Göran Stiernstedt är Karolinska Institutets nya styrelseordförande sedan 1 maj. Uppdraget är ett i raden av ansvarsfyllda poster inom svensk hälso- och sjukvård, där han varit verksam i decennier. Bland annat har han lett de statliga utredningarna ”Effektiv vård” och ”Styrning för en mer jämlik vård” samt haft chefsbefattningar på flera av våra universitetssjukhus och inom SKR.

Vilket av dina uppdrag inom svensk hälso- och sjukvård har varit viktigast hittills ur ett samhällsperspektiv?

– Jag klarar inte av att gradera det. Jag hoppas att alla har varit viktiga på varierande sätt. Jag var infektionsläkare och forskare i 20 år. Det har varit minst lika viktigt som när jag haft olika typer av chefsbefattningar, säger Göran Stiernstedt till LIFe-time.se.

– Frågan får mig att tänka på min idag 20-åriga dotter. När hon var fem diskuterade jag och min hustru, som också var infektionsläkare, vem som skulle vara hemma en gång när hon var sjuk. Då sade hon: ”Pappa får vara hemma för mamma träffar patienter och det är viktigare.” Det kan vara applicerbart när man tänker på det här med samhällsnyttan.

Vad blir dina tyngsta prioriteringar som styrelseordförande för Karolinska institutet?

– Samverkan på alla plan. Med Region Stockholm naturligtvis, det är oerhört avgörande för både regionen och KI. Men även med andra universitet, och internationell samverkan. Coronapandemin visar hur forskarsamhället i hela världen på olika sätt förenar sig och tillsammans anstränger sig för att lösa en svår situation. Jag tror inte att det ensamma universitetet håller på samma sätt längre.

Vilka svagheter inom hälso- och sjukvården har coronapandemin satt ljuset på?

– Sammanfattningsvis på vården av de äldre, i gränsområdet mellan den kommunala vården och regionernas hälso- och sjukvård. Kom ihåg att om vi hade lyckats bättre med våra äldreboenden hade vi haft en helt annan dödlighetssiffra i Sverige. Svagheterna i det här pekade jag på i min utredning ”Effektiv vård”. Vi behöver jobba gemensamt på ett helt annat sätt och bland annat förstärka de medicinska insatserna i den kommunala hälso- och sjukvården.

– Och jag tror också att vi måste akademisera den kommunala vården; höja statusen och få igång forskningen på området, för en allt större del av hälso- och sjukvården kommer att utföras i kommunerna i framtiden.

Vad tycker du om planerna för att bygga ut primärvården och flytta vården närmare patienterna som presenterades i utredningen ”God och nära vård” nyligen? Den utgick från förslagen i utredningen ”Effektiv vård” som du tog fram.

– I allt väsentligt är den bra. Men jag tycker nog att man behöver ta i litet mer och det behövs ännu fler förslag som gör det till en nationell primärvårdsreform. Nu handlar det huvudsakligen om ett nationellt uppdrag men man behöver även göra andra saker mer nationellt: styrning, ersättningssystem och villkoren för patienterna, till exempel, är förslag som jag hade i min senaste utredning och gärna ser genomförda.

Antalet digitala vårdbesök ökar under coronapandemin. Hur kan det påverka digitaliseringen av vården på sikt?

– Jag hoppas att det sätter fart på den. Jag gläder mig särskilt åt att ökningen inte bara sker hos de digitala vårdgivarna utan i stor utsträckning hos de ”vanliga”: primärvård och sjukhus som plötsligt har fått upp ögonen för digitala kontaktvägar med patienterna. Och det jag framförallt ser som en framgångsfaktor är att man då använder det som ett arbetsverktyg på ett integrerat sätt.