Stig Nyman, tidigare landstingsråd för KD i Region Stockholm, arbetade intensivt med tillkomsten av det högspecialiserade universitetssjukhuset Nya Karolinska under ett tiotal år, bland annat i egenskap av ordförande i landstingsstyrelsens forsknings- och utvecklingsutskott som beredde upphandlingen.

På DN Debatt den 24 januari slår Stig Nyman tillbaka mot påståendet att kostnaderna för att bygga NKS skulle vara exceptionellt höga och vänder sig mot mediernas beskrivning av sjukhuset som ett skandalöst haveriprojekt. Han menar att drevet lett till att det blivit politiskt korrekt att vara emot OPS (offentlig privat samverkan), den upphandlingsform som användes vid finansieringen av Nya Karolinska. LIFe-time.se ställde med anledning av detta några frågor till Stig Nyman om var missförståndet ligger, fördelarna med OPS och hur Nya Karolinska kan leva upp till sin fulla potential.

Varför är det viktigt att framhålla att byggnadskostnaden inte är högre än andra jämförbara byggen?

– Den främsta anledningen är att flera nyhetsartiklar och kommentarer genom åren blandat ihop påståenden som rör byggkostnader, tilläggsbeställningar, medicinskteknisk utrustning, serviceåtaganden och kostnaderna för finansieringen. Flera har exempelvis påstått att sjukhuset kostade 61 miljarder att bygga. Byggkostnaderna blev, som avtalat, 14,5 miljarder plus några kostnader för tilläggsbeställningar på tillsammans ca 4 miljarder. Den medicintekniska utrustningen av sjukhuset, som inte ingick i OPS-upphandlingen, stannade på ca 4 miljarder mot ursprungligen beräknade ca 6 miljarder. Kring förra årsskiftet förhandlades kostnaderna för landstingets åtagande ner med omkring 4 miljarder.

Är OPS den bästa upphandlingsformen för den här typen av komplexa byggen och sjukvårdambitioner och varför?

– Ja, enligt min mening. Konstruktionen av vårt OPS-avtal medgav möjligheten till ändringar och tilläggsbeställningar, som vid en traditionell upphandling sannolikt hade krävt nya upphandlingar för varje enskild nödvändig ändring och tilläggsbeställning. Vår upphandling innebar att vi skapade en svensk OPS-modell som inte annat än i vissa detaljer påminner om de som använts i exempelvis Storbritannien.

Hur kommer den av media uppiskade beröringsskräcken med NKS och OPS som du skriver om att påverka utvecklingen av vården i Stockholm?

– Den påverkar genom att skapa rädsla och kanske till och med feghet att våga tänka nytt vid större investeringar.

Vad är det kritikerna missförstår när de påstår att Nya Karolinska Sjukhuset blivit för dyrt att bygga och driva?

– Eftersom all information i allt väsentligt varit tillgänglig, framför allt på landstingets egen hemsida och på den information som den tidigare NKS-förvaltningen på flera sätt kontinuerligt gjort offentlig, så borde det inte finnas intellektuella skäl att missförstå. Ett skäl kan naturligtvis vara att OPS-vanan är så begränsad i Sverige.

Hur bör resten av vården i Stockholm förändras och organiseras för att den och NKS ska leva upp till sin fulla potential?

– Det tycker jag framgår av de investeringar som gjorts, delvis parallellt med NKS-projektet, i Huddinge, Södertälje, Danderyd, Sollentuna och på Capio St. Göran. Ett problem, enligt min mening är, att de kom igång för sent för att optimalt kunna nyttja NKS som det tänktes under beredningsåren.

– Bristen på egentlig kunskap om ”värdebaserad” eller värdeskapande vård i organisation och ersättningssystem har skapat en debatt som är svår att förstå för den som försökt följa vad som görs och utförs internationellt, som hos Cleveland Clinic i USA, som var en av våra rådgivare under delar av beredningsarbetet. Det borde ha fått fortsätta, men avbröts i samband med att NKS-förvaltningen lades ner och ledningen för Karolinska Universitetssjukhuset tog över ansvaret för konverteringen från det gamla till det nya.

Hur ska NKS i framtiden kunna utnyttjas optimalt för forskning och utveckling?

– Det är angeläget att Region Stockholm inser värdet av de växande möjligheterna att utveckla sitt ansvar för forskning och utveckling med tillgång till moderna och ändamålsenliga lokaler som NKS kan erbjuda. Och i det sammanhanget anser jag, att regionens finansieringsansvar för just forskning och utveckling måste öka under de närmaste åren. I annat fall kan man riskera att redan uppförda lokaler inte kan nyttjas optimalt.