Jean-Luc af Geijerstam är läkaren som blivit talesperson för patient- och brukarperspektivet. Som chef för Myndigheten för vård- och omsorgsanalys är det hans jobb att via myndighetens analyser visa hur hälso- och sjukvården och omsorgen i högre grad kan bli personcentrerad och ges utifrån den enskilde patientens eller brukarens behov och förutsättningar. Han tillträdde sitt jobb i höstas efter att ha jobbat såväl kliniskt och som chef på flera Stockholmssjukhus, som utredare och chef på SBU och på eHälsomyndigheten.

– Mitt nya uppdrag kommer i en otroligt spännande tid. Vården är inne i en förändringsresa där en kraftig utbyggnad av primärvården ska ske, där gamla invanda roller i vården förändras, och där patientens roll i vården diskuteras mer intensivt än någonsin. En hel del av de problem som vården står inför har lösningar som ligger inom ramen för personcentrerad vård, säger Jean-Luc af Geijerstam.

Under de drygt sju år som gått sedan myndigheten bildades har Vårdanalys i ett antal rapporter visat att svensk sjukvård brister när det gäller patientcentrering. I den årliga undersökningen International Health Policy survey, där ett stort antal patienter i elva jämförbara länder tillfrågas om sina erfarenheter av vården, visar Sverige år efter år mycket svaga resultat när det gäller patientcentrering. Sverige har exempelvis sämre tillgänglighet till vård än i andra länder, och svenska patienter känner sig i mindre grad delaktiga och involverade i vårdbeslut. Dessutom är andelen personer som har en fast läkarkontakt lägst av alla elva länder, en andel som dessutom minskar. Vidare har Sverige svaga resultat när det gäller samordning av vård efter utskrivning från sjukhus. I länder med ett system med en patientansvarig läkare inom primärvården tycks vården i högre grad vara patientcentrerad.

Har vi i Sverige i alltför hög grad överlåtit ansvaret till den enskilde, eller till anhöriga, att bli sin egen vårdcoach?

– Vi vill ju att patienter ska vara medskapare av vården, men de måste ha en partner från sjukvården vid sin sida för att det ska fungera. Det finns vissa spetspatienter som är jätteduktiga på att hämta in kunskap och driva på, men de flesta klarar inte av det själva. Systemet måste vara riggat för alla. Det finns en risk med den här extrema formen av att överlåta till patienten att ha ansvar för helheten. Resultatet kan bli en väldigt ojämlik vård, säger Jean-Luf af Geijerstam.

Just nu råder stor konsensus i Sjukvårdssverige om att den nära vården, primärvården, måste byggas ut kraftigt. I alla regioner runt om i landet pågår ett arbete för att förverkliga de förslag som tagits fram av bland andra statliga utredare som Göran Stiernstedt och Anna Nergårdh. Jean-Luc af Geijerstam menar att den stora strukturella förändring som nu ska ske måste åtföljas av att vården i högre grad blir personcentrerad och individanpassad. Hur omfattande förändring som då krävs har långt ifrån alla insett, menar han.

– Det medvetna systematiska arbetet med att sätta fokus på personcentrerad vård måste genomsyra allt och alla inom hela sjukvårdssektorn. Man ska inte underskatta vilken stor förflyttning det handlar om. Det kan vara svårt i dag att föreställa sig vad det faktiskt innebär. Mycket av sjukvårdens sätt att jobba i dag är som man alltid har gjort.

Kunskapsunderlag om personcentrerad vård

Vårdanalys publicerade i höstas kunskapsunderlaget Från mottagare till medskapare som beskriver hur sjukvården i högre grad kan bli personcentrerad. Tre perspektivskiften är centrala i rapporten. Sjukvården måste gå från att se patienten som en mottagare av vård till en medskapare. Dagens fragmentiserade vård måste ersättas med en vård som bygger på ett helhetsperspektiv. Och dagens färdiga lösningar för patienter måste ersättas med en individanpassad vård.

För att dessa perspektivskiften ska kunna förverkligas behövs genomgripande förändringar på alla nivåer inom hälso- och sjukvården. Personcentrerad vård behöver vara utgångspunkten för styrning och ledning. Ersättningssystem, kunskapsstöd och andra stödstrukturer måste ge förutsättningar för att fokusera på varje enskild patients behov, preferenser och resurser. Bättre kontinuitet och samordning mellan vårdgivare måste ske utifrån patientperspektivet, och administrativa och budgetmässiga hinder måste undanröjas. Grundutbildning och vidareutbildning av vårdpersonal måste också ske på ett nytt sätt.

– Tanken att patienten ska gå från en passiv mottagare till en aktiv medskapare av vård måste prägla hela systemet, och så är det inte i dag. Men insikten börjar komma. Vi på Vårdanalys sitter nu med ett regeringsuppdrag där vi ska ta fram förslag på vilka patientrelaterade indikatorer som är relevanta att följa på nationell nivå. Det har inte gjorts tidigare på ett genomgripande sätt. Så jag ser att vi åtminstone går i en klart positiv riktning, säger Jean-Luc af Geijerstam.

– När man pratar om patientcentrering möts man ibland av farhågor om att patienter är kravmaskiner som vill ha allt. Men jag tror att patienter och brukare förstår att möjligheterna alltid är större än resurserna och att det behövs prioriteringar. Jag menar att patienter borde vara involverade även i prioriteringsbesluten, och bli en partner i vården. Jag tror att många patienter är villiga att axla det ansvaret och kan förstå utmaningarna.

Digitalisering del av lösningen

Digitalisering och e-hälsotjänster är två nyckelord i den omfattande strukturomvandling av hälso- och sjukvården som nu är tänkt att inledas. Det är också inom digitalisering som en hel del av lösningarna finns när det gäller personcentrerad vård.

– Mycket av den digitala utvecklingen idag med appar och verktyg som kan mäta symtom och medicinska värden kommer från patienthåll. Man är redo att gå in i partnerrollen med sjukvården. Men vården är inte riktigt redo att möta detta, säger Jean-Luc af Geijerstam.

Ett grundproblem med anknytning till det är att hälso- och sjukvården ofta kan vara bra på att ta till sig och införa nya metoder, rutiner och verktyg, men är oftast betydligt sämre på att rangera ut det man inte ska göra längre. Ständigt kommer propåer om nya mätningar och registreringar. Det leder till frustrationer hos vårdpersonal och ett slags informations-infarkt. Det är något som Jean-Luc af Geijerstam mycket väl känner igen från sin tid som verksamhetschef inom vården.

– Det kunde vara kvalitetsregister eller annat, där man skulle mata in nya uppgifter. Det var oftast väldigt bra och relevanta uppgifter i sig, och involverade medarbetare var i grunden positiva. Men det var sällan man hade möjlighet att införa det nya på ett bra sätt, och då ser man i stället problemen. Man kände också ofta att man bidrog till ny kunskap genom att följa upp och registrera, men man fick inte loopen av samlad ny kunskap som fördes tillbaka till kliniken. Vi måste nu på systemnivå bli bättre på att välja vad vi ska följa upp och varför, säger Jean-Luc af Geijerstam.

Produktionsperspektiv ett hinder

Ett betydande hinder på vägen mot en mer person- eller patientcentrerad vård är att regionerna fortfarande sitter hårt fast i ett produktionsperspektiv på hälso- och sjukvården. I alla regioner finns beställarorganisationer som beslutar om hur många av en viss operation som ska utföras, hur många vårdtillfällen som ska produceras, eller hur många läkarbesök som ska utföras, och till vilket styckepris.

– Om man registrerar patientrelaterade utfallsmått och lägger dessa bredvid de traditionella, då kan man få en viktig tankeställare om vad man håller på med, och varför. Då kan det bli tydligt vad vi har för mål med verksamheten. Vi är dåliga på att ta hand om mått för patientens erfarenheter och upplevelser. Att bara mäta pinnar blir alldeles för trubbigt eftersom det inte säger om vi gör rätt saker. Patienter och brukare är oftast bättre på att ge svar på det, säger Jean-Luc af Geijerstam.

Den samlade bilden blir att Sverige bara har inlett en lång förändringsresa, om målet ska vara en personcentrerad vård. Att bygga ut primärvården är endast en mindre del av det system- och perspektivskifte som måste omfatta all vård. Men Jean-Luc af Geijerstam tror att små steg i rätt riktning kan ha stor betydelse som vägvisare:

– En tydlig utvecklingsfråga är att se till att alla regioner har med sig kloka patienter och brukare i sina utvecklingsprocesser. Rollen för oss på Vårdanalys är att se utmaningarna, komma med kunskap och visa på möjligheterna. Små steg som visar att det går att förverkliga personcentrerad vård. Det är ingen utopi.