Hälsa och välstånd kärna i Life Science-strategi

Det är årets mörkaste dag när LIFe-time.se strax före julhelgen träffar Jenni Nordborg i Näringsdepartementets lokaler i regeringskansliet. Under året som gått har hon varit chef för en för Sverige tämligen unik arbetsplats. Det nyinrättade Life Science-kontoret är med sina medarbetare från tre olika departement en främmande fågel i den traditionella strukturen i Regeringskansliet, vilket återspeglar bredden i de frågeställningar som måste hanteras.

När vi träffas är hon av förståeliga skäl förtegen om innehållet i strategin, även om kontoret nu har en ganska god bild av problembilden och vad som behöver göras. Jenni Nordborg är tydlig med att det är den tillträdande regeringen som måste vara ägare av strategin och fatta det avgörande beslutet. Och det kan dröja. När intervjun görs går det politiska Sverige på julledighet med fortsatt övergångsregering och fastlåsta positioner kring regeringsbildningen. Men strategins inriktning är given:

– En Life Science-strategi för Sverige måste vara ett partnerskap enligt den svenska modellen. Alla aktörer som har ansvar för olika delar, och därmed mandat och förmåga att förändra förutsättningarna, behöver vara med i strategin. Det har vi verkligen landat i. Det här är ingen strategi för näringslivet eller en viss sektor. Det är ett partnerskap mellan regeringen, sjukvårdshuvudmännen, näringslivet och akademin, och vi gör det med befolkningen som målgrupp, säger Jenni Nordborg.

Vad ska detta partnerskap syfta till? Vad ska Sverige vara inom Life Science?

– Om vi också i framtiden ska vara en ledande Life Science-nation behöver vi ha målbilden att vi gör det för att förbättra hälsan och livskvaliteten i befolkningen, och att säkerställa vårt ekonomiska välstånd. De två perspektiven hänger ihop i den kommande strategin. Det är kärnan.

Förra sommaren kom ett första resultat av kontorets tankar kring hur Sverige kan växa inom området via rapporten Färdplan Life Science – vägen till en nationell strategi. De tre prioriteringsområden som rapporten pekar ut som centrala: precisionsmedicin, digitala vårddata och framtidens hälso- och sjukvård kommer att vara viktiga även i den kommande strategin.

– De tre prioriteringsområdena kommer att vara bärande delar även i strategin. De är inte nödvändigtvis de tre rubrikerna i strategin, men de är med i helheten. Det kan vara så att olika insatser för att stärka och lyfta Life Science-området är bredare, säger Jenni Nordborg.

Hon ser de inledande tankarna i färdplanen som en inbjudan till dialog med och inspel från alla aktörer som berörs. Och under 2018 har Jenni Nordborg genomfört ett stort antal dialogmöten med regioner, näringslivet, akademin och andra aktörer. Den av regeringen tillsatta samverkansgruppen för Life Science fungerar som ett advisory board för Jenni Nordborg och Life Science-kontoret. Inom ramen för samverkansgruppen har tre arbetsgrupper med representation från olika sektorer jobbat fram underlag inom hälsodata, precisionsmedicin och kompetensförsörjning. Många inspel och synpunkter från andra aktörer har också landat i Life Science-kontorets brevlåda.

– Det har verkligen fungerat. Vi har fått många kloka inspel och mött ett stort engagemang. Ett område som nästan alla lyfter fram är nyttiggörande av hälsodata, för sjukvårdens processer, utveckling av innovationer och för forskning. Vi måste kunna jobba med realtidsdata och realtidsevidens. Det kräver en policyutveckling där vi även tar hänsyn till etik och integritet, säger Jenni Nordborg.

– Många inspel kretsar också kring vår internationella konkurrenskraft. Den här sektorn är superviktig för Sverige. Den är hårt konkurrensutsatt och vi behöver ständigt jobba med förbättringar.

Ett inspel som troligen fick många att höja lite på ögonbrynen kom från Vetenskapsrådet i oktober. Inspelet åtföljdes av en debattartikel där Vetenskapsrådet kritiserade det pågående arbetet för att vara dåligt förankrat hos alla aktörer. Vidare ansåg man att perspektivet i färdplanen var för smalt, och att större fokus borde ligga på akademisk grundforskning. Jenni Nordborg väljer att se kritiken konstruktivt.

– Vetenskapsrådet har ett stort engagemang för de här frågorna. De försvarar den akademiska forskningen och det ska de göra. De vill se hur de tydligare kan knytas till arbetet, med fler formella forum. Efter debattartikeln har vi haft flera väldigt bra möten med Vetenskapsrådet, så jag är inte orolig, säger hon.

Råder det enighet bland alla aktörer om vad som behöver göras för att stärka sektorn?

– Jag tycker att det finns en tydlig riktning framåt. Vi behöver kraftsamla, koordinera och samordna så att vi på riktigt kan visa upp de svenska styrkeområdena, och ta tag i det vi behöver rusta upp för framtiden.

Jenni Nordborg ser den nationella strategin som starten på ett långsiktigt arbete för att stärka sektorn. Strategin är inte pappret den är nedtecknad på utan den riktning framåt och den process som sätts igång.

– En första version under 2019 behöver utgöra ett ramverk och innehålla en ambitionsförklaring från regeringens sida och från andra delar av partnerskapet. Nästa år tar vi ytterligare steg. Strategin är ett riktningsmål och en process som vi kan ha som underlag för Life Science-kontorets arbete i egenskap av samordningsfunktion.

Ser du detta som enbart en statlig strategi, eller ser du fler undertecknare bredvid regeringen?

– Jag ser fler undertecknare av partnerskapet. Även om den i början behöver vara regeringens ambitionsförklaring, ser jag flera samverkansparter enligt den svenska modellen. Att regionerna, akademin och näringslivet är med ser jag som en förutsättning, men hur detta ska manifesteras får vi återkomma till.

Vilken signal ska den nationella strategin skicka till omvärlden?

– Den ska verkligen uttala att Sverige fortsatt ska vara en ledande Life Science-nation. Våra unika bidrag till världen inom området måste vi synliggöra, skryta om. Vi måste visa de utmaningar vi har och vilka steg vi behöver ta för att möta dem. Att Sverige är konkurrenskraftigt är helt centralt, och då behöver vi visa hur vi ska bli det. Vi behöver också göra några aktiviteter som inte är små tomtebloss utan fyrbåkar som syns ordentligt.

Vilka länder inspireras du av?

– Storbritannien är definitivt en föregångare. Sedan finns många länder och regioner man kan inspireras av. Utöver vissa regioner i USA har vi en spännande start up-scen i Israel, i Asien sker en enorm kraftsamling, inte endast i Kina och Indien, utan även i Sydkorea och i Singapore. Både Danmark och Norge synliggör väldigt tydligt hur viktig Life Science-sektorn är, och Finland och Estland har tagit helhetsgrepp kring hälsodata. Vi behöver samarbeta mer inom de nordiska länderna och inom Europa.

Brexit kan innebära stora förändringar inom Life Science-området. Hur kan Sverige dra nytta av detta?

– Det är förstås svårt att i dag se fördelarna med brexit. Men de möjligheter som öppnas ska vi ta tillvara. Vi ska ha en dialog med de internationella ledande aktörer som vill befinna sig inom EU. Det är också något som Life Science-kontoret och jag som samordnare jobbar med. Det handlar om att visa på vilket sätt Sverige kan vara en långsiktigt attraktiv samarbetspartner. Efter brexit kommer Sverige också att ha EU:s främsta medicinska universitet genom Karolinska Institutet och det ska vi tillvarata.

 

Läkemedel är den bransch som näst efter papper är den viktigaste för Sveriges handelsbalans, utrikeshandeln. Branschen genererar stora export- och skatteintäkter och högkvalificerade arbetstillfällen. Ändå diskuteras sällan Life Science som den basnäring den är för Sverige. Varför är det så?

– Min uppfattning är att det finns en mycket större politisk medvetenhet i dag kring hur viktig den här sektorn är, såväl i den förra regeringen som i den tidigare alliansregeringen. Det finns en grundläggande förståelse för hur mycket sektorn bidrar med. Hos allmänheten måste vi skapa en större förståelse för hur allt hänger ihop inom det här området: Att det är viktigt att ha en producerande Life Science-sektor i Sverige, på vilket sätt det bidrar till vårt ekonomiska välstånd, och bidrar till att vi har tillgång till nya innovationer inom hälso- och sjukvården.

Hälso- och sjukvårdens medverkan i forskning och utveckling, och användande av nya behandlingsmetoder, är centralt för Life Science-sektorn. I dag präglas sjukvården ofta av ett ganska inåtblickande produktionsperspektiv. Hur kan sjukvården bli mer forskningsintresserad?

– Det handlar om ledarskapet och den ledarskapskultur som finns. Att ledningar tydligt uttalar att Life Science-utveckling är viktigt, och att man sedan leder med incitament och uppföljning som skapar förutsättningar för forskning och innovation. Sjukvården behöver också komma med konkreta inspel kring hur staten kan bidra på bästa sätt. Där har vi fått några pusselbitar, men vi behöver fler.

Läkemedelsföretag säger ofta att de möts av ett påtagligt ointresse för företagsfinansierad klinisk forskning. Den anses inte lika fin som akademisk forskning. Vilka incitament behöves för att öka intresset?

– Jag vill syna den bilden. Jag kan hålla med om att det funnits en sådan kultur. Men jag tycker att vi börjar se förändringar åtminstone på lokal nivå. Vi har haft många regionala dialoger från norr till söder där man verkligen lyfter fram samverkan med företag som en viktig del, säger Jenni Nordborg.

– Det som är positivt nu när alla landsting blivit regioner är att de också får det regionala utvecklingsansvaret. Då ska de se både till hälsa och välbefinnande och ekonomiskt välstånd regionalt, liksom vi gör på nationell nivå. I Västerbotten har man tagit ett helhetsgrepp kring incitamentsmodeller, och likaså i Region Östergötland. I budgeten för Region Stockholm finns aktiviteter för hur man ska vara en ledande Life Science-region. Västra Götalandsregionen har inlett samverkan mellan sektorer inom dataområdet. Det är bara några exempel. Jag har också fortlöpande dialoger med SKLs olika forum, särskilt med nätverket för regiondirektörer. Det borgar för att vi kommer att kunna göra en hel del kloka saker framöver.