Vården av äldre bensköra personer är starkt eftersatt. Fortfarande är det en mindre andel frakturpatienter som erbjuds behandling för att undvika nya frakturer.
En studie vid Karolinska institutet som presenterades förra året visade att det råder stora regionala skillnader i total förskrivning av osteoporosläkemedel till patienter 70 år och äldre, samt i vilken mån de får benstärkande behandling efter en höftfraktur.
– Det vi kan se med studier på registerdata är att det fortfarande bara förskrivs benstärkande medicin till en liten andel äldre frakturpatienter och att de flesta inte heller följs upp i primärvården, säger Stina Ek som är fysioterapeut och ingår i forskargruppen på Institutet för miljömedicin vid Karolinska Institutet.
”Det händer saker”
Stina Ek har undersökt förekomsten av frakturkedjor runt om i landet. I en utvärdering som Socialstyrelsen gjorde förra året fanns frakturkedjor bara i 14 av landets 21 regioner.
Trots att det funnits riktlinjer sedan 2012 saknas flera av rekommendationerna i de lokala vårdprogrammen, konstaterade myndigheten.
Enligt Stina Ek har de allra flesta regioner någon typ av frakturkedja, allt från den enklaste typen med att informera patienten om att de själva ska kontakta primärvården för utredning, till att en osteoporosmottagning och/eller frakturkoordinator sköter kontakt och utredning och eventuell behandling och uppföljning.
– Det vanligaste är att man skickar en remiss till primärvård. Ungefär en tredjedel anger att de inte har någon frakturkoordinator. Flera berättar om nystartade projekt eller implementering av nya vårdflöden, så det är uppenbart att det händer saker även i resten av landet, konstaterar hon.
Forskarna kommer att fortsätta kartlägga frakturkedjor och förekomst av frakturkoordinatorer i landet, och titta på ortopedklinikernas roll i frakturkedjan.
– I framtiden skulle vi också vilja undersöka hindrande och främjande faktorer för primärvården att arbeta med sekundärprevention av frakturer bland äldre.
Kunskapscentrum i höst
Region Stockholm har länge legat bland bottenplaceringarna när det gäller att behandla patienter som återkommer med frakturer. Under hösten drar regionen i gång ett nytt kunskapscentrum för osteoporos.
– Det viktigaste uppdraget är att alla akutsjukhus i regionen har en fungerande frakturkedja som håller hög kvalitet. Hittills har det tyvärr varit en väldigt ojämlik vård inom regionen eftersom alla uppfunnit hjulet utan resurser, och då har resultatet blivit därefter. Så det är vårt absolut viktigaste uppdrag, säger Wafa Kamal som är endokrinolog på KS Huddinge och drivande när det gäller det nya kunskapscentrumet.
Att Stockholm ligger i botten i SKR:s statistik Vården i siffror talar för att underbehandlingen är större än i andra regioner, resonerar hon.
– Och det finns inga försvarbara skäl till varför det är så, annat än att vi har en mer komplex organisation och en sämre prioritering av den här sjukdomen, både hos regionen och inom sjukvården.
Satsning ska utveckla vården
I Region Stockholm är uppdraget att organisera en frakturkedja upp till varje akutsjukhus. Det gör att det finns många olika ansvariga och också olika lösningar, resonerar Stina Ek som precis börjat titta på Region Stockholm. Men det samma gäller andra stora regioner, konstaterar hon.
– I en liten region med ett eller två sjukhus är det enklare att koordinera.
Regionen satsar 25 miljoner per år för att samordna och utveckla osteoporosvården. Till det kommer att Karolinska institutet investerar 50 miljoner i forskning på området, där hälften av pengarna ska gå till en ny professur.
– Här finns verkligen möjlighet att göra något. Alla sjukhus som behöver identifiera och riskvärdera patienter har fått resurser för det, och de som därtill ska utbilda och säkerställa kvaliteten på frakturkedjorna har fått resurser för det. Vilket är ganska ovanligt, säger Wafa Kamal.
Viktigt att patienter får behandling
En av de första och viktigaste delarna är att säkerställa att behandlingsgapet minskar, att människor får den vård de har rätt, säger Wafa Kamal.
– De allra flesta behöver läkemedel som hämmar skelettnedbrytningen, vilket är en oerhört billig och effektiv behandling. Det finns även läkemedel som bygger upp skelett och för de med högst frakturrisk är det viktigt att påbörja den behandlingen först, eftersom den annars får sämre effekt.
Ungefär 600 000 svenskar har osteoporos, vilket medför en och hög frakturrisk. 2019 var det 124 000 frakturer per år som var relaterade till benskörhet, vilket motsvarar ungefär 20 000 per år i Region Stockholm.
– Det är verkligen en drabbad patientgrupp som gått under radarn alldeles för länge. Med det lidande och de enkla och billiga behandlingar vi har, och den kostnadsbesparing det faktiskt ger att minska antalet frakturer så är det inte försvarbart att bara se på, säger Wafa Kamal.