Men även om testerna blir allt bättre, betonar Henrik Zetterberg att vi fortfarande är långt från ett läge där det är rimligt att screena på befolkningsnivå. Så länge det inte finns bra behandlingar att erbjuda vore det direkt oetiskt, säger han. Samtidigt tror han att det redan nästa år kan finnas kliniska tester som visar om en symtomfri patient är på väg att utveckla Alzheimers.

– Men då ska man naturligtvis göra det med en välutbildad läkare som kan väga samman svaret med övriga testresultat. Och vi som forskar behöver dessutom utveckla bättre markörer för andra diagnoser än Alzheimers. Det kan vara andra demenssjukdomar, depression, eller något helt annat som ligger bakom minnessymtom.

Han får medhåll av Agneta Nordberg, professor i klinisk neurovetenskap vid Karolinska Institutet och överläkare vid Karolinska sjukhuset med många års erfarenhet av utredning och behandling av Alzheimerspatienter. Hon menar att det första steget för att hjälpa personer med minnesproblem i Sverige i dag är att se till att de får genomgå minnesutredning så tidigt som möjligt och därmed får chans till läkemedelsbehandling och vård.

– Kognitivt svikt är en väldigt bred diagnos. På husläkarnivå är det inte så lätt att ställa en korrekt, tidig diagnos och skilja demens från stress, sköldkörtelstörning eller annat. Men på specialistkliniker är vi ganska bra på att med olika biomarkörer urskilja de som har ökad risk eller tidiga stadier av Alzheimers. Jag tror att man kunde behandla speciellt de äldre mer effektivt redan idag, med de läkemedel som finns.

Läs även del 1: Alzheimers – forskning ger hopp