Leading Health Care skriver i rapporten Moderna Policies att ”de medicinska och digitala revolutionerna” har kraftigt förändrat hur vården erbjuds, distribueras och konsumeras. Nu behövs en tredje revolution – den organisatoriska, anser LHC.
70 nyckelpersoner inom svensk hälso- och sjukvård har djupanalyserat hur vårdsystemet fungerar i dag och vilka värderingar och antaganden som ligger bakom. I den nya rapportboken Moderna Policies beskrivs till exempel hur mätsystemen inom vården riskerar att begränsa användbarheten av data. Vidare att det kan vara svårt att omsätta det evidensbaserade lärandet och att budgettänket leder till ett fokus på tillfällig ”resursoptimering”, istället för att försöka förutse vad nya arbetsformer och behandlingsmetoder kan få för kort- och långsiktiga konsekvenser.
Det rapporten beskriver som ”de medicinska och digitala revolutionerna” har kraftigt förändrat hur vården erbjuds, distribueras och konsumeras. Medborgarna har fått ökade förväntningar på att kunna vara delaktiga i sin egen vård. Hälso- och sjukvården i sin tur har fått flytta fokus från att bota och lindra till att hantera kroniska och komplexa tillstånd som i hög grad påverkas av livsstil och miljö. Men vårdsystemet har svårt att hålla jämna steg med sin omgivning. Det är en utmaning som måste hanteras politiskt och det behövs en tredje revolution – den organisatoriska, skriver rapportförfattarna.
Se systemet på nytt sätt
Det går inte att använda gårdagens metoder, utan det måste läggas ett helt nytt pussel. Att släcka bränder och sätta plåster på gamla arbetssätt och strukturer är inte en metod som fungerar längre, menar Hans Winberg, generalsekreterare i LHC – tankesmedjan Leading Health Care.
– Inom forskningen brukar man skilja på att avbilda och att språkbilda. Vi kan inte fortsätta avbilda utan måste språkbilda – börja se systemet på ett nytt sätt. Det är inte lätt men det går och framförallt måste det göras, säger Hans Winberg och fortsätter:
– Man försöker alltid hitta EN modell, EN struktur. Det går inte längre, här måste man möta olika saker på olika sätt. Det är viktigt att tydliggöra skillnaden mellan att göra rätt saker och att göra saker på rätt sätt – att säkerställa relevansen i det vi gör behöver komma före.
Den organisatoriska revolutionen som enligt LHC krävs innebär nya strukturer, nya arbetssätt, gränsöverskridande samverkan och en annan slags uppföljning än den som finns i dag. Men hur ska vårdpersonalen som ständigt utsätts för nya modeller för arbetet och det ena projektet efter det andra klara den här revolutionen?
– Jag tror inte att det är hos personalen som det största motståndet finns. Kanske snarare hos dem som vill styra efter en viss modell eller som sitter på pengarna – de kanske inte blir lika centrala längre. Personalen vill ju alltid göra det bästa för sina patienter, och det kanske är så att man ska lägga en del av projektpengarna direkt i verksamheten och förvaltningen istället, säger Hans Winberg.
Medborgarnas förtroende på spel
Han pekar också på faran i att inte ta organisationsstrukturen på allvar – att fortsätta arbeta på ett så fragmenterat sätt som i dag kommer att drabba patienterna direkt.
– Då talar vi om det brustna samhällskontraktet som är ett uttryck för att medborgarna inte längre kan känna samma tilltro till vården, vilket vi också skriver om i rapporten. Det kommer sannolikt att bli värre om vi inte revolutionerar organisationen.
Till viss del går det att jämföra med den snabba förvandlingen inom mediebranschen när vi pratar om systemomvandlingen i vårdsektorn, menar Hans Winberg. När den första digitaliseringen satte igång försvann en hel yrkesgrupp – grafikerna, sedan ökade kraven på individuell multikompetens hos journalisterna, varsel kom och uppsägningar genomfördes.
Många i det gamla gardet och flera mellanled försvann. I dag är mediebranschen mer slimmad än någonsin och de flesta som jobbar där har flera olika strängar/kompetenser på sin lyra. Nu är hälso- och sjukvården mer komplex i sin uppbyggnad än mediebranschen, men en del konsekvenser kan bli desamma för vårdsektorn som för journalisterna, enligt Hans Winberg.