Vilket land vill Sverige vara inom hälso- och sjukvård och Life Science? Är det ett land som investerar i befolkningens hälsa genom att sträva efter att alla som drabbas av sjukdomar ska erbjudas bästa möjliga behandlingsmetoder? Ett land som satsar på utbildning, forskning och innovation, och som vill locka till sig utländska investeringar i klinisk forsking? Ett land som prioriteras av de globala läkemedelsföretagen, vilket ger patienter tillgång till nya behandlingar och bidrar till att läkare kan befinna sig vid kunskapsfronten? Eller vill Sverige vara ett land där låga priser på läkemedel i syfte att begränsa läkemedelskostnaderna är överordnat?
Om du frågar svenska folket är svaret det förstnämnda. Hälso- och sjukvårdens tillgänglighet och kvalitet är enligt flera undersökningar det viktigaste samhällsområdet under detta valår. Den sittande regeringen har under sina år också visat på en hög ambitionsnivå. I regeringsförklaringen 2014 slogs fast att svensk hälso- och sjukvård ska vara världsledande. En rad satsningar inom Life Science-området har genomförts, och nu inrättas ett kontor för Life Science i regeringskansliet tvärs över departementsgränser.
Samtidigt pågår just nu en medicinsk revolution utan motstycke. Den medicinska forskningen har aldrig varit lika intensiv som i dag. Medicinska genombrott och helt nya behandlingsprinciper med potential att i grunden förändra såväl sjukvårdens struktur som hur vi ser på sjukdomar finns inom räckhåll. Forskningen inriktas alltmer mot att bota sjukdomar, istället för att behandla dess symtom.
Utifrån denna kontext är det lätt att ha stora förväntningar på den pågående utredningen om framtidens läkemedelssystem. Utredaren Toivo Heinsoo har fått två år på sig att ta fram förslag på hur dagens invecklade lapptäcke kan ersättas av ett system för finansiering, prissättning och subvention av läkemedel som är tydligt för alla parter och hållbart för framtiden. Men i delbetänkandet utredningen presenterade i november ges inget svar på den övergripande frågan om vilket land Sverige vill vara.
Om alla de mål som regeringen gett utredaren ska uppfyllas innebär detta att Sverige ska vara "både och". Men risken är förstås uppenbar att resultatet snarare blir "varken eller". Utredarens plan – som den presenteras i delbetänkandet – för att hantera utmaningarna är att gå en balansgång mellan olika målsättningar och förslå särskilda åtgärder när olika mål krockar, vilket också speglas i betänkandets titel: En balansakt. Från läkemedelsbranschens sida befarar vi att det angreppssättet leder till att systemet blir ännu mer komplext och svårt att förstå.
Utredningen måste i stället klargöra vad som är viktigast: Att patienter ska ha tillgång till nya behandlingar, och att ett Life Science-klimat som lockar investeringar inom forskning och utveckling stimuleras – eller att Sverige ska ha låga priser på läkemedel, och att läkemedelskostnaderna är fortsatt låga i förhållande till andra kostnader inom vården. Om det är det senare som gäller måste till vågskålen läggas risken att nya viktiga läkemedel kanske inte alls introduceras i Sverige.
För läkemedelsföretagen i Sverige är utredningens vägval helt centralt. Det avgör om Sverige i framtiden ska ses som viktigt för klinisk utveckling och tidig introducering av nya läkemedel. När svenska företag ska locka sina globala ledningar att förlägga investeringar och kliniska läkemedelsprövningar till Sverige och till nytta för svenska patienter sker detta i knivskarp internationell konkurrens. I detta vägs då in såväl det övergripande Life Science-klimatet som pris- och subventionssystemets tydlighet och långsiktighet.
Ambitionen med utredningen är att skapa ett nytt system som ska vara enkelt och långsiktigt hållbart. Då måste man också förhålla sig till vart den pågående medicinska utvecklingen är på väg. Och den är mycket tydlig: Forskningen fokuserar allt mer på avancerade behandlingar mot mycket svåra sjukdomar. När rådande läkemedelssubvention och högkostnadsskydd infördes för femton år sedan kunde de flesta patienter betala en stor del av läkemedelsinköpen själva. I dag kan allt fler avancerade behandlingar för små patientgrupper närmast liknas vid investeringsbeslut.
Vi från läkemedelsbranschen anser i det remissvar vi idag skickar till Socialdepartementet att utredningen måste fokusera sina förslag på den mindre grupp av patienter som är i behov av samhällets fulla stöd för att kunna få tillgång till avancerade läkemedelsbehandlingar. Mycket talar för att det är klokt att behålla dagens system för en majoritet av de läkemedel som förskrivs på recept. Utredningen måste framför allt få fram ett system för finansiering, subvention och prissättning av avancerade läkemedelsbehandlingar, oavsett om de förskrivs på recept eller tillhandahålls av hälso- och sjukvården.