Under utredningen inför den nya Patientlagen påpekade den statliga myndigheten Vårdanalys att utredningens förslag inte fullt ut uppfyllde ambitionen att stärka patienternas delaktighet och inflytande. Vårdanalys tog bland annat upp att utredningen utgått från envägskommunikationen mellan läkare och patient och menade att patientcentrerad vård även kräver att patienten lyssnas till. I Sverige, där större delen av befolkningen söker på Internet före inköp av olika varor eller tjänster, är det för många en självklarhet att läsa på om sina symptom och vilka behandlingsmetoder som står till buds före ett besök i vården. Webbsidorna Fass.se och 1177.se har gemensamt ca 10,5 miljoner besök per månad, vilket visar att människor vill vara pålästa innan de tar viktiga beslut som rör deras hälsa. Men om vården inte ger patienterna möjlighet att själva berätta om sina erfarenheter och kunskaper ges heller inget reellt inflytande och delaktighet i valet av behandlingsmetod. Alltså ingen patientcentrering. Det här är inte enbart en maktfråga utan det handlar även om patientsäkerhet. Om inte vården tar till sig det som patienterna har att berätta finns det risk för felaktiga diagnoser och icke-optimala behandlingar. En annan dimension som sällan kommer fram i debatten är att nya behandlingsmetoder i allt mindre utsträckning används av den svenska vården. Även detta påverkar diskussionen om patientcentrerad vård. Om vården inte tar till sig nya moderna behandlingsmetoder kommer den heller inte att ge patienten korrekt information om vilka alternativa behandlingsmetoder som finns. Det finns en uppenbar risk för att patienterna endast får information om en del av de behandlingsmetoder som står till buds, och att användandet av äldre – och i vissa fall mindre effektiva – behandlingar befästs. Ett sätt att åtgärda detta är att via vårdens ersättningssystem premiera kvalitet i form av behandlingsresultat och användning av nya behandlingsmetoder. Ett annat sätt är att uppmuntra sjukvården till att i högre utsträckning delta i kliniska studier. Kliniska studier ger vården möjlighet att i praktiken pröva nya moderna behandlingar samtidigt som det ger specifika patientgrupper möjlighet till delaktighet och inflytande över sin behandling. Om nya behandlingsmetoder inte prövas i klinisk vardag kommer vårdens utveckling av behandlingar att stanna upp och patienterna ges allt sämre möjlighet att på sikt få ta del av de mest effektiva behandlingarna. I grund och botten är patientcentrering en utveckling som alla vill se, men den nya Patientlagen visar att vi har en lång väg kvar att gå innan människor får reell makt över sin egen behandling. Det krävs politiska beslut för att få till stånd verklig patientcentrering, och i den bästa av världar baseras sådana beslut på att beslutsfattare inom hälso- och sjukvården och allmänheten har en samsyn om vad som behöver åtgärdas och vad som är riktigt viktigt. I undersökningen vårdfrågan.nu frågade vi olika grupper om de ansåg att vi i Sverige har tillgång till den mest moderna behandlingen som finns samt om vi kommer att ha det om fem år. Resultaten visar att hälso- och sjukvårdens beslutsfattare har en betydligt mer positiv syn på situationen och framtiden än vad sjukvårdspersonalen och allmänheten har. Problemet med undersökningens resultat är inte positivismen från beslutsfattarna utan att de inte har samma bild av sjukvården som dess personal eller patienterna. Resultatet visar att beslutsfattarna anser att de har gett patienterna makt. Patienterna tror inte de har makt. Och vårdpersonalen vet att patienternas makt är mycket begränsad. För att uppnå verklig patientcentrering måste de lagar som styr hälso- och sjukvården bli tydligare kring vilka beslut som patienten ska fatta. För att uppnå klarhet måste lagstiftaren ta på sig patientens glasögon och tydligare reglera vilka typer av beslut som denne kan och bör fatta själv, samt vilka beslut som det är upp till hälso- och sjukvården att fatta. Utan sådan tydlighet riskerar vi att fortsätta missgynna patientens deltagande och inflytande över sin egen vård. Ett deltagande och inflytande som alla involverade säger sig sträva efter.