Ett Sverige som är bra men inte längre bäst inom akademisk grundforskning. En svensk sjukvård som halkat efter och inte längre finns vid kunskapsfronten. Den övergripande problembilden är tydlig för Helene Hellmark Knutsson (S), minister för högre utbildning och forskning. Nu vill hon fokusera på lösningar: att få forskningen att våga ta större risker, och att få sjukvården att åter bli en motor för utvecklingsarbetet.
Liksom för många andra innebar AstraZenecas beslut att lägga ned den neurovetenskapliga forskningen i Södertälje för tre år sedan ett uppvaknande för vår nya forskningsminister:
– Man kände direkt att här håller något på att hända, att vi inte längre kan ta för givet att Sverige kommer att förbli en stor forskningsnation, säger Helene Hellmark Knutsson.
Hennes övergripande bild av svensk forskning är dock att vi står oss ganska bra åtminstone när det gäller statliga satsningar.
– Men de senaste åren har ett antal andra länder storsatsat på forskning, inte minst inom Life Science-området. Dessa länder går om oss, så det är en relativ förskjutning. Ska vi hänga med måste vi fortsätta investera i svensk forskning, säger Helene Hellmark Knutsson.
Varför halkar Sverige efter?
– Vi har precis tillsatt en ny forskningsberedning som ska börja arbeta inför den forskningspolitiska propositionen. En av de saker vi ska diskutera är var vi behöver stärka vår position. Forskning är en långsiktig verksamhet och därför vill vi i den kommande forskningspropositionen ha ett tioårigt perspektiv.
Efter de åtta åren med alliansregeringen, vad vill du ändra på inom forskningspolitiken?
– Det finns i grunden en ganska bred samsyn kring forskningspolitiken. De satsningar som alliansen gjorde i nuvarande forskningspropositionen med ökade resurser och framför allt stora infrastrukturinvesteringar, som SciLifeLab i Stockholm/Uppsala, och ESS och MAX IV i Lund, står vi bakom och vill fullfölja. Utöver det vill vi göra en satsning på att unga forskare ska få bättre karriärvägar, och öka jämställdheten där fler kvinnor blir professorer och får ta del av forskningsanslag. Vi vill också stärka basanslagen till lärosäten för att öka risktagandet inom forskningen. Vi vill att man vågar satsa på nya frågeställningar och områden.
– Life Science är ett område där vi behöver stärka oss. Konkurrensen har hårdnat och vi tappar mot andra länder. Målet är att ta fram ett samverkansprogram mellan staten, akademin och Life Science-branschen för att knyta samman aktörerna.
Vad ska samordnaren göra rent konkret?
– Det finns många utredningar som tydliggjort problemen. Nu behövs en slags handlingsplan. Vi behöver identifiera Sveriges styrkor, vilka prioriteringar som behöver göras i en tid då branschen förändras, och vad som behöver förändras. Det sker ju redan en del där vi samarbetar med SKL kring klinisk forskning, och en satsning på klinisk behandlingsforskning som sköts via Vetenskapsrådet.
Läkemedelsindustrin klagar på att landstingen är ointresserade av forskning. Vilken är din bild?
– Jag skulle inte säga att de är generellt så. Vi har ju forskningsanslag via ALF-avtalet och landstingen har ett tydligt uppdrag att som sjukvårdshuvudman ska man delta i och bereda plats för forskning och utveckling. Men jag ser samtidigt att det finns en klar förbättringspotential. Vi behöver att sjukvården är en motor i utvecklingsarbetet och vi behöver hitta bättre samverkan mellan sjukvården, akademin och framför allt med näringslivet. Men mellan akademin och näringslivet fungerar det i dag relativt bra.
Behöver staten ha en tydligare roll för att få det till stånd? Den kliniska forskningen har halverats under den senaste tioårsperioden.
– Vi behöver jobba tillsammans med landstingen. Det behövs också en tydlighet kring att statens samarbete med sjukvården handlar främst om två områden: det ena är utveckling, forskning och innovation och det andra är kompetensförsörjningen. Att få svensk sjukvård att åter ta på sig ledartröjan för utvecklingsarbetet är en av de viktigaste uppgifterna. Det som forskas fram och leder till innovationer eller nya läkemedel ska ju ytterst komma patienterna till del och förbättra vården. Då är det viktigt med en snabb implementering men också en hög kunskapsnivå.
Har sjukvården blivit alltför produktionsinriktad?
– Min erfarenhet från min tidigare roll som landstingspolitiker är att det handlar om andra saker som tar tid från vården. Professionen vill ägna mer tid åt patienter, men alltmer administration och tunga IT-system som inte fungerar stjäl tid. Min övertygelse är att de som jobbar i sjukvården vill ge patienterna det bästa och de vill öka på sin kunskap hela tiden, men de måste ha förutsättningar för detta. Då behöver man som sjukvårdshuvudman se till att administration kan förenklas eller skötas av andra så att läkare och sjuksköterskor hinner med både sitt patientarbete och att utvecklas.
Den svenska sjukvården halkar också efter när det gäller användning av nya innovativa läkemedel. Det leder också till att vi tappar ytterligare klinisk forskning. Hur ser du på det?
– Om sjukvården inte ligger i utvecklingens framkant blir det också svårt att kvalificera sig för nya forskningsstudier. Då måste vi se till att de system vi har bidrar till att landstingen kan ha en snabb implementering av ny kunskap, nya behandlingsformer eller nya läkemedel. Strävan måste vara att hela tiden kunna ge patienten det bästa som finns tillgängligt.
I regeringsförklaringen sägs att ”Sverige ska vara en ledande forskningsnation” och att ”Sverige ska ha en världsledande hälso- och sjukvård”. Vad behövs för att vi ska leva upp till dessa mål?
– Inom forskning handlar det om långsiktighet, att våga öka risktagandet, och att våga satsa på yngre forskare och mer jämställdhet. Då kan det komma fram nya talanger och nya kunskaper. Vi behöver ge forskargrupper tid att utveckla sina idéer och tankar. Vi har redan mycket på plats och en bra infrastruktur. Men vi måste våga lite mer inom forskningen och då behövs långsiktighet.
– Landstingen behöver också bli mer långsiktiga och släppa in forskningen och näringslivet. Företagen investerar mycket i forskning och utveckling och det vill vi att de ska fortsätta göra i Sverige. Har vi en sjukvård som är i kunskapens främre led kommer det också patienterna till godo. Då kan vi få en världsledande hälso- och sjukvård.
Fakta: Helene Hellmark Knutsson (S)
- Minister för högre utbildning och forskning sedan valet 2014
- Landstingsråd (S) i opposition i Stockholms läns landsting 2010-2014
- Ledamot i Socialdemokraternas partistyrelse
- Ledamot i SKL:s styrelse 2011-2014
- Ordförande i partidistriktet Stockholms län
- Kommunalråd i Sundbyberg 2001-2010
Bilder
Helene Hellmark Knutsson (2 bilder). Foto: Petrus Iggström (omfattas inte av CC. All rights reserved)
