Dagens bipacksedlar är ett svek mot patienterna

Syftet med bipacksedeln är att överföra viktig information från tillverkare och myndigheter till patienten för att läkemedlet ska tas på rätt sätt. Men om patienten inte kan ta till sig informationen är det fullständigt ointressant huruvida bipacksedeln är utformad helt i enlighet med gällande regelverk och med uppdaterad uppräkning av alla tänkbara interaktioner och biverkningar. Låt oss ställa en retorisk fråga: Skulle bipacksedlarna se ut som de gör i dag om vi fick börja om från början med syftet att patienten verkligen skulle förstå vilken effekt och nytta läkemedlet har, hur det korrekt ska användas och förvaras, vilka risker och riskfaktorer som kan finnas och var man kan få ytterligare information? Svaret är givetvis nej. Vi hade inte valt att utforma långa svåröverskådliga dokument, språkligt avancerade och innehållande medicinska termer som patienten inte förstår, utformade med text i en storlek som närmast kräver perfekt syn av patienten. Men tyvärr går utvecklingen i dag mot att bipacksedeln blir ett allt längre och alltmer komplicerat dokument. Det är positivt att ett EU-initiativ är på väg som adresserar problemet. EU-kommissionen ska till årsskiftet presentera en rapport kring problemen med både bipacksedlar och med produktresuméer (SmPC), och hur de kan förbättras för att bättre möta patienternas behov. Det står klart att det inte kommer att räcka med att förenkla och förbättra lite grand. För bästa möjliga patientsäkerhet borde patientinformationen ha en bättre balans mellan nytta och säkerhet. Dagens bipacksedlar med sin kraftiga slagsida mot säkerhet vad gäller biverkningar leder till att alltför många undviker att följa sin läkares ordination, vilket leder till sämre patientsäkerhet. Det är svårt att begära att patienten ska kunna värdera eventuella risker om riskerna inte kan ställas mot effekt och nytta med läkemedlet. Det är också dags att fullt ut utnyttja digital teknik för patientinformation. Den givna fördelen är att patienten då alltid får uppdaterad information. Med tryckta bipacksedlar kan det ta upp till ett och ett halvt år innan en uppdatering av informationen når patienterna. I Sverige har vi kommit längre än i de flesta andra länder. Tillgång till bipacksedlar via digitala medier för alla patienter inom medlemsstaterna är ett ganska naturligt steg, även om informationen i läkemedelsförpackningarna troligen behöver finnas kvar under en övergångsperiod. I ett senare steg kan det ersättas med möjligheten att få bipacksedeln utskriven vid expediering på apotek för patienter som saknar internet. Det pilotprojekt som LIF genomfört tillsammans med FGL, Föreningen Generiska Läkemedel (mer info om projektet här), visar att det är fullt möjligt att utforma bipacksedlar på ett sätt som medför att patienterna förstår och kan ta till sig informationen. Det är dags att både läkemedelsindustrin och läkemedelsmyndigheterna inser att dagens bipacksedlar inte tillgodoser patientens behov. De är skrivna av läkare och myndigheter för andra läkare och myndigheter. De är direkt kontraproduktiva för att åstadkomma bättre patientsäkerhet. Detta utgör ett svek mot Europas patienter. Vi måste istället få bipacksedlar som hjälper patienten att förstå vad läkemedlet är till för, hur det ska tas och förvaras, vad som händer i kroppen, hur patienten märker effekten, samt vilka risker som kan finnas med läkemedlet. Genom att fullt ut utgå från patienten kan vi istället ta fram bipacksedlar som är kortare och mer rakt på sak och som gör det enklare för patienten att ta till sig viktig information. För att åstadkomma detta räcker det inte med omredigering av befintliga bipacksedlar. Vi måste börja om från början.