Gott klimat för mer klinisk forskning i sydost

Diskussion vid samverkansmötet.

Det blev inga storregioner den här gången heller. I slutet av förra året skrotade inrikesminister Ardalan Shekarabi planerna på att dela in Sverige i sex regioner efter såväl starkt lokalt motstånd som en riksdagsmajoritet emot förslaget.

Men bortom de politiska realiteterna svetsas de tre regionerna Kalmar, Jönköping och Östergötland ändå alltmer samman när det gäller sjukvårds- och forskningsfrågor i region sydost. Det var tydligt när medarbetare inom forskning och innovation i regionerna nyligen hade ett samverkansmöte med företrädare för läkemedelsföretagen inom den regionala grupperingen LIF Sydost. Och begreppet "storregionen" användes lika ofta som naturligt på mötet, som en tydlig bekräftelse på att sjukvården utvecklas oavsett hur politiker i Stockholm bestämmer att Sverigekartan ska ritas.

Även om regionen domineras av Linköping i form av universitetssjukhus och stora forskningsresurser, så diskuterades på mötet ett flertal processer inom sjukvården som innebär en alltmer gemensam storregion. Ett exempel är läkarutbildningen vid Linköpings universitet som nu decentraliseras. Framtida läkare kommer utbildas även i Norrköping, Kalmar och Jönköping, och med läkarstudenterna följer viktiga akademiska resurser. Ett annan är den regionala noden inom Kliniska studier Sverige, Forum Sydost, med uppgift att stödja och underlätta klinisk forskning. Ett tredje är Regionalt cancercentrum, RCC Sydöst, för utveckling och samordning av cancersjukvården. Dessutom har universitetssjukvård införts som ett begrepp via ALF-avtalet, vilket öppnar för sådan vård på andra platser i storregionen än vid universitetssjukhuset i Linköping.

Ingen formell storregion

– Vi är ju ingen formaliserad storregion, men vi har ju exempelvis läkarutbildningen gemensam och forskningssamarbete inom Forum Sydost. Som forskningschef är jag involverad i läkarutbildningen och som nodföreståndare för Kalmars del inom forskningen. Vi har ett oerhört gott samarbetsklimat mellan regionerna. Vi trivs ihop, sade Jonas Bonnedahl, forskningschef i Kalmar, vid samverkansmötet.

I Region Östergötland har Annika Bergqvist nyligen tillträtt en för regionen ny roll som forskningsdirektör; en markering om att forskning är viktigt och kommer högre upp på agendan än tidigare.

– Vi har slagit fast att forskning är huvudstrategi för utveckling inom universitetssjukvården. Det ska vara den drivande kraften för att utveckla vården som helhet. Att ha stark universitetssjukvård i storregionen och i Östergötland smittar av sig på hela sjukvården, sade Annika Bergqvist.

Hon har nyligen startat ett arbete i Östergötland som syftar till att regionen ska bli mer attraktiv för läkemedelsföretagen att placera klinisk forskning.

– Vi behöver bli mer träffsäkra när vi säger hur många patienter vi kan leverera och sedan också göra det. Vi behöver ha en snabb handläggning, professionell och korrekt hantering och en hög kvalitet. Det behöver vi säkerställa, sade Annika Bergqvist.

Forskning ökar kompetensen

Staffan Hägg är forskningsledare vid Futurum, Region Jönköpings forsknings- och utbildningsenhet, som också utgör en nod inom Forum Sydost för kliniska prövningar. Han lyfte fram att delaktighet i forskning är en del av lärandet i sjukvården. De som är med och bedriver klinisk forskning också ökar kompensen i hela organisationen.

– Den forskning vi i Jönköping är intresserade av är klinisk forskning. Vi har ett uttalat syfte att förbättra vården för patienter och förbättra hälsan i befolkningen. Och vi vill se möjligheter till förbättring inom ett tidsperspektiv om 5-7 år. Tar det längre tid än så är nog lärosätena bättre alternativ, sade Staffan Hägg.

I en paneldiskussion var alla överens om värdet av klinisk forskning och samverkan mellan sjukvården och företagen, och att region sydost har goda förutsättningar för att kunna locka till sig fler prövningar. Charlotta Dabrosin, professor i onkologi och chef för Forum Sydost, var hoppfull kring framtiden för klinisk forskning i regionen.

– Jag tycker att det har hänt väldigt mycket hos oss redan. Inom sydost-samarbetet har vi fått upp medvetenheten om att vi behöver ses som en sjukvårdsregion, och att vi kan lära av varandra. Jag tror också att nod-funktionen kring kliniska studier kan ta bort lite av beröringsskräcken med företag. Man får bort individrelationen med den enskilda doktorn, och noden blir en mer legitim väg in i vården, sade Charlotta Dabrosin.

Srinivas Uppugunduri, chef för RCC Sydost, menade att samverkan inom cancerområdet via RCC nu lyckats klara av de mest kontroversiella frågorna genom att komma överens om nivåstrukturering av ett antal cancerdiagnoser. För att öka andelen klinisk forskning och utnyttja hela storregionen behöver nu avtal kunna skrivas över regiongränser, menade han.

Verktyg behövs

Dag Larsson, ansvarig för regionala frågor inom LIF – de forskande läkemedelsföretagen, ställde sig frågan om klinisk forskning i dagens produktionsinriktade sjukvård ses som ett slags överkurs, något man kan ägna sig åt när allt annat är avklarat. För att förändra ett sådant synsätt behövs verktyg, som exempelvis forskningsbokslut, som underlättar för ansvariga politiker att beställa forskning lika naturligt som man beställer sjukvårdsproduktion.

– Man kan blicka tillbaka lite för att få perspektiv. Vad var det som gjorde att vi tidigare var så framgångsrika inom klinisk forskning. Om vi skulle nå dit igen, vad skulle det vara för forskning? Jag menar att forskning ska kännas värdefull för sjukvårdens egen skull, inte för att man bara gör det på uppdrag av någon annan, sade Dag Larsson.

Syftet med samverkansmötet var att få en gemensam bild av förutsättningarna för regionerna att delta i forskning och utveckling. Det slutade i en samsyn kring att kommande möte kan inriktas på att i mer detalj diskutera vad som behöver göras rent praktiskt.