Ny modell för statens riskkapital ska stimulera innovationer och företagande

Även om det totalt sett finns mycket pengar till investeringar i företagande i Sverige och även till innovationer så fungerar inte finansieringen i hela kedjan från idé till att företag byggs och utvecklas. Regeringens särskilde utredare Hans Rydstad lämnade i juni 2015 förslag om hur statens riskkapital bättre kan bidra till innovation och tillväxt, ”En fondstruktur för innovation och tillväxt”. Den 23 september 2015 presenterades utredningen på ett seminarium arrangerat av SNS, Studieförbundet Näringsliv och Samhälle. Visserligen är statens andel av det samlade riskkapitalet liten, men det är en betydelsefull andel – särskilt när det är ett komplement till det som privata aktörer lägger in. – 90 procent av alla företag har en helt okej finansiering. De klarar sig på egna pengar eller bankfinansiering. Och om de vill ha statligt kapital så är det inte främst riskkapital utan bidrag eller lån. Sedan finns det ett litet antal företag med hög teknik- eller affärsrisk, till exempel innovativa företag, sade Hans Rydstad på seminariet. De innovativa företagen motsvarar en liten del av det samlade företagandet, men deras betydelse ska inte underskattas. – De har en oerhört stor betydelse för samhället i framtiden. Ibland när man talar om innovation så tänker man på teknik, men det är långt ifrån alltid så. Det kan också vara nya affärsmodeller. Eller företag som Linas Matkasse som utan ny teknik ändå ändrar en hel branschs sätt att fungera – det är också innovation, sade han.

Enkelt och överskådligt

Huvudprinciper för statligt riskkapital ska bygga på enkelhet, menar Hans Rydstad. Från departementets och näringsutskottets perspektiv måste strukturen vara överskådlig för att riskkapitalet ska kunna styras i rätt riktning. – Funktionen ska vara stödjande för det privata kapitalet och de privata initiativen. Pengar behövs i tidiga faser, så kallad pre-seed. Ofta bildar man bolag kring en idé alltför tidigt i processen. I stället skulle man kunna ge mer bidrag tidigare så att man kan bevisa att idén håller innan man bildar bolag. Om staten säger att man bara ger bidrag till bolag – ja då bildas bolag. I stället bör man stötta entreprenörerna mer så att idéer hinner mogna och utvecklas bättre före bolagsbildandet. I ekonomiska sammanhang finns det en ”dödens dal” – vilket innebär att ägarna lyckats samla ett visst kapital men inte kommer vidare och företaget stagnerar. Dalen handlar om i storleksordningen 5 – 50 miljoner kronor. I det intervallet kan statliga pengar bli betydelsefulla.

Fond i fond ska investera i dödens dal

Utredningen mynnade ut i ett antal förslag. Huvudförslaget är att det inrättas en så kallad fond i fond för statens riskkapital. Ett aktiebolag, Fondinvest AB, föreslås att tillsammans med privat kapital investera i svenska innovativa företag med hög tillväxtpotential. Fondinvest föreslås investera i ett antal så kallade venture capital-fonder och inte direkt i företagen. Fondinvest föreslås investera i ett antal olika fonder i olika branscher och som omfattar 0,5 – 1 miljard kronor vardera. Med den storleken kan fonderna ha en bra riskspridning. – De ska inte vara huvudinvesterare och genom ägaranvisningar tvingas investera just i dödens dal, sade Hans Rydstad. Life Science pekas ut som en bransch där investeringar ofta är större och därför kan sådana fonder behöva vara större än andra. – Det finns få venture capital-fonder inom Life Science men det borde finnas utrymme för fler. Och bildas det fler ökar chansen att attrahera mer utländskt kapital, menade Hans Rydstad.

Viktigt forma incitament för privat kapital

För att attrahera privat kapital behövs incitament. Under lång tid har avkastningen från venture capital-fonder varit svagt och exempelvis pensionsfonder avstår från att investera i dem. Därför föreslår Hans Rydstad att staten t ex avstår från en stor del av vinster och/eller tar en större andel av förluster för att tillräckligt med privat riskkapital ska satsas i de fonderna. Ekonomin är föränderlig och år från år kan ”modet” bland investerare snabbt förändras. Det får konsekvenser för Fondinvest. – Det är viktigt att inriktningen varierar över tid. Men jag tror att politikerna köper mina förslag. Sedan kommer det att ta lång tid innan vi har facit om de är bra. Minst tio år kommer det att ta, men det måste man acceptera.

Historiens lärdomar

Per Strömberg är professor vid Handelshögskolan i Stockholm. Han var enig med Hans Rydstad om inriktningen för statligt riskkapital och hänvisade till historien. – Den modell som fungerat sämst är direktinvesterande helägda statliga riskkapitalfonder med begränsat mandat i exempelvis vilka industrier eller regioner de får investera i. Den modellen fungerar inte enligt internationell forskning. Däremot blir resultaten bättre om staten investerar i privata fonder och inte är helägare, sade han. Han underströk att det kapital som fungerar bäst är entreprenörers egna pengar. Så alla åtgärder som gör det möjligt för entreprenörer att spara pengar är effektiva. En annan stark drivkraft är staten som en kund som efterfrågar innovationer. – Silicon Valley hade knappast existerat idag om inte den amerikanska försvars- och rymdindustrin hade efterfrågat teknik som utvecklades där. Och Sveriges ställning som teknikland hade inte varit så stark om inte Televerket hade varit en stor kund som efterfrågat Ericssons innovationer, sade Per Strömberg.

Riskkapital och små företag skapar nya jobb

Elisabeth Thand Ringqvist är ordförande i den Svenska Riskkapitalföreningen. Hon betonade riskkapitalets betydelse för jobbskapande – företag som är högst har skapat nästan hälften av de nya jobben. Och en stor del av värdeskapandet sker i de små och medelstora företagen, upp till 250 anställda. I Sverige finns det bara 44 företag som har mer än 5 000 anställda här i landet. Hon uppskattade att utredningen betonade betydelse av hela kapitalförsörjningen. År 2014 fanns 8 000 miljarder kronor investerade i svenska bolag. – 239 miljarder fanns investerade i tillväxtbolag och 4 av dessa miljarder var statligt riskkapital. Totalt sett finns mycket kapital men det finns områden där det inte kommer fram. Jag är glad över att utredningen lyfter fram att det finns ett antal ramvillkor för att det ska ske. Fixar man ”buggarna” i det nuvarande systemet så är det en del i en bättre kapitalförsörjning, sade hon. Fond i fond är ett förslag som är bra och som flera andra aktörer föreslagit länge. Och Elisabeth Thand Ringqvist ser ett skifte i statens inställning. – Det finns en insikt att det kanske inte räcker med mer kapital utan att det också behövs kunnigt och aktivt ägande. Och det är bra att staten inser att det är man inte bäst på, sade hon. Bilder Huvudbild: Hans Rydstad, Elisabeth Thand Ringqvist och Per Strömberg på SNS-seminariet kring Hans Rydstads utredning om statligt riskkapital. Foto LIF, Sten Erik Jensen (CC BY-NC-ND 3.0). Hans Rydstad, Elisabeth Thand Ringqvist och Per Strömberg. Foto LIF, Sten Erik Jensen (CC BY-NC-ND 3.0).