Akut myeloisk leukemi, AML, är en svår blodsjukdom som drabbar både barn och vuxna, men den blir vanligare i högre åldrar. På ett år får cirka 350 svenskar en sådan diagnos. Prognosen är bäst hos barn och allt sämre med ökande ålder; sju av tio barn lever fem år efter att sjukdomen upptäcktes. Av de äldsta lever färre än två av tio patienter två år efter diagnosen.

Den inledande behandlingen består av en kombination av cytostatika. Ett skäl att barn har en bättre överlevnad är att de tål högre doser av cytostatika och en längre behandlingstid.

– Barn är oftare i bättre skick, de får fler läkemedel, de tål mer behandling och därför behandlas de tuffare och fler tumörceller slås ut. En annan förklaring är att i princip alla patienter tas med i kliniska studier och det finns också ett omfattande internationellt kunskapsutbyte, säger Nikolas Herold, forskare vid Astrid Lindgrens Barnsjukhus, Karolinska Universitetssjukhuset.

Stagnerad förbättring

Under lång tid har långtidsöverlevnaden stadigt förbättrats, men på de senaste decennierna har resultaten bara blivit marginellt bättre. Dock finns mycket mer att göra, menar Nikolas Herold.

– Jag tror vi kan komma betydligt längre med cytostatikabehandling, men först måste vi förstå bättre vilken behandling olika patienter ska ha. Idag försöker vi hitta de patienter som har störst risk för återfall och behandlar dem tuffare. Men egentligen vet vi inte varför en patient svarar på en viss behandling och varför en annan patient inte gör det, säger han.

Sedan länge – det godkändes 1969 – är cytarabin en väletablerad behandling mot AML och medlet finns också med på Världshälsoorganisationen WHO:s lista över essentiella läkemedel.

Protein hämmar cytarabin

Alla patienter svarar inte på cytarabin och effekten av cytarabin kan avta över tid hos en del patienter, men vad som sker när resistens utvecklas har varit okänd. Nu har dock en forskargrupp från bland annat Karolinska institutet, Karolinska sjukhuset och SciLifeLab i en studie av 300 patienter hittat ett samband som kan förklara en sämre effekt av cytarabin. I leukemiceller med relativt hög halt av ett protein, SAMHD1, hade cytarabin sämre effekt än i de celler som hade låg halt.

Forskningen öppnar för att möjliggöra en större effekt av cytarabin, om man lyckas blockera SAMHD1 så att halten i cellerna blir lägre.

– Det är åtminstone en idé att med ökad cytostatikaeffekt döda fler av cancercellerna och förhoppningsvis bota fler patienter, säger Nikolas Herold, som är en av huvudförfattarna till studien som nyligen har publicerats i tidskriften Nature Medicine.

Forskarna tänker sig att blockera SAMHD1 samtidigt som man ger patienten cytarabin. För att blockera SAMHD1 har man använt Vpx, ett protein som finns i virus från bland annat primater (men också i hiv-2 som har infekterat cirka två miljoner människor). Det är den enda kända blockeraren som fungerar inne i celler.

– Möjligen kan Vpx användas även för patienter, men målet är en enklare behandling med en tablett som ges samtidigt med cytarabin, säger Nikolas Herold.

Däremot vill man undvika en permanent blockering av SAMHD1 eftersom det finns misstankar om att det i så fall skulle kunna underlätta för tumörceller att bli elakartade

– Så det är nog ingen bra idé att ta bort SAMHD1 permanent i hela kroppen, säger Nikolas Herold.

En hylla med blockerare och cytostatika

Rönen kring SAMHD1 och cytarabin kan också bli användbara även för behandling av solida tumörer framöver, hoppas Nikolas Herold. Just cytarabin har sämre effekt på solida tumörer men det kan finnas samband mellan SAMHD1 och andra cytostatika som har betydelse för hur framgångsrik tumörbehandlingen är.

– Även andra cytostatika kan brytas ner av SAMHD1. Men om den kunskapen kan användas för att förbättra behandlingar vet vi inte ännu. Men jag har stora förhoppningar att blockering av SAMHD1 kan bli en av flera strategier också mot solida tumörer, säger han.

Nikolas Herold och andra cancerforskare delar en vision där man framöver kommer att ha en hel rad olika hämmare och flera cytostatika och att man utifrån patientens egenskaper kan välja ut den kombination som passar honom eller henne bäst. Men dagens behandling befinner sig långt från visionen.

– AML är ett spektrum av olika sjukdomar men ändå behandlar vi i princip alla på samma sätt.

Forskningen är fortfarande i ett tidigt skede, men Nikolas Herold hoppas att de inom ett år kan påbörja på kliniska studier.

– Men det lär ta flera år innan det kan bli en del av sjukvården. Och jag vill understryka hur angeläget forskning är för att förbättra för patienter. Samarbete mellan olika forskargrupper och institutioner är oerhört viktigt för att vi ska nå framgång i forskningen. Vår samarbetskultur är ett recept för framgång inte minst här i Skandinavien där det inte finns lika mycket pengar till enskilda forskningsprojekt som i USA, säger han.