Den nationella cancerstrategin har varit ett framgångsrikt sätt att sprida kunskap, men en ny strategi behöver breddas, anser Vårdanalys.
Ett halvår har Vårdanalys haft på sig för den lägesrapport som ska ligga till grund för en revidering av den nationella cancerstrategin. Den bygger bland annat på tidigare uppföljningar av insatser inom cancerstrategin samt intervjuer med patient- och verksamhetsföreträdare.
Slutsatsen är att den nationella cancerstrategin har varit ett framgångsrikt sätt att sprida kunskap och att den bidragit till att bygga på en struktur för att gemensamt förändra cancervården, men att den saknar konkreta och mätbara mål och en systematisk uppföljning. Hur väl strategin fått genomslag är beroende av vilka prioriteringar enskilda regioner gör.
– Vi ser att det finns möjligheter att göra den till ett mer effektivt styrmedel, det finns utvecklingspotential. Men det handlar också om att vara mer konkret om vad målen är, säger Kajsa Hanspers som varit projektledare.
Regionernas ansvar otydligt
Cancerstrategin har skapat en struktur som underlättat samverkan mellan aktörer som staten, Regionala cancercentrum (RCC) och regionerna. Men samtidigt har RCC:s handlingsutrymme begränsats av det faktum att de förändringar man driver kräver regionala beslut och prioriteringar.
– Cancerstrategin lyfts ofta fram som att den har skapat förutsättningar för samverkan i det decentraliserade systemet vi har, så på det sättet har den varit framgångsrik. Men en skillnad som vi ser, jämfört med andra överenskommelser där staten och regionerna samarbetar, är att regionerna inte är så tydligt framträdande. Det är inte så tydligt vad de tar ansvar för att göra, framhåller Kajsa Hanspers.
Den nationella cancerstrategin bygger på ett betänkande från 2009 och bygger på fem mål. (se faktaruta) Men insatser och måluppfyllelse varierar när det gäller de fem målen, konstaterar Vårdanalys. Fler överlever sin cancer än när cancerstrategin togs fram, och de regionala skillnaderna i överlevnad verkar ha minskat något. Flera av de föreslagna åtgärderna för bättre omhändertagande har genomförts och förutsättningarna för personcentrerad vård och sammanhållen vård har förbättrats. Däremot tycks insatserna för att minska väntetiderna inom ramen för standardiserade vårdförlopp inte ha lett till den minskning av väntetiden som det var tänkt.
Möjligt att minska insjuknandet
Om målet att färre ska insjukna i cancer uppfyllts är svårt att bedöma enligt Vårdanalys. Myndigheten har tittat närmare på fyra diagnoser; njurcancer, bröstcancer, lungcancer och kolorektalcancer. Risken för insjuknande har utvecklats i olika riktningar, och bättre diagnosmetoder komplicerar bilden. Här finns en stor potential att förebygga fler cancerfall, enligt Vårdanalys, och konstaterar att mer fokus tycks ha legat på prevention och tidig upptäckt genom screening än på cancerprevention kopplat till levnadsvanor.
Skillnaderna i insjuknande mellan befolkningsgrupper tycks vara större idag än när cancerstrategin togs fram, konstaterar Vårdanalys. Om hur skillnaderna i överlevnad mellan olika befolkningsgrupper utvecklats över tid har myndigheten inte kunnat bedöma inom ramen för uppdraget.
Forskning bör vara en central del
En reviderad cancerstrategi bör omfatta cancervård för barn och unga vuxna och ta hänsyn till gruppens särskilda behov. Bland annat finns det brister i tillgången till palliativ vård och strukturerna för rehabilitering av barncancerpatienter. En annan svaghet är övergången från barn- till vuxenvård, där unga vuxna ofta faller mellan stolarna.
En ny cancerstrategi måste också uppmärksamma vilken roll primärvården ska ha i cancervården i takt med att allt fler överlever eller lever med en kronisk cancer, vilket ökar behovet av långsiktig rehabilitering, kontinuitet i vården och samordnade insatser från olika aktörer.
Nya avancerade diagnosmetoder och behandlingsalternativ, och inte minst utvecklingen av precisionsmedicin, gör att frågan om att stärka forskning och medicinsk utveckling bör vara en central del av den nationella cancerstrategin, konstaterar Vårdanalys.
Tydligare rollfördelning
Inte minst behöver en reviderad cancerstrategi förhålla sig till EU:s cancerplan som innehåller konkreta mål framförallt när det gäller prevention och tidig upptäckt men också andra initiativ som framväxten av så kallade comprehensive cancer center för högspecialiserad cancervård och cancerforskning. Målet är att varje EU-land ska ha mist ett sådant center. I Sverige finns tre sådana center – och RCC, vilket inte andra länder har.
– Där behöver en reviderad cancerstrategi sätta ner foten om vilka roller de olika aktörerna ska ha, konstaterar Kajsa Hanspers på Vårdanalys.