Föreläsare var Charles M Rice, professor i virologi vid Rockefeller University, New York, USA, som varit med på hela resan med hepatit C. Men före honom gav Hans Rosling en inledning som innehöll både ett högst privat perspektiv och Hans Roslings gängse globala överblick. Han introducerades av Anders Hamsten, rektor för Karolinska Institutet, som presenterade honom som institutets förmodligen mest inflytelserika professor någonsin.
Charles Rice När Hans Rosling var 19 år drabbades han av diarré efter en utlandsresa. Vid 30 års ålder fick han en cancerdiagnos med metastaser i levern. Efter utredning diagnostiserades han med kronisk hepatit – men den exakta diagnosen, hepatit C, fick vänta ett antal år.
Åkte till Japan
På senare år försämrades hans lever och i januari 2014 ordinerades han simeprevir av en läkare i Tokyo, vilket innehöll en viss ironi. Simeprevir har utvecklats av det svenska företaget Medivir, men det första godkännandet kom i Japan i september 2013. Först året därpå godkändes det i Sverige.
– Det var lite märkligt att behöva åka till Japan för att få behandling med ett läkemedel som har utvecklats några mil härifrån, sade Hans Rosling. Ytterligare någon vecka senare var han först i Sverige (utanför kliniska prövningar) att få ett recept utskrivet på ett annat nytt läkemedel mot hepatit C, sofosbuvir, som utvecklats av det amerikanska företaget Gilead.
– Behandlingen fungerade och sex månader senare var jag fri från virus och så är det fortfarande, sade Hans Rosling.
Från obotbar till botbar
Anders Hamsten Utvecklingen har varit remarkabel. Under hans medicinstudier fick han veta att man aldrig kommer att kunna bota virussjukdomen, men möjligen skulle man så småningom utveckla vaccin mot hepatit C. Medicinska konsekvenser av hepatit C, levercirros och levercancer, svarar för 1 procent av förlorade levnadsår i Sverige. I Egypten, som har flest fall i förhållande till befolkningen, orsakas närmare 5 procent av alla dödsfall av hepatit C. Genomsnittet för världen är knappt 1 procent.
Innovation inte bara inom medicinen
Nu har världen fått effektiva läkemedel som kan pressa ner medicinska komplikationer av hepatit C. Men hur ska behandlingar finansieras? För att hantera den globala bördan av hepatit C räcker det inte med framstegen inom biomedicinsk forskning och läkemedelsutveckling. Det behövs också innovationer inom politiken, finansieringen och det regulatoriska systemet, menar Hans Rosling.
– Även grundforskningen, som är en förutsättning för innovationer, borde vara med och dela på vinsterna från framgångsrika läkemedel. Så jag föreslår att vinsten delas lika mellan det allmänna som finansierar grundforskningen och den kommersiella sidan. Vi behöver en metod för detta. Och med en sådan på plats och en fortsatt utveckling av nya sätt att administrera läkemedlen och öka användningen kan vi kanske till och sätta målet till att utrota hepatit C, sade han.
De flesta får inga omedelbara symptom
Man räknar med att mellan 130 miljoner och 200 miljoner människor i världen är smittade med hepatit C. Störst andel smittade har man sett i Egypten och Mongoliet. De flesta personer får inga symptom när de fått infektionen. Hos en del smittade, enligt Charles Rice 30 procent, läker infektionen ut spontant men hos övriga utvecklas en kronisk infektion som några decennier senare kan leda till levercirros (”skrumplever”) och levercancer. Några av utmaningarna som väntade Charles Rice och andra hepatit C-forskare är att det finns en stor genetisk variation – något man måste hantera innan man kan fokusera på mål för läkemedel och vaccin. Ett bekymmer var att det i de flesta fall var omöjligt att odla hepatit C-virus i laboratoriet. Och man visste inte vilka av patienterna som hade risk för cirros och cancer.
Svårt föröka virus på labbet
Kring 2005 lyckades tre olika forskargrupper, varav Charles Rice’s grupp var en, var för sig hitta metoder att föröka hepatit C-virus i cellkulturer. Detta blev inledningen på en utveckling av flera olika mål för nya läkemedel, bland annat proteashämmare, hämmare av NS5B RNA-polymeras och hämmare av proteinet NS5A. Därmed hindras hepatit C-virus förmåga att föröka sig (replikationen hämmas). Flera studier har visat att olika kombinationsbehandlingar under 12-24 veckor botar mer än 95 procent av alla infekterade patienter. Med bot menas att man inte kan detektera hepatit C-virus hos patienten sex månader efter det att behandlingen avslutats.
Minska risken för leverskador
Poängen med att eliminera hepatit C-virus från infekterade är i första hand att minska risken för leverskador. – Jag hävdar att ju tidigare behandling inleds desto bättre – för då kan vi minska risken för skador på levern. Vi har idag många olika kombinationsbehandlingar med minimala biverkningar som också tolereras av patienterna, sade Charles Rice. I behandlingen av hiv/aids var resistens mot behandling en vanlig orsak till att effekten av behandling avtog. Ett motmedel är att prova andra läkemedel. Resistens har ännu inte varit ett problem när det gäller hepatit C-behandling. Utöver de läkemedel som redan har börjat användas finns flera andra under utveckling, påpekade Charles Rice.
Flera utmaningar återstår
Även om situationen ser ljusare ut så gäller det de infekterade personer som har identifierats och fått behandling. Men stora utmaningar återstår.
– En av dem är att de flesta som är infekterade med hepatit C inte vet om det. Beräkningar pekar på att kanske endast 10 procent av alla smittade i världen har identifierats. Vi kanske har 135 miljoner icke diagnostiska fall och vi måste bli bättre på att hitta och behandla dem. Och ett profylaktiskt vaccin vore värdefullt för att kontrollera hepatit C, sade Charles Rice. Han anslöt sig till Hans Roslings resonemang om återföring av en del av vinsterna i behandlingen till den grundläggande forskningen.
– Vi ser i USA en allt mer pressad situation för den forskning som drivs av nyfikenhet, trots att det är sådan forskning som lett fram till stora framgångar i slutändan, sade Charles Rice.