Förberedelser för tillverkning av en aktiv biologisk substans vid Sobis produktionsanläggning i Stockholm.
Allt fler lovande biologiska läkemedelsmolekyler tas fram inom akademi och industri, men ofta är formuleringen en utmaning. Preparaten har många gånger kort hållbarhet, måste oftast förvaras kallt, och kan vara svåra att distribuera och använda.
– Behovet ökar av produkter som fungerar i verkligheten. De måste bli mer hållbara och lättanvända för att bli framgångsrika terapier. Särskilt som vi ser en trend inom hälso- och sjukvården att minska kostnader genom att flytta läkemedelsbehandlingar från sjukhus och vårdcentraler till patienterna själva. Samtidigt är det självklart positivt och motiverande för patienten att själv kunna hantera sitt läkemedel, säger Jonas Fransson.
Han är styrelseordförande i NextBioForm och ansvarig för strategisk produktutveckling på Sobi, ett av de företag som medverkar i centret.
Sobi utvecklar biologiska läkemedel, i flera fall klassade som särläkemedel. Eftersom särläkemedel ofta behöver tas livslångt, blir det ännu mer angeläget att preparaten är enkla och praktiska att hantera för patienten. Samtidigt innebär utvecklingen av särläkemedel speciella utmaningar påpekar Jonas Fransson. På ett smalt sjukdomsområde är möjligheten mindre för enskilda företag att göra dyra investeringar i utvecklingen av innovativa formuleringar. Det är där det nya centret NextBioForm kommer in.
Företag bidrog till att formulera frågorna
– Företagen behöver möjlighet att arbeta med forskningsorganisationer som RISE, universiteten i Lund och Malmö och forskningsanläggningen MAX IV. Det krävs en kombination av kompetenser. Vi har företag i projektet som producerar biologiska läkemedel, men också företag som är exempelvis teknikleverantörer, säger Anna Fureby vid RISE som är centrumledare för NextBioForm.
Hon berättar att RISE förberett centrumbildningen genom att i diskussioner med företag försöka ringa in vilka de viktigaste gemensamma frågorna är. Fokus ligger inte bara på proteinläkemedel utan också på probiotika, som har liknande utmaningar vad gäller stabilitet och lagring.
Målet är att utveckla metoder för formulering och för effektiv testning av preparatens hållbarhet, men också att ta fram en modell för hur den här typen av akademisk-industriell samverkan kan fungera över längre tid.
– Det ska vara en äkta samverkan, inte bara ett "projekthotell". Även när projektet har avslutats vill vi fortsätta arbeta tillsammans för att erbjuda de tjänster och metoder som utvecklats här. Vi vill skapa något slags kontaktpunkt som kan hjälpa den som behöver hitta fram till rätt aktör. Våra resultat kommer att göras tillgängliga utanför centret så snart vi kan släppa dem, säger Anna Fureby.
Viktigt att olika kompetenser möts
Enligt Jonas Fransson på Sobi planerar företaget att bidra med läkemedelssubstanser till forskningsprojekten, och med kunskap om hur utveckling, logistik och produktion fungerar i branschen.
– Det ligger ett stort värde i att låta olika kompetenser och behov mötas på det här sättet. Folk som aldrig brukar träffas sätter sig ner och jobbar ihop, och jag är övertygad om att det kommer leda till intressanta innovationer, säger Jonas Fransson.
Två år är inte lång tid, konstaterar Anna Fureby. Men hon hoppas att centret ska hinna ta fram ett par formuleringsplattformar och testa dem åtminstone på konceptnivå. Dessutom finns planer på att ansöka om finansiering för en förlängning av projektet.
Rättigheterna till de metoder som eventuellt tas fram tillfaller de forskare och företag som varit inblandade i utvecklingen. Jonas Fransson tror inte att det kommer bli några svårigheter att komma överens om ägande och förtjänster.
– Vi är en bra mix av företag, och vi är inte konkurrenter. Därför ser jag inga större problem i att dela på uppfinningarna. Alla är inställda på att samarbeta, säger Jonas Fransson.