När man sökte upp kvinnorna ökade antalet som lämnade ett cellprov

Screening för livmoderhalscancer räddar liv. Trots det kommer många kvinnor inte till gynekologisk cellprovskontroll när de kallas. Cirka tre fjärdedelar av de som dör av livmoderhalscancer, deltar inte i screeningen på grund av bland annat ojämlika villkor. Men det går att vända utvecklingen. Det visar framgångsrika projekt i Region Skåne och Västra Götaland, som presenterades under seminariet ”Vårda jämlikt- hur gör vi vården god och lika för alla?” på Kvalitetsmässan i Göteborg den 21 november. Arrangör var Kommissionen för jämlik vård som initierats av LIF – de forskande läkemedelsföretagen och Cancerfonden. Varje år dör 131 kvinnor helt i onödan av livmoderhalscancer, menar Anna Palmstierna, utvecklingsbarnmorska vid Regionalt cancercentrum syd. – Screeningen som startade på 1960-talet har varit framgångsrik. I dag är det 60 procent färre som drabbas av livmoderhalscancer jämfört med då. Men, fortfarande når vi tyvärr inte alla kvinnor, säger Anna Palmstierna. På Kvalitetsmässan i Göteborg deltog hon i seminariet ”Vårda jämlikt- hur gör vi vården god och lika för alla?”

Ojämlik screening

Gynekologisk screening sker inte på lika villkor i landets 311 landsting och kommuner, menar Anna Palmstierna. Det finns stora skillnader vad gäller kostnad, tillgänglighet, vilken hänsyn som tas till socioekonomiska faktorer och hur man kommunicerar och utformar kallelser. Det finns flera exempel på olikheter över landet. Så ingår gynekologiskt cellprov i högkostnadsskyddet i vissa landsting, men inte i andra. Det skiljer sig åt över landet hur ofta kvinnor blir kallade till screening. Alla kvinnor erbjuds inte heller en bokad tid för cellprovtagning i samband med kallelsen, utan får själva boka via nätet eller under telefontid. – Här tappar vi många kvinnor. Ett annat hinder är en dålig tillgänglighet då många mottagningar endast har öppet på kontorstid. Det råder även brist på cytodiagnostiker och värre väntas det bli då många av dem snart går i pension, säger Anna Palmstierna.

Cellprovtagning på hjul

För cirka tre år sedan startade Region Skåne en rullande cellprovmottagning ”Rädda Livmodern” i Malmö. Man utökade även mottagningstiderna till helger och kvällar och utbildade barnmorskor. Kallelserna utformades utifrån kvinnors behov och förutsättningar och samtliga fick erbjudande om bokade tider. Projektet föll väl ut och uppskattades stort av kvinnorna, inte minst av migrerade kvinnor i socioekonomiskt utsatta områden. – Vi lyckades motivera fler kvinnor att komma på screening. Det krävs dock fler åtgärder. På ett övergripande plan måste bland annat utbildningen till cytodiagnostiker ses över, säger Anna Palmstierna.

Ta med en vän

Ett liknande projekt har testats i nordöstra Göteborg, en stadsdel med cirka 100 000 invånare, varav hälften är födda utanför Sverige. Initiativtagare till projektet, som ägde rum mellan 2011 och 2012, är Kunskapscentrum för jämlik vård, KJV, i Västra Götalandsregionen. – Vi arbetar mot ojämlikheter i vården och att öka kunskapen om problemen. Vår strävan är också att man i arbetet med budgetar och verksamhetsplaner ska föra in ett systematiskt tänkande som resulterar i en mer jämlik vård, säger Malena Lau, utvecklingsledare vid KJV.

Flera hinder i vägen för cellprovtagning

I nordöstra Göteborg bor kvinnor som av språkliga, traditionella och kulturella skäl inte kommer till gynekologisk cellprovtagning. Det kan också finnas socioekonomiska orsaker där låg utbildning kan vara ett av flera hinder. Genom att kartlägga hinder och på olika sätt försöka nå ut till kvinnorna, bland annat genom en ambulerande cellprovtagningsbuss, förbättrad tillgänglighet och att tillämpa nya informationskanaler som exempelvis närradio, kunde antalet kvinnor som kom till cellprovtagningen öka med 42 procent, jämfört med året innan. – Cirka 30 procent av kvinnorna hade inte tagit provet tidigare. Vi kunde nå kvinnor som vi annars i regel inte når, bland annat genom ett nära samarbete med doulor som också var på plats vid cellbussen. Grunden för projektet är att vi vill ge alla kvinnor samma möjligheter att aktivt fatta beslut om de vill ta ett cellprov eller inte, säger Malena Lau.

Kunskap finns – nu krävs aktivitet

Insatserna har resulterat i att fler kvinnor, men också män, fått en ökad kunskap om betydelsen av cellprovtagning och vart man kan vända sig. – Effekten håller i sig och informationen fortsätter att spridas. Nu hoppas vi att flera landsting och regioner i Sverige följer efter, säger Erik Olsson, utvecklingsledare vid KJV. Projekten i Region Skåne och Västra Götalandsregionen är lysande exempel på hur man praktiskt kan gå tillväga för att minska ojämlikheterna i hälsa, menar Ilija Batljan, ordförande för Kommissionen för jämlik vård. – Kunskapen finns, mängder av forskningsrapporter är framtagna som visar hur grymt orättvis den ojämlika vården är. Nu krävs handling, säger Ilija Batljan. Anders Milton, ledamot i Kommissionen för jämlik vård, avslutade seminariet med följande drastiska formulering: – Det kommunala självstyret leder till att folk dör i onödan. Regering och riksdag måste bli tydligare i budskapet till landstingen att de stora ojämlika skillnaderna inte längre kan accepteras, säger Anders Milton.

Bilder

Cellprovsbussen. Foto: Sara Hegen (omfattas inte av CC. All rights reserved) AnnaPalmstierna. Foto: LIF, Eva Nordin (CC BY-NC-ND 3.0) Erik Olsson och Malena Lau. Foto: LIF, Eva Nordin (CC BY-NC-ND 3.0)