Svensk forskning visar att störningar i hjärnans hormonproduktion tycks spela en hittills okänd roll för rörelsestörningar vid stroke, något som öppnar för nya behandlingar.
I många år har forskare varit övertygade om att förklaringen till de ensidiga rörelseproblem som kan drabba hjärnskadepatienter ligger i skador i nervbanorna, och det faktum att de två hjärnhalvorna styr rörelserna på motsatt sida kroppen.
Nu har ett internationellt forskarteam som innefattar forskare vid bland annat Uppsala och Lunds universitet hittat en helt annan förklaringsmekanism. Störningar i hjärnans hormonproduktion, som kan uppstå som en effekt av hjärnskadorna, har visat sig kunna påverka rörelsesystemet i bara ena kroppshalvan. Effekterna kan motverkas med hormonblockerande preparat.
– Vi har kunnat visa att det finns neurohormoner som specifikt kontrollerar höger eller vänster sida av kroppen, och att småmolekylära syntetiska ämnen som blockerar hormonernas effekter kan motverka problemen. Vi hoppas förstås att det kan lägga grunden för nya läkemedel, även om det är tidigt i processen ännu, säger Georgy Bakalkin.
Han är professor vid Uppsala universitets institution för farmaceutisk biovetenskap och en av forskarna bakom studien som utförts på råttor och publicerats i tidskriften eLife.
Den andra svenska forskningsledaren är Jens Schouenborg, professor i neurofysiologi vid Lunds universitet. Han har tidigare bland annat forskat på hur ryggmärgens smärtsystem fungerar och lärs in under fostertiden.
– De här nya resultaten visar på väldigt komplexa samspel mellan hormonella och neuronala system. Mycket av det vi såg var helt oväntat. Men vi har varit väldigt noggranna och dubbelkontrollerat allting, och då får man ju följa sina data helt enkelt – även om de leder till saker man inte trodde från början, säger Jens Schouenborg.
Hormoneffekter även utan fungerande nervbanor
Forskarna har utformat flera olika experiment för att studera kopplingen mellan hormonproduktion och rörelsestörning. Två olika hormoner som båda produceras i hypofysen gavs till råttor utan hjärnskada, och forskarna såg då samma typ av motoriska störningar som vid stroke. Störningen kunde sedan motverkas med ämnen som blockerade hormonerna.
I en annan studie använde sig forskarna av råttor som saknade förbindelse mellan hjärnan och den del av ryggmärgen som styr bakbenen. Även hos dem ledde en hormonförändring till påverkan på den väntade sidan av djurets kropp – fastän nervbanorna i det fallet inte kunde vara inblandade.
Däremot syntes inga effekter hos djur med hjärnskador som saknade hypofys, och som inte gavs några extra hormoner. Det verkade alltså inte räcka med hjärnskadan i sig för att ensidiga rörelsestörningar skulle uppstå.
Okända samspel grundar för nya behandlingar
I ett särskilt experiment tog forskarna serum, en del av blodet, från djur som fått en stroke och gav det till friska djur. Även de friska djuren utvecklade mätbara rörelsestörningar. Forskarnas hypotes är att det var en effekt av de hormoner som fanns i serumet.
– Det resultatet var så spektakulärt att vi hade svårt att tro det själva, men effekten var signifikant, även om störningen inte var lika stor som hos de djur som faktiskt fått en stroke, säger Jens Schouenborg.
Han konstaterar att fynden visar att de hormonella och neurologiska systemen i kroppen samspelar på sätt som varit okända förut, och menar att det här lägger grunden för helt ny forskning på det område som kallas neuroendokrinologi.
– Det är uppenbart att det blir en öppning för farmakologisk behandling, de här signalämnena går ju att blockera. Kanske kan man även använda stimuleringsbehandling med elektroder som kan påverka och normalisera utsöndringen av hormoner. Men det är förstås långt kvar till en färdig behandling, säger Jens Schouenborg.