Cancerdagen: framsteg och utmaningar

Världscancerdagen 2025

Cancer är en av de stora folksjukdomarna. Varje år drabbas över 80 000 människor i Sverige, och siffran fortsätter öka. Prognosen är att fallen blir omkring 25 procent fler fram till 2040.

Mef Nilbert är specialist i onkologi och flitigt anlitad expert och rådgivare. 2024 fick hon regeringens uppdrag att utreda hur en ny, nationell cancerstrategi kan se ut. Den gamla antogs 2009 och behövde uppdateras. Mef Nilberts förslag presenterades i höstas och innehöll över tjugo delmål, med ambitionen att de flesta ska vara uppfyllda inom tio år.

– Cancerbehandlingar utvecklats otroligt positivt, att tre av fyra som drabbas i Sverige överlever sin sjukdom är fantastiskt. Men det skapar också nya utmaningar. Fler canceröverlevare i befolkningen ställer stora krav på hur vi tar hand om livet efteråt, säger Mef Nilbert.

I sina förslag betonar hon bland annat behovet av rehabilitering för att kunna komma tillbaka till jobbet, och hjälp med sena komplikationer som kan uppstå efter behandlingen.

Även Malin Sund, kirurg och ordförande för Cancerfondens forskningsnämnd, konstaterar att cancerområdet präglas av såväl stora framsteg som stora utmaningar. Några svenska styrkor hon pekar ut är inflödet av nya effektiva behandlingar, ambitionen att alla ska få tillgång till dem, välutbildad vårdpersonal, och bra möjligheter till att följa upp effekten tack vare de svenska kvalitetsregistren. Inget av detta är en självklarhet globalt sett, påpekar hon.

– Sverige har också välutbyggda screeningsystem för flera av de stora cancerformerna. Upptäcker man sjukdomen tidigt kan man ge skonsammare behandling och få bättre utfall, säger Malin Sund.

Brister finns i tillgängligheten

Men trots att Sverige har ett mål om jämlik vård, är tillgängligheten ett problem för cancerpatienter. Väntetiderna för utredning och behandling varierar över landet och är ofta för långa. Färre än hälften av patienterna får i dag behandling inom den rekommenderade tiden. Kortare väntetider är ett annat mål Mef Nilbert slagit fast i sitt strategiförslag. Hon anser att det inte ska dröja mer än tre veckor från diagnos till inledande behandling.

– Det kommer gå, om man vill. Sverige har längre väntetider än de flesta likvärdiga länder, men även hos oss finns diagnoser där man lyckas ge vård inom de angivna tiderna. Då måste vi ta reda på skälen till att andra inte klarar det, säger Mef Nilbert.

En annan utmaning inom cancervården är kliniska prövningar, alltså forskningsstudier för att utveckla nya läkemedel och andra behandlingar. Här finns skäl till oro, menar Malin Sund. Cancerfonden, som är Sveriges största enskilda forskningsfinansiär på cancerområdet, får in många högkvalitativa ansökningar om kliniska behandlingsstudier berättar hon. Så intresse och kapacitet finns – men inte överallt.

– I vårdens allt hetsigare vardag får forskning inte alltid plats. Vi ser en tendens till att vårdpersonal inte betraktar forskningen som central, utan som något utöver det kliniska uppdraget. Det kan till och med hända vid universitetssjukhusen. När budgeten är tajt är forskningen bland det första som stryker med. Men klinisk forskning är avgörande för framtidens vård, det är genom den vi gör de stora landvinningarna, säger Malin Sund.

Vården måste prioritera forskning

Mef Nilbert bekräftar bilden. Arbetet med klinisk forskning skiljer sig stort mellan de sjukhus och kliniker hon besökt under sitt arbete med strategin. Medan medarbetarna på vissa ställen ser det som en självklarhet, ser andra det som en omöjlighet.

– En del säger att de helt enkelt inte kan bedriva klinisk forskning. Det finns ingen tid till det, eller inga forskningssjuksköterskor. Men det här är en ledarskapsfråga. Man måste bejaka forskning som del av vårdens uppdrag. Att få in fler patienter i kliniska prövningar är helt nödvändigt för att cancervården ska kunna fortsätta förbättras. Det kan inte vara en extragrej man gör om man hinner, säger Mef Nilbert.

Dag Larsson är senior sakkunnig för policyfrågor på Lif. Han menar att allmänheten förväntar sig en ledande cancervård som utvecklas.

– Då måste forskningen ses som en naturlig del av vården. Finns det inte tid eller tillräckligt med kompetens för att göra forskningsstudier så är risken att utvecklingen stagnerar, säger Dag Larsson.

Många cancerdiagnoser behandlas inom ramen för så kallade nationella vårdprogram. Dag Larsson skulle önska att ett av de första rekommenderade stegen efter diagnos var att överväga om patienten kan passa i en forskningsstudie, antingen en läkemedelsprövning eller någon annan typ av klinisk studie.

– Det finns cancersjukdomar där det i princip fungerar så här redan, men också andra där det inte gör det. Att i vårdprogrammet bara be vårdpersonalen att överväga frågan kan inte vara att kräva för mycket, säger Dag Larsson.

Precisionsmedicin ett viktigt steg

Den europeiska läkemedelsindustrins branschorganisation Efpia presenterar årligen en rapport om det globala forskningsläget och medicinska innovationer. Dag Larsson konstaterar att det bedrivs fler kliniska studier på cancerområdet än för några andra sjukdomar, och att cancer internationellt också utmärker sig genom många godkännanden av nya behandlingar.

– Det sker en enorm utveckling, bland annat för att vi får en allt större förståelse för de molekylärbiologiska mekanismerna bakom cancer. Vissa av de nya läkemedlen godkänns först för en indikation, men visat sig med tiden ha effekt på fler som bygger på samma mekanism.

I rapporten framgår att några cancerformer fortfarande saknar bra medicinska behandlingar. För bland annat hjärntumörer är femårsöverlevnaden låg och har inte förbättrats sedan millennieskiftet. Men för många former ligger överlevnaden på 70–100 procent, exempelvis omkring 90 procent för bröstcancer. Det finns också sjukdomar med lägre överlevnad men där läget har förbättrats tydligt de senaste två decennierna. Dit hör bland annat lungcancer.

– Där har precisionsmedicinen utvecklats väldigt mycket. På 1990-talet delades lungcancer i princip upp i småcellig och icke-småcellig. Med hjälp av gensekvensering och molekylär diagnostik har vi nu många subgrupper och nya effektiva läkemedel riktade direkt mot flera av dem. Det är en stor framgångssaga, säger Dag Larsson.

Exakt medicin kräver exakt diagnostik

Några av de forskningsområden som Malin Sund på Cancerfonden ser är starka nu är precisionsmedicin, registerstudier i kvalitetsregistren, men också vårdvetenskap – alltså patienternas mående utöver sådant som kan mätas i laboratorium.

– I dag ser vi också att många fokuserar på metastasering, alltså hur cancer sprider sig. Det är väldigt glädjande, för det är en så avgörande fråga. Jag är själv kirurg och kan bara konstatera att om en tumör är lokal kan vi många gånger ta bort den, men när sjukdomen har spridit sig kan vi ofta inte bota den.

Mef Nilbert understryker potentialen för ännu mer träffsäkra läkemedel i framtiden, men betonar att det då krävs att fler cancerpatienter får tillgång till ny avancerad diagnostik, med genetisk och molekylär kartläggning av tumören. Det finns, men inte för alla tumörformer, och inte i hela landet.

– Barncancervården har varit en föregångare på området, alla barn som drabbas av cancer erbjuds nu helgenomsekvensering av tumören. Men för vuxna patienter behövs mer jämlik tillgång. Fler behöver testas så att man kan se om det är en cancerform som ska ha standardbehandling, eller en som kan ha nytta av nya eller kommande läkemedel – och då ska patienten kunna erbjudas plats i en klinisk studie, säger Mef Nilbert.

EU satsar på cancerområdet

Mef Nilbert är även Socialstyrelsens samordnare av Sveriges cancerarbete på Europanivå. EU har en gemensam cancerplan sedan 2021 som sträcker sig till 2030. Inom den har stora ekonomiska satsningar gjorts, ofta i breda samverkansprojekt öppna för alla länder. Sverige är tydligt aktiva där säger Mef Nilbert, men nyanserar sedan lite:

– Det är ofta universitetssjukhusen och de stora regionerna som är med. Men vi är för ojämnt representerade. Det finns mycket viktigt som länssjukvården skulle kunna dela med sig av, som hur de arbetar med ovanliga sjukdomar och vilka samverkansmodeller som fungerar.

Malin Sund på Cancerfonden är positiva till stora delar av den föreslagna cancerstrategin, men hade önskat ännu skarpare formuleringar om det internationella arbetet.

– Istället för att säga att Sverige ska vara delaktigt i forskning på EU-nivå tycker jag att vi ska aktivt leda den, säger Malin Sund.

Livsstilen har stor betydelse

Nu är Mef Nilberts strategiförslag ute på en remissrunda som avslutas i mars. Planen är sedan att regeringen efter sommaren ska presentera en ny cancerstrategi. Den innehåller förmodligen inte bara vård- och läkemedelsfrågor – omkring 30 procent av alla cancerfall hos vuxna beräknas bero på kost, alkohol, rökning och andra livsstilsfaktorer. Svenskar äter till exempel mindre frukt och grönsaker än EU-genomsnittet.

– En väg framåt som jag ser är att sänka momsen på frukt och grönt. Och att ingå i EU:s skolfruktsprogram så att alla barn får gratis frukt i skolan. Det finns en enorm potential i förebyggande insatser. Sådant ska också finnas med i en cancerstrategi, och det stod tydligt i våra direktiv, säger Mef Nilbert.

Malin Sund hoppas också på ansökningar på det området framöver.

– Forskning kring livsstilsval och förebyggande av cancer skulle jag gärna se mer av. Men att förändra beteenden är svårt, så forskningen behöver inte bara titta på samband utan på effektiva metoder för att driva förändring. Och olika samhällsaktörer behöver bidra, inte bara vården, säger Malin Sund.