Den pågående statliga Patientmaktsutredningen lämnade en promemoria ”Patientens tillgång till sin journal”, till regeringen den 7 juni 2012. En del av utredningens uppdrag är att påskynda och underlätta patienters tillgång till sina journaler via internet. Ett sätt att tillgodose detta är att patienter får så kallade hälsokonton. Utredningen definierar hälsokonto som en nättjänst som kan användas för strukturerad journalinformation och interaktion med sjukvården. Internationellt har hälsokonton gett fördelar för både patienter och vården. Enligt en undersökning inom Kaiser Permanente, den största icke-vinstdrivande sjukvårdsorganisationen i USA, har användning av hälsokonton bland annat lett till färre sjukvårdsbesök och bättre blodtryckskontroll. En annan effekt är minskad tidsåtgång hos sjukvårdspersonalen. I promemorian hänvisas till att medborgare vill använda tjänster där de kan överblicka sin journal. Man vill till exempel kunna se sina remisser, planerade behandlingar, läkemedel, provsvar etc. Medborgarna vill också ha möjlighet till interaktion med vården.
Patienten ska äga informationen i sitt hälsokonto
Enligt Patientmaktsutredningen ska hälsokonton inte vara en del av hälso- och sjukvårdens journalföring. Den dokumentation som finns i ett hälsokonto ska betraktas som en kopia och vara den enskildes egendom och som denne kan förändra efter egna behov och önskemål. Hälsokontoinnehavaren ska till exempel kunna redigera information, ta bort eller lägga till annan information. Om patienter får tillgång till sina journaler kan det dels bidra till att stärka deras ställning inom vården och dels möjliggöra en mer effektiv vård, enligt promemorian. Patienter kan idag motsätta sig att journalinformation blir tillgänglig för andra vårdgivare. Utredningen anser att spärrar i journaler även i fortsättningen bara får ske efter kontakt med läkare och att patienter själva inte ska kunna lägga till eller ta bort spärrar i informationen på internet.
När ska patienter kunna se ny information?
I ett seminarium den 2 juli 2012 under politikerveckan i Almedalen diskuterades journaler på internet. Anders Printz, som då fortfarande var chef för Avdelningen för regler och tillstånd på Socialstyrelsen, berörde frågan när journalinformation ska bli tillgänglig på internet för patienter. – En välinformerad patient stärker patientsäkerheten. Men vilken information ska lämnas och när? Ett rådrum på två, tre veckor kan vara lämpligt, till exempel så att läkare muntligt hinner ge patienten svår information, till exempel ett cancerbesked, innan patienten får se journalen på nätet, sade han. Johan Assarsson, som leder Patientmaktsutredningen, menade att patienter kan hantera hela journalinformationen, även negativa besked. – Med tanke på hur informationssamhället ser ut är det rimligt att patienter ska kunna få elektroniska kopior på sin journal, sade han.
Tekniska brister hindrar kommunikation
Mikael Rolfs, Läkarförbundet, var mer tveksam till att göra hela journalen tillgänglig på internet. – Dagens datajournaler är för ostrukturerade. Vi har nog problem med att kommunicera med varandra i vården. Att lägga ut informationen som den ser ut idag vore att gå ett steg för långt. Börja med det viktigaste, till exempel tid för besök, hur behandling ser ut, mediciner etc. Anne Carlsson, ordförande i Reumatikerförbundet, vill ändå att patienter ska få tillgång till all journalinformation när den är signerad. Hon menade också att det finns en överdramatisering i debatten.
Jag förstår inte vad det är för problem med att jag som patient får reda på allt som står i min journal? Vill jag översätta medicinska termer är det lätt att hitta översättningar på nätet, sade hon. Mikael Rolfs varnade för att utlova tvåvägskommunikation eftersom de IT-system vården använder idag inte klarar av att ta emot information från patienten. Det finns försök inom begränsade områden men ännu inga fungerande system för kommunikation med patienten. – Medborgarnas förtroende kan skadas om de ges intrycket att tvåvägskommunikation på nätet fungerar redan, sade han.
Foto
Man med dator: Flickr: AstridWestvang (CC BY-NC-ND 2.0) Johan Assarsson. Foto: vgregion.se (omfattas inte av CC. All rights reserved) Anders Printz Foto: Ann-Sofi Rosenkvist (omfattas inte av CC. All rights reserved) Mikael Rolfs. Foto: slf.se (omfattas inte av CC. All rights reserved) Anne Carlsson. Foto: LIF, Lotta Fogelström (CC BY-NC-ND 3.0)