Nytt hopp inom Alzheimers

Del 1: Alzheimers – forskning ger hopp

I dagarna pågår en internationell Alzheimerkonferens i San Francisco. Ett av de hetaste samtalsämnena är en ny antikroppsbehandling med rötterna i Sverige. Preliminära resultat kom redan tidigt i höstas, men det var först häromdagen som den vetenskapliga studien publicerades i New England Journal of Medicine.

– Presentationen av resultaten mottogs med stor positivitet! Alla verkar överens om att detta tycks funka, även om det fortfarande är osäkert exakt hur stor effekten är, säger Henrik Zetterberg, överläkare och professor vid institutionen för neurovetenskap och fysiologi vid Göteborgs universitet, som är på plats i San Francisco.

20 miljoner människor, varav 100 000 svenskar, lever med Alzheimers sjukdom. Celler i hjärnans minnescentrum förtvinar och det formas plack, klumpar av proteinet beta-amyloid, omkring nervcellerna. En stor del av behandlingsforskningen fokuserar på amyloidplacken. Flera forskargrupper och företag försöker utveckla antikroppar som ska städa bort dem, och bara i höst har det kommit resultat från två olika patientstudier. Den senaste misslyckades, effekten blev så liten att den hamnade inom felmarginalen.

Men den antikropp som Uppsalaforskaren Lars Lannfelt arbetat med i tjugo år har väckt stort hopp. ”Resultaten uppfyller helt och hållet våra förväntningar,” sade i höstas det svenska bolaget Bioarctics VD Gunilla Osswald i ett pressmeddelande. Bioarctic grundades 2003 för att utveckla bland annat den aktuella antikroppen. Nu drivs forskningen i samarbete med japanska Eisai och amerikanska Biogen.

Betydelsefullt steg, men måttlig effekt

Antikropparna gavs som infusioner varannan vecka i arton månader till personer som börjat utveckla Alzheimers sjukdom. Målet var en typ av tidiga amyloidplack som kallas protofibriller, och placken minskade tydligt hos de som fick antikroppar. Deras symtom förvärrades ändå – men 27 procent mindre jämfört med kontrollgruppen som fick placebo. I slutänden beskrivs effekten som ”måttlig”.

– Naturligtvis är dessa studier ett betydelsefullt steg framåt. Men det är viktigt att säga redan nu att effekten är måttlig och att för en stor del av dagens många Alzheimerspatienter är den här behandlingen kanske inte aktuell nu. Men en fortsatt utveckling av resultaten kan leda till nya behandlingsmöjligheter ännu tidigare i sjukdomsförloppet och med andra preparat som hjälper fler, säger Agneta Nordberg.

Hon är professor i klinisk neurovetenskap vid Karolinska Institutet och har forskat på Alzheimers sjukdom i många år. Bland annat arbetar hon med att utveckla olika avbildningstekniker för att studera utvecklingen av amyloidplack och andra sjukliga förändringar i hjärnan hos patienter med tidig Alzheimers och förstadier till sjukdomen.

För bara några dagar sedan beskrev den vetenskapliga tidskriften Science två rapporterade dödsfall i hjärnblödning hos patienter som tidigare medverkat i studien av den nya antikroppen. Meningarna går isär om hur sannolikt det är att behandlingen var orsaken, men flera experter betonar att det är viktigt att fortsätta utreda biverkningsriskerna.

Drygt 12 procent av de patienter som fick antikroppen utvecklade svullnad i hjärnan, en vanlig biverkan vid den här typen av behandling. Siffran för placebogruppen var knappt 2 procent. Under studietiden förekom inte fler dödsfall i behandlingsgruppen än i placebogruppen, och inga av de dödsfallen var kopplade till behandlingen enligt forskarna.

Oenighet om sjukdomens orsaker

Runtom i världen pågår ett stort antal forskningsprojekt som utforskar olika vägar för att behandla Alzheimers. Det handlar bland annat om olika typer av kärlpåverkan, inflammatoriska processer i hjärnan och immunsystemets roll (som i en helt ny studie från Lunds universitet), och framför allt om de två proteinerna beta-amyloid och tau.

Henrik Zetterberg beskriver hur en kontrovers blossar upp med jämna mellanrum bland forskare och läkare på Alzheimersområdet. Alla är helt enkelt inte överens om vad som är orsak och verkan i sjukdomen.

– En del menar att Alzheimers har med åldrande att göra, att kärlförändringar och försämrad ämnesomsättning i cellerna leder till amyloidklumpar hos vissa människor. Enligt den hypotesen är placken alltså inte det primära, utan bara en delförklaring. Att ta bort placken skulle då inte få så mycket effekt. Det kan ju hända att de som tänker så får rätt i slutändan, men själv tror jag att det spelar roll att få bort placken, om det sker tidigt.

Andra forskare menar att förändringar i proteinet tau är det betydelsefulla. Hos Alzheimerspatienter bildar tau nämligen små ”nystan” på ett sätt man inte ser hos friska. Enligt Henrik Zetterberg finns starka data som visar att amyloidplacken kommer först, tau-nystanen efteråt – men det finns fortfarande forskare som inte släppt tanken att förändringar i tau kan vara en utlösande faktor.

Svårt att skapa behandling för äldre multisjuka

En utmaning i sig är att så många är drabbade av sjukdomen, och att den debuterar vid olika ålder och utvecklats mycket individuellt. Det ställer stora krav på framtidens behandlingar.

Agneta Nordberg konstaterar att de substanser som nu testas i patientstudier är kostsamma och kräver täta injektioner, upprepade kontroller med magnetkameraundersökningar och övervakning av biverkningsrisker, något som hon påpekar skulle vara svårt att införa på bred front i en redan tungt belastad vård.

Dessutom testas antikropparna till en början på i övrigt friska och i flera fall relativt unga patienter, medan den största gruppen Alzheimersjuka i samhället är gamla och multisjuka.

– En biverkan i de här studierna är en viss svullnad i hjärnan. De som medverkar i studier får inte ha ens några mikroblödningar före, och det har många äldre som lever med bland annat högt blodtryck och diabetes. Så till en början riktar behandlingarna in sig på de lite yngre som har en mer aggressiv sjukdom, säger Agneta Nordberg.

Henrik Zetterberg instämmer i det men betonar att det är en viktig framgång i sig att kunna angripa den sjukdomsformen. Tidig Alzheimers leder till stort lidande för både drabbade och anhöriga.

– Om vi kan hjälpa dem vore det ett oerhört framsteg. Dessutom är min förhoppning att den här substansen så att säga låser upp det baklås som funnits på Alzheimersområdet. Det är så svårt att utveckla en behandling när det inte finns någon föregångare att jämföra med. Med en ny typ av läkemedel kan vi börja undersöka hur biomarkörer förändras och vad som krävs för att man ska se klinisk effekt. Nu tror jag allt kommer att gå mycket fortare, så jag blev väldigt glad när resultaten kom, säger Henrik Zetterberg.

Läs även del 2: Alzheimers – för tidigt för screening