Regeringens uppdrag till Richard Bergström som gavs i mitten av juni var ganska tydligt: se till att Sverige får tillgång till vaccin mot coronaviruset så snabbt och effektivt som möjligt, på ett sätt som är samordnat med internationella processer. Men bara några dagar senare ändrades förutsättningarna när EU-kommissionen meddelade att man omedelbart skulle inleda EU-gemensam upphandling av vacciner. Beskedet triggades av att fyra medlemsländer, Tyskland, Frankrike, Italien och Nederländerna ingått en allians som kommit långt i förhandlingarna med företaget AstraZeneca. Risken för ett splittrat EU var uppenbar.

EU-kommissionen lyckades få alla medlemsländer att rätta in sig i ledet och alliansen upphörde. Richard Bergström klev rakt in som en av sju personer i EUs kärngrupp av förhandlare gentemot företagen. Hur detta kom sig förklaras nog mer av hans bakgrund än av Sveriges tyngd inom unionen.

– Faktum är att jag inte ens formellt hade tillträtt. Jag skulle påbörja mitt uppdrag veckan därpå, men jag var med redan på de första mötena med förhandlingsgruppen. Det finns även en styrgrupp, procurement board, med representanter för alla medlemsländer. Jag känner nog hälften av dem sedan tidigare, säger Richard Bergström när han träffar LIFe-time i samband med ett Sverigebesök i syfte att avrapportera till regeringen.

Som klippt och skuren. Den tanken får man på Richard Bergström i en internationell roll som vaccinsamordnare under coronapandemin. Den nyutbildade apotekaren jobbade först i slutet av 1980-talet på Läkemedelsverket, sedan ett decennium vid de globala läkemedelskoncernerna Roche och Novartis i Schweiz, följt av ett decennium som vd för LIF, och därefter ett halvt som chef för den europeiska branschorganisationen EFPIA. De senaste åren har han jobbat med egna projekt och som rådgivare för olika företag och myndigheter. Längs vägen har han byggt upp ett kontaktnät som sällsynt väl kan matchas med det uppdrag han fått.

– Vi sju har möte varje dag, de första veckorna dessutom på helgerna. För de dagliga kontakterna med företagen har vi delat upp arbetet där vi jobbar två och två. Det här arbetet flyter på väldigt väl, och det går dessutom fort. Jag förväntar mig att vi ska ha flera avtal med företag klara de kommande veckorna. Och det är ingen hemlighet att det första avtalet sannolikt kommer att tecknas med AstraZeneca.

I förhandlingsgruppen ingår Sverige, Frankrike, Tyskland, Italien, Spanien, Nederländerna och Polen.

Inga garantier

Men att arbetet går tämligen raskt framåt förklaras inte av att det är särskilt enkelt. För avtalen förhandlas fram i ett läge när inga garantier finns för att vaccinkandidaten kommer att kunna visa tillräcklig effekt och säkerhet för att bli godkänd av den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA. Avtalen kommer enligt Richard Bergström att vara av olika slag. Vissa avtal innebär bindande köp av ett antal doser, andra är optionsavtal som EU kan, men inte är tvingat till, att utnyttja när vacciner väl är godkända. Men det handlar också om att EU betalar för att snabba på utvecklingen.

– Den generella modellen är att ge företagen pengar för att exempelvis reservera produktionskapacitet. EU kan betala för att köpa in råvaror, anställa personal eller bygga ut anläggningar. Det här är viktigt i synnerhet när vi tittar lite längre i framtiden. Man kan bolla lite med de här olika instrumenten, beroende på företagens behov. Det här arbetet kommer inte vara färdigt inom några månader utan kommer att ske fortlöpande, säger Richard Bergström.

I ryggen har EU-förhandlarna en rejäl budget på 2,7 miljarder euro. Men det är inte pengar som ska användas för att köpa in färdiga vacciner. Varje medlemsland kommer att betala själva för sina tilldelade doser när detta blir aktuellt. EU-pengar som investerats ska dock kunna avräknas när vaccinerna väl kan levereras ut till medlemsländerna. De avtal som omfattar ett åtagande att köpa vacciner måste efter att avtalet beslutats av EU-kommissionen godkännas av medlemsländerna. Varje land har då fem dagar på sig att säga nej till avtalet, en så kallad opt-out, där tystnad från medlemslandet betecknas som ett godkännande.

– Vi har för Sverige riggat en process där regeringen kommer att fatta beslut om varje avtal, oavsett om vi är med eller inte, säger Richard Bergström.

För vacciner som ligger lite längre fram i tiden kommer troligen ett upplägg användas där länder ges rätt, men ingen skyldighet, att köpa vacciner.

Prövning för global solidaritet

En betydande prövning kommer när det finns godkända vacciner, producerade och klara för leverans. Om nuvarande tidsplaner kan hållas, och några vacciner som är tillräckligt effektiva och säkra godkänns av läkemedelsmyndigheterna, kan vaccindoser vara färdiga att levereras i början av nästa år. I syfte att undvika en huggsexa där rika länder bjuder över varandra för att få tillgång till vacciner till sin befolkning har WHO tagit fram ett globalt allokeringsramverk (se faktaruta), som EU-länderna och ett stort antal andra länder ställt sig bakom.

– Logiken i ramverket är att man måste prioritera framför allt hälso- och sjukvårdspersonal, för att inte sjukvården ska braka ihop, samt äldre och riskgrupper. Det innebär att fördelningen inte kommer vara särskilt beroende av det aktuella smittspridningsläget i varje land, säger Richard Bergström.

– Principen, som visserligen kan komma att ändras, är att först ska vaccinet komma ut till alla länder för vaccination av dessa prioriterade grupper. Tanken är att inget land ska påbörja vaccination av resten av sin befolkning innan alla länder tilldelats vaccindoser för de prioriterade grupperna.

För Sverige och andra rika länder med stor sjukvårdssektor, utbyggd äldreomsorg och andra sociala trygghetssystem omfattar den första prioritetsgruppen en större andel än WHOs genomsnitt. Dessutom är andelen äldre och personer med riskfaktorer betydligt större i rika länder jämfört med låg- och medelinkomstländer. Sverige har liksom de andra medlemsländerna rapporterat in till EU hur många personer som omfattas i respektive prioritetsgrupp.

– Det här är viktigt att ha i åtanke om det kommer fram vacciner som kan börja fördelas tidigt nästa år. Det kan vara så att en betydande andel går till Nordamerika, Europa och Japan, men det behöver inte innebära en snedfördelning eftersom de prioriterade grupperna är större i dessa länder.

Frågan är då om vi verkligen får se en sådan global solidaritet där den breda allmänheten i rika länder får vänta på vaccination. Richard Bergström förutspår att acceptans för detta kommer finnas i de nordiska länderna och i vissa andra länder som Nederländerna, Storbritannien och Schweiz, medan han är mer skeptisk till hur vissa andra europeiska länder kommer att agera.

Helt nya plattformar

Men även om uppdelningen i prioritetsgrupper kan framstå som rimlig har den utarbetats innan färdiga vacciner finns på plats. Än så länge finns inga data på hur de vaccinkandidater som nu utvecklas fungerar på olika befolkningsgrupper. Som framgår av LIFs forskningsöversikt har i dagsläget kliniska prövningar på människa inletts för ganska många vaccinkandidater. Prövningarna hittills har gällt fas 1 och 2 där vaccinerna prövats på friska vuxna.

För några få har de stora kliniska prövningarna i fas 3 nu inletts, exempelvis företagen Moderna som utvecklat ett mRNA-vaccin, och AstraZeneca som i samarbete med universitetet i Oxford tagit fram ett vaccin baserat på virusvektorer. mRNA och virusvektorer är helt nya plattformar för att utveckla vacciner, och än så länge finns inget mRNA-vaccin godkänt mot någon sjukdom. Lite senare i utvecklingen finns vaccinkandidater där företagen använt mer beprövade plattformar.

I medier beskrivs ofta den pågående utvecklingen felaktigt som en jakt på ett enda vaccin. Richard Bergström har inledningsvis även fått ägna rätt mycket tid åt att förklara att det kommer att handla om ett stort antal vacciner med olika egenskaper, framforskade utifrån helt olika plattformar.

– Det blir mycket viktigt med tillgång till vacciner framtagna med olika plattformar, eftersom de kan fungera på olika sätt för olika befolkningsgrupper. Data talar för att mRNA-vaccinerna fungerar som väntat, men sedan är frågan hur god och hur bestående immuniteten är. Det stora frågetecknet är om de ger god respons hos äldre personer. Det är ett välkänt problem att när man kommer upp i åren sätter inte immunsystemet igång på samma sätt som för yngre. Det som behövs nu är data på äldre och riskgrupper.

– Det kan mycket väl bli så att några av de här första vaccinerna ger vi inte till alla, utan endast till vissa prioriterade grupper, och så kanske man väntar med andra grupper tills rätt vaccin har tagits fram, säger Richard Bergström.

Logistik betydande utmaning

Utöver de rent medicinska finns betydande utmaningar vad gäller produktion, distribution och all logistik kring vaccination och uppföljning. Inledningsvis kan de offentliga ekonomiska stöden från EU i Europa och BARDA i USA hjälpa till att snabba på uppskalning av produktion. Men därefter ska vacciner distribueras globalt genom obruten kylkedja, och för vissa vacciner gäller extrem frysförvaring fram till vaccination. Det innebär utmaningar inte minst för många låg- och medelinkomstländer. När väl vacciner finns tillgängliga krävs en omfattande logistik för vaccinering och kontinuerlig uppföljning för att följa effekt och säkerhet över tid.

Richard Bergström samarbetar nära med Folkhälsomyndigheten som har i uppdrag från regeringen att utarbeta den svenska strategin för vaccinering mot coronaviruset. Det står redan klart att det inte handlar om att endast beta av en vaccinationskö. Ett omfattande system för uppföljning av vaccinerade personer måste finnas på plats.

– Efter att vaccinerna kommer måste vi följa säkerheten, men även effekten över tid. Å ena sidan finns det som talar för att antikroppar inte är långvariga, men det finns en hel del data för att den cellulära immuniteten, så kallade minnesceller, är bättre än man tidigare trott. Vi måste också följa eventuella re-infektioner. Vi måste rigga ett system där man efter vaccination kan gå och testa sig vid minsta misstanke eller symtom. Det kan också behövas uppföljning av äldre och riskgrupper där det finns osäkerheter kring den långsiktiga effekten, säger Richard Bergström.