Eva Lilliecreutz Gudmundsson, fysioterapeut, och Kristina Skill, arbetsterapeut, i samtal med en patient. De arbetar vid Pandemi blå, den nya resursen vid Universitetssjukhuset i Linköping för rehab av patienter som varit svårt sjuka i covid-19
– Än så länge ser vi en tydlig förbättring av i princip alla patienter och det känns väldigt lovande, säger överläkare Wolfram Antepohl, som är verksamhetschef för rehabiliteringsmedicinska kliniken vid Universitetssjukhuset i Linköping (US).
Sedan 11 maj finns den nya avdelningen Pandemi blå på US som särskild rehabresurs för covidpatienter. Nästan alla patienter har genomgått långvarig intensivvård med respirator. Vårdtiden pendlar i regel mellan en och fyra veckor. En indelning i tre huvudgrupper av patienter har kunnat göras:
- Patienter med omfattande muskelförlamning efter långvarig intensivvård med bedömningen ”critical illness” (CIP och CIM).
- Förvirrings- och trötthetstillstånd – konfusionspatienter.
- Patienter med neurologiska besvär som kan ha samband med virusangrepp som gett hjärninflammation.
Wolfram Antepohl ser särskilt stora framsteg för den första patientgruppen – critical illness – med kroppslig påverkan som omfattar både muskler och nerver till muskulaturen.
– Vi brukar annars se att återhämtningen för CIP-patienter kan ta lång tid, ibland år. Det tar helt enkelt lång tid för nerverna att växa ut. Men den här gruppen covidpatienter har faktiskt på kort tid gått från att vara liggande till att komma på benen igen. Nästan alla har kommit igång med att gå eller stå med hjälpmedel eller levande stöd, säger Wolfram Antepohl.
Även när det gäller patienter med förvirrings- och trötthetstillstånd ser kliniken ofta en snabb förbättring.
– Vi upplever exempelvis att den första delen av konfusionen, där man är helt förvirrad och kan behöva vak, ofta sträcker sig bara över 3-5 dagar.
Förvirrade på natten
Många patienter blir snabbt någorlunda orienterade dagtid, men med förvirring som kan uppstå under nätter.
– Patienterna kräver uppmärksamhet, men de förbättras tydligt och vi har kunnat skriva ut ett flertal patienter när konfusionen lagt sig, Vi kommer ock att behöva vara extra uppmärksamma med uppföljning just när det gäller kognitiva funktioner.
För gruppen med tydligare, direkt hjärnpåverkan finns fortfarande en osäkerhet kring grundorsaken. Ofta finns problematik med koagulationsrubbningar som kan ge blodproppar och där behandling med blodförtunnande i sin tur kan ge blödningar.
– Vi har en misstanke om att det finns en specifik effekt av viruset med en hjärninflammation som bidrar till både kognitiva och motoriska svårigheter för patienterna, säger Wolfram Antepohl.
– För vissa patienter är det märkbart att det är någonting mer än vanlig konfusion med bristande sjukdomsinsikt och svårigheter att klara saker. Då år frågan när det gäller påverkan på hjärnans främre delar om det rör sig om ”mini-strokar” eller om det även finns ett infektionsinslag i hjärnan.
Pandemi blå har plats för tolv patienter.
– Om kurvan beter sig som den är tänkt att bete sig så ska det räcka framöver och vi har även planerat för en sommarnedtrappning till sex platser från vecka 27, säger Wolfram Antepohl.
Slussas vidare för annan rehab
En särskild forskargrupp är knuten vill verksamheten för att kontinuerligt uppdatera rekommendationer för covidrehab.
Östgötamodellen bygger även på tydliga rutiner för att slussa vidare patienterna till andra vårdformer som öppenvårdsrehab inom primärvård eller på specialiserad nivå, kommunala rehabinsatser samt vård inom rehabiliteringsklinikens högspecialiserade team.
En utmaning är personalbehovet för att klara covidrehab. Runt 40 medarbetare är dagligen knutna till Pandemi blå. Mixen av medicinsk kompetens, omvårdnad och träning kräver stora resurser och inte minst omfattande läkar- och sjuksköterskekompetens.
– Risken finns för att man kan tappa i kvalitet när vi måste använda kompetens utanför rehabiliteringsmedicin för att möta personalbehovet, säger Wolfram Antepohl.
Hur möter ni det?
– Genom att blanda våra team med varierande kompetenser och jag ser det också som en tillgång att vi tillförs kompetens. Inte minst gäller det i perspektivet att patienterna är sjuka på ett internmedicinskt sätt med exempelvis andningsproblem som vi inte är vana vid.