Benjamin L. Ebert har visat hur substansen lenalidomid, en släkting till läkemedlet Neurosedyn, är effektivt mot vissa cancerformer. Nu belönas han med årets Sjöbergpris.
Biverkningarna av talidomid, som i Sverige gick under namnet Neurosedyn, blev fruktansvärda på 1960-talet – över 10 000 barn föddes missbildade. Samtidigt har ämnet visat sig värdefullt vid vissa typer av blodcancer. Exakt varför det fungerar har dock inte varit känt. Nu får Benjamin Ebert vid Harvard University Sjöbergpriset för sina studier av lenalidomid, en analog till talidomid. Han har visat att det fungerar som ett klister som mycket specifikt binder vissa proteiner i kroppen till ett enzym som är del av cellernas avfallssystem. Det gör så att systemet identifierar proteinerna och bryter ner dem. Lenalidomid är den aktiva substansen i läkemedlet Revlimid som används mot multipelt myelom, en cancerform som uppstår i benmärgen. Det protein som bryts ner är livsnödvändigt för cancercellerna.
Den här mekanismen har inte demonstrerats för något annat läkemedel förut, vilket gör upptäckten extra viktig. Bengt Westermark, ordförande för priskommittén som utser mottagarna av Sjöbergpriset, kallar fyndet ”epokgörande” och menar att det kommer få stor betydelse för utvecklingen av nya cancerläkemedel. Benjamin Ebert själv är mycket glad över priset.
– Det var en fantastisk överraskning. När jag fick telefonsamtalet trodde jag först att någon skojade med mig, jag var tvungen att googla telefonnumret för att se att det verkligen var från Kungliga Vetenskapsakademin. Alla de tidigare pristagarna är sådana fantastiska forskare och det är verkligen en ära att få bli en av dem, säger Benjamin Ebert till Life-time.
Mekanism kan leda till nya läkemedel
Revlimid utvecklades av det amerikanska företaget Celgene, i dag en del av BMS.
Peter Fernegård, senior medicinsk rådgivare för BMS, intygar att Eberts upptäckt har stor betydelse för bolaget.
– Ja, helt klart. Det visar att det finns möjlighet att styra sådan här proteiner mot nedbrytning och på så vis bromsa tumörtillväxten, och det är till hjälp vid utvecklingen av andra läkemedel. För patienter med multipelt myelom har överlevnaden förbättrats påtagligt, säger Peter Fernegård.
Eberts forskning visar att olika analoger av substansen leder till nedbrytning av olika proteiner. Det ger hopp om att kunna angripa fler sjukdomar, men kräver också stor vaksamhet kring vilka andra proteiner som kan påverkas. Den toxiska effekten av talidomid berodde på nedbrytning av ett protein som är viktigt för fosterutvecklingen.
Bara ett par år efter att den breda användningen av talidomid förbjudits började det komma fram ny kunskap om att substansen hade god effekt på helt andra sjukdomar, bland annat spetälska och vissa cancervarianter. Läkemedlen ges idag med extra försiktighet för att försäkra att kvinnor inte blir gravida under behandlingen. Motståndet från läkemedelsmyndigheter och patientorganisationer var till en början stort, men inom Celgene fanns personer som trodde att ämnet fortfarande var användbart.
– Det var modigt gjort får man säga, av den forskargrupp som tog sig an talidomid när det begav sig, säger Peter Fernegård.
Anna Åleskog, medicinsk chef för BMS i Sverige, tror att det framöver kommer utvecklas många fler cancerläkemedel baserade på Benjamin Eberts upptäckt.
– Det är alltid värdefullt när man hittar en ytterligare pusselbit i jakten på mekanismer som kan vara viktiga i cancerbehandlingar, så som Ebert gjort. Även om det inte är vi själva som fått Sjöbergpriset, så är vi väldigt stolta! säger Anna Åleskog.
Forskar inom cancer och hjärt-kärlsjukdomar
Benjamin Eberts forskning handlar i grunden om patienter med cancersjukdomar av typen MDS, myelodysplastiskt syndrom, som drabbar blodstamceller. I hans lab kartläggs cellmutationer som kan ge ledtrådar vad gäller hur sjukdomen kommer utvecklas hos olika patienter, och vilken behandling som kommer fungera bäst.
Ebert fann att en viss grupp patienter fick mycket god effekt av lenalidomid, och det var det som ledde honom vidare till upptäckten av den prisbelönta verkningsmekanismen.
MDS-studierna väckte också hans intresse för olika förstadier till blodcancer, och hans forskargrupp har funnit ett tidigare okänt tillstånd som förkortas CHIP. Blodbildande stamceller får enstaka mutationer som förs vidare när vita blodceller bildas och fortplantar sig. Det leder inte till cancer, eftersom cancersjukdomar oftast är beroende av flera mutationer tillsammans. Men även de här punktmutationerna får de vita blodcellerna att bete sig onormalt. De är en del av immunförsvaret, och mutationen leder till att de går in i ett slags inflammatoriskt läge.
– Eftersom de spelar en stor roll vid många sjukdomar är de här förändringarna viktiga. Vissa mutationer kan till exempel leda till ökad åderförfettning. Det som är så intressant med det är att detta är oerhört vanligt – vid 70 års ålder har omkring var tionde människa minst en sådan här muterad cellinje i sitt blod, berättar Benjamin Ebert.
Han arbetar nu vidare med att kartlägga mutationernas betydelse för såväl cancersjukdomar som hjärt-kärlsjukdom, parallellt med att utforska den nya nedbrytningsmekanism som har gett honom Sjöbergpriset. Av priset på en miljon amerikanska dollar går 100 000 till pristagaren personligen, medan resten ska användas till forskning.
– Det är underbart och väldigt lämpligt att en så stor del av pengarna går till. Den här typen av finansiering kan användas för att utforska helt nya områden, och det gör den extra betydelsefull. Vi kan utveckla lite galnare idéer helt enkelt, som det annars är svårt att få anslag för. Där finns potential för verkligt stora upptäckter. Jag hoppas att vi till exempel ska hitta ännu fler mekanismer för nedbrytning av sjukdomsproteiner, säger Benjamin Ebert.
Vad han ska använda den privata delen av prispengarna till är mer oklart. Han skrattar lite.
– Mina barn har mängder av idéer! Men jag har inte bestämt mig än.