Att behandla hepatit C-infektioner brukade vara komplicerat, med svåra biverkningar och dålig effekt. Men sedan några år finns läkemedel som botar 95 procent av de smittade. I Sverige behandlas omkring 2 500 personer varje år. Samtidigt beräknas så mycket som 8 000 personer som bär på hepatit C, HCV, helt sakna en diagnos. Många av dem injicerar droger. Sannolikt är närmare 90 procent av de personer som injicerar droger i Sverige smittade, vilket är en av Europas högsta siffror.

Nu har svenska läkare och forskare på initiativ av nätverket U-FOLD vid Uppsala Universitet sammanställt ett konsensusdokument, där de kräver en nationell strategi för att tackla problemet. Bland annat vill experterna att regeringen avsätter pengar för att alla smittade ska erbjudas behandling. Kronisk HCV-smitta kan leda till levercancer och skrumplever, men i dag behandlas enbart de patienter som uppnått en viss grad av leverskada.

Behandling på fler ställen

För att uppnå de nationella målen om en jämlik vård krävs också särskilda insatser för att hitta och behandla de många smittade som går oupptäckta. Då behöver psykiatrin, kriminalvården och socialtjänsten öka sitt samarbete med landets infektionskliniker, menar dokumentets författare.

De föreslår också att dem som injicerar droger ska kunna ges behandling på andra ställen än infektionskliniker, till exempel inom kriminalvården och vid sprutbytesenheter, vilka i dag drivs som en del av eller med stöd från infektionskliniker. I dag får bara läkare vid gastroenterologiska enheter och infektionsläkare skriva ut HCV-läkemedel.

– Det är fortfarande en ganska komplicerad behandling som skräddarsys för varje patient. Men med stöd av infektionsläkare, antingen på plats eller på distans, tror jag att det finns alla möjligheter för primärvård och andra instanser att kunna utreda och behandla HCV, säger Marianne Alanko Blomé.

Hon är infektionsläkare, ansvarig för sprutbytesprogrammet i Malmö och en av de som står bakom konsensusdokumentet.

Krävs paradigmskifte för att minska smittspridning

I dag finns en tvekan i Sverige angående behandling av personer med ett pågående missbruk, på grund av risken för ny smitta och resistensutveckling om behandlingen inte följs på ett riktigt sätt.

– Många av dem som besöker oss vid Sprutbytet i Malmö har redan varit infekterade under lång tid och hunnit utveckla en leverskada. De behöver behandling för sin egen skull. Samtidigt har de som är nysmittade kanske ett mer aktivt riskbeteende, vilket betyder att behandlingen istället skulle vara ett sätt att minska smittspridningen i stort. Då bör inte risken för återsmitta vara ett absolut hinder för behandling. Istället måste vi göra vad vi kan för att minimera risken genom ett samarbete mellan till exempel infektions- och beroendevård, säger Marianne Alanko Blomé.

En möjlig väg är att vården tillsammans med HCV-behandlingen erbjuder rena sprutor till den som har ett pågående missbruk. Men fortfarande finns ett motstånd mot sprutbyte på flera ställen i landet. Marianne Alanko Blomé menar att det krävs ett paradigmskifte kring missbruk och beroende i Sverige.

– Vi skulle behöva förändringar i hela landet för att minska stigmat kring detta. Det gäller både missbruket i sig och följdsjukdomarna.