Vi ska nyttja Sveriges styrka inom EU

Det var ett välvalt tillfälle för Norden att sätta avtryck i Bryssel. När Lif tillsammans med våra systerorganisationer i Finland och i Danmark den 1 oktober arrangerade ett seminarium på den svenska EU-delegationen fylldes salen av gamla och nya bekantskaper från EUs institutioner, företag och organisationer. Det var ett startskott för diskussion om den life science-strategi för unionen som EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen aviserade i sitt politiska program i somras. Ett arbete som just inletts och där den som ska leda arbetet i kommissionen, Irene Norstedt, fanns på plats för att, som hon sade, lyssna och lära.

Seminariet i Bryssel var ett perfekt tillfälle för oss och våra grannländer att visa upp och berätta om arbetet med nationella life science-strategier och med kontor för life science tvärs över departementsgränser i regeringskanslierna. Visa att helhetsperspektivet är helt centralt för en EU-strategi med ambitionen att utgöra en katalysator för att Europa ska återta förlorad mark inom life science. Och kommissionens företrädare sade sig inspireras inför sitt fortsatta arbete med just Sveriges och Danmarks modell.  Det var perfekt tajming i uppstarten av en ny femårig mandatperiod för både EU-kommissionen och EU-parlamentet.

Det var uppfriskande att få lyssna till danska Stine Bosse, som efter en lång karriär inom näringslivet nu tagit plats i EU-parlamentet, hennes allra första politiska uppdrag. Hon utstrålade engagemang och härligt danskt självförtroende när hon konstaterade att Europa visserligen hamnat på efterkälken gentemot andra världsdelar, men samtidigt att det är fullt möjligt att vända trenden om EU förmår att utnyttja våra styrkor inom forskning, innovation, utbildning och företagande.

Och det kändes betryggande att få höra svenska parlamentarikern Karin Karlsbro adressera ett område som är oerhört viktigt för läkemedelsföretagen – frihandel. För henne var det chockerande att under pandemins inledande fas se stängda gränser mellan medlemsländer, och hon påminde om att protektionistiska tankar och strömningar är närvarande även i dag. Hon menade att vi alla bör lyssna till Mario Draghi, som nyligen lade fram sin rapport om EUs framtida konkurrenskraft och som pekar ut life science som en nyckelsektor. Vi ska bygga Europa starkare för investeringar, forskning och produktion inom life science – och det utifrån att globala värdekedjor förutsätter frihandel med andra delar av världen.

Men mötet dominerades självklart inte av någon naiv positiv eufori kring Europas framtid inom life science. Snarare kring de utmaningar som står på rad, till sin natur såväl komplexa som svårbemästrade. Globalt fortsätter vi tappa mark vad gäller medicinsk forskning, läkemedelsutveckling och genomförande av kliniska prövningar gentemot såväl USA som Asien. Det är en trend vi kunnat se de senaste tjugo åren och ska EU bryta den måste vi sluta med vårt självskadebeteende. Den pågående revideringen av läkemedelslagstiftningen måste resultera i en reglering som stimulerar investeringar och tydligt signalerar att Europa vill vara ledande inom medicinsk innovation. De miljölagstiftningar som är på väg är viktiga, men måste införas på ett sätt som gör att läkemedelsproduktion inom EU kan växa, inte stagnera. Och ett antal andra regleringar behöver granskas ur ett konkurrenskraftsperspektiv.

Därför är det positivt att Ursula von der Leyen nu inlett ett arbete på bred front med att utarbeta en ny life science-strategi och att hon satt den nya kommissionären för forskning och innovation, Ekaterina Zaharieva, att leda jobbet. Som Nathalie Moll, vd för EFPIA, konstaterade under mötet är det en viktig politisk signal kring vikten av att medicinsk forskning måste kunna omsättas till läkemedelsprodukter och innovation inom EU. Som Nathalie sade, vi är fantastiska på forskning i Europa, men vi måste bli bättre på att dra nytta av det på hemmaplan.

Sverige är en liten spelare i EU-sammanhang och vi har ofta svårt att sätta avtryck i de beslut som fattas. Men just inom life science är faktiskt Sverige tillsammans med Danmark två ledande nationer, vilket förstås har förstärkts efter Brexit. I frågor som handlar om medicinsk forskning, läkemedelsutveckling och läkemedelsproduktion är vi länder andra lyssnar till.

Men nordiskt samarbete räcker inte, vi behöver knyta oss närmare andra starka länder och regioner som driver innovation. Tyskland är ett sådant exempel. Nyligen arrangerade Lif och Tysk-svenska handelskammaren i Stockholm ett runda bordssamtal om revideringen av läkemedelslagstiftningen, där ansvariga statssekreterare från Sverige och Tyskland kunde diskutera konsekvenserna av olika vägval med företrädare för läkemedelsföretagen. Ett bra exempel på ett allt närmare och allt viktigare samarbete mellan Sverige, Tyskland och Danmark i dessa för branschen så viktiga frågor. Och denna trio, samt även andra länder som prioriterar vikten av incitament för innovation, träffas också på ministernivå inför EPSCO-möten i Europeiska rådet. Jag utgår från att denna samverkan är av högsta vikt för den svenska regeringen i de fortsatta förhandlingarna.

Det är lätt att förstå en viss uppgivenhet inför alla utmaningar som finns för life science-sektorn i Europa. Men jag väljer framtidstro. Vi har möjlighet att skapa ett regelverk som stimulerar investeringar, forskning, innovation och tillgång till nya läkemedel för patienter i Europa. Draghi-rapporten ger insikter om vad som behöver göras för att stärka konkurrenskraften, och en ny life science-strategi för EU kan ge oss de rätta verktygen. Nu behöver Sverige och likasinnade lägga all kraft på att få mer tveksamma länder att välja rätt väg.