Emma Svennberg genomför en undersökning med tum-EKG. Att screena svenska 75-åringar för förmaksflimmer skulle kunna rädda 2 300 personer om året från stroke eller död, visar en forskningsstudie.
De som har den rytmrubbning i hjärtat som kallas förmaksflimmer löper fem gånger högre risk för stroke, och konsekvenserna blir ofta mer allvarliga om de drabbas av stroke jämfört med personer utan rytmrubbning. Blodförtunnande läkemedel minskar risken – men ett stort problem är att många inte vet om att de har förmaksflimmer.
Nu har forskare vid Karolinska Institutet undersökt vilka effekter allmän screening av 75–76-åringar skulle få, i en stor studie publicerad i The Lancet. Forskarna följde omkring 28 000 slumpvis utvalda personer under fem års tid. Av dem lottades hälften till att erbjudas screening, medan resterande fungerade som kontrollgrupp. Drygt 7 000 tackade ja till screeningen. De undersöktes med så kallat tum-EKG där båda tummarna placeras på en apparat som mäter hjärtats elektriska aktivitet. Om de inte uppvisade flimmer fick de mätaren med sig hem i två veckor för dagliga tester. De som konstaterades ha förmaksflimmer erbjöds blodförtunnande behandling.
Färre screenade drabbades av stroke
Efter fem år hade 31,9 procent i den grupp som erbjudits screening drabbats av en stroke medan 33 procent i kontrollgruppen drabbats. Det kan låta som en liten skillnad, men enligt forskarna är den betydelsefull. Förbättringen beräknades för hela gruppen, även om bara hälften av de inbjudna faktiskt tackade ja till screening. Om alla hade screenats hade skillnaden blivit större, i synnerhet som erfarenheten visar att de som tackar ja till screening ofta har bättre hälsa än de som avstår.
– De 7 000 personer som verkligen dök upp fick ett mycket bättre utfall än kontrollgruppen. Vi kunde se att de som deltog i screeningen fick 24 procent lägre risk för stroke jämfört med kontrollgruppen, säger Emma Svennberg, specialist i kardiologi och en av forskarna bakom studien.
Flera tusen om året kan räddas
Den stora skillnaden i procentsiffrorna beror alltså både på att inte alla tackade ja till screening, och på att de som avstod förmodligen hade behövt den bäst. Det brukar vara svårast att nå personer med sämre hälsa, med lägre socioekonomisk status, de som lever ensamma, och personer på vårdboenden eller med demenssjukdomar. Men en nationell screening skulle göra det möjligt att undvika minst 2 300 fall av stroke eller död varje år, beräknar forskarna.
Emma Svennberg konstaterar att det är en pedagogisk utmaning att förklara att effekten är större än den först ser ut, men att forskarna ändå ville utföra studien på det här viset.
– Om man bara bjöd in med ett brev – hur många skulle komma? Det här visar att vi får effekt, ändå. Men den grupp som inte kom skulle vara jätteviktig att nå. Vi tror att de skulle ha ännu större nytta av screeningen.
Studien är den största i sitt slag och var enligt Emma Svennberg möjlig att göra tack vare det svenska systemet med personnummer och patientregister. En hälsoekonomisk analys visar att screening på befolkningsnivå skulle vara kostnadseffektivt.
I dag känner Emma Svennberg inte till något land som screenar brett för förmaksflimmer, men Europeiska Hjärtsällskapet ESC rekommenderar att alla över 65 som söker sig till primärvården, oavsett orsak, ska erbjudas screening.
– Primärvården i Sverige har ett väldigt stort uppdrag. Det finns många riktlinjer man ska försöka följa och det finns inga data på hur väl just den här rekommendationen följs. Om ett nationellt screeningprogram infördes skulle det kunna underlätta för vårdgivarna genom att screeningen blir mer systematisk.
Fler behandlas med nya antikoagulantia
Stroke har på senare år blivit ovanligare i Sverige. Orsakerna är flera: livsstilsförändringar som minskad rökning, ökad uppmärksamhet på riskfaktorer som förhöjt blodtryck och blodfetter, och nya läkemedel. Sedan de nya antikoagulationshämmarna infördes och med tiden nästan helt har ersatt behandlingen med waran erbjuds fler personer blodförtunnande medicinering.
– De nya hämmarna är minst lika effektiva mot proppbildning och har ungefär en halverad risk för blödning i hjärnan jämfört med waran, så det har blivit lättare och mindre riskabelt att behandla, säger Emma Svennberg.
Själv började hon intressera sig för kopplingen mellan förmaksflimmer och stroke när hon under sin specialistutbildning arbetade på en strokeavdelning. Hon såg många patienter som levt med förmaksflimmer utan att känna till det och som hade drabbats av svår sjukdom som helt förändrat deras liv. Nu hoppas hon kunna gå vidare med studier av hur ett screeningprogram kan läggas upp i praktiken, till exempel vilken ålder som är bäst för undersökningen och om den behöver upprepas, och hur man ökar deltagandet.
– Vården behöver bli rättvisare och då måste vi studera dem som inte kommer och se vad vi kan göra för att nå även dem. Men redan den studie vi har gjort kan ligga till grund för en genomlysning hos Socialstyrelsen för att se om screening kan bli aktuellt i Sverige. Det hoppas vi naturligtvis att det blir.