Nytt stöd ska samordna covid-rehab

– Kunskapsläget är så föränderligt att det behövs riktlinjer för nu springer folk lite på alla bollar och man måste stanna upp och tänka efter, säger överläkare Katharina Stibrant Sunnerhagen, professor i rehabiliteringsmedicin och verksam inom neurosjukvården på Sahlgrenska i Göteborg.

– Jag har jobbat många år med behandlingsriktlinjer och normalt kommer kanske 1-2 nya studier årligen som gör att man behöver ompröva rutiner, nu är det mycket högre tempo i den delen

Hon tycker att bristen på samordning och planering varit ett problem under uppbyggnaden av covidrehab.

– Man är van vid specifika patientflöden och när det kommer in en ny grupp så är det inte så lätt att anpassa sig till den. Det tror jag överlag är ett problem för många regioner.

Sahlgrenska tidigt igång

Sahlgrenska – med ett arbetssätt som påverkat det kunskapsstöd som Socialstyrelsen tagit fram – var annars tidigt ute i slutet av april med ett specialanpassat team för covidrehab.

Specialistläkare med inriktning rehab samt lungmedicin, logoped, dietist, kurator, arbetsterapeut och fysioterapeut är några professioner som bidrar med kompetens till teamet. Katharina Stibrant Sunnerhagen beskriver teamets insatser som en blandning av direkt vård – hands on – med att påverka hur vården organiseras och föra ut kunskap och struktur kring arbetssätt.

– Teamet jobbar från IVA och genom hela sjukhuset: IVA, intermediärvårdsavdelningar, IMA, dit man kommer ut när man inte längre behöver ventilator men syrgas och kanske har risk för att smitta fortfarande, och även mot postcovid-avdelningar. Utöver det jobbar vi mot kommuner och primärvård i närområdet samt regionen och Socialstyrelsen, säger Katharina Stibrant Sunnerhagen.

– Det är relativt många yngre som kommer till sjukhus och det ställer krav på att vi jobbar multidisciplinärt och hanterar den mentala påverkan som en långvarig rehabilitering och sjukskrivning innebär. Oro för jobb, familj, ekonomi och såna delar.

Stora regionala skillnader

Socialstyrelsens statschefläkare Thomas Lindén pekar på stora skillnader mellan regionerna kring i vilken utsträckning som man tagit fram egna vägledningar för covidrehab. Kunskapsstöd från Socialstyrelsen finns nu både för att beräkna behovet av rehab samt med konkreta rekommendationer kring träning och behandling.

– Det har funnits en frågeställning från regionerna kring hur man klarar eftervården och även efterfrågan av olika former av beslutsstöd. Det stödmaterial som nu finns är rätt mycket ett resultat av den dialog som varit mellan Socialstyrelsen och regionernas chefläkare, säger Thomas Lindén.

Hur stort bedömer du att behovet av covidrehab är?

– Till stor del saknas en entydig bild kring rehabiliteringsbehovet. Det är lite skiftande bilder som kommer från olika vårdgivare – allt från en förhållandevis snabb återhämtning jämfört med vad som kunde förväntas för patienter efter långvarig intensivvård, till att man ser långdragna rehabförlopp med post-IVA-syndrom som brukar förekomma vid långa vårdtider.

Gävleborg är en region som ger en förhållandevis optimistisk bild av de tidiga resultaten från covidrehab. Regionen har valt Sandviken som rehabcentrum med sex särskilda platser inom en avdelning som har särskild kompetens för rehab vid neurologiska funktionsnedsättningar.

– I pandemins början så befarade vi utifrån internationella rapporter att vi skulle få in en stor samling patienter som var ordentligt skadade av lång tid på IVA och dessutom talades det om specifika neurologiska skador som hade med viruset att göra, säger Carl Sjöström, rehabläkare inom Region Gävleborg.

– Mentalt tog vi lite höjd för en ny patientgrupp med svåra neurologiska skador som liknar encefalit där patienter har en inflammationsbild i hjärnan. Men hittills har vi inte sett det utan de rehabpatienter som kommit till oss har ett mer allmänt post-IVA-tillstånd utan specifika skador på hjärnan.

Nedsatt lungkapacitet

Rejält slitna, ofta undernärda och med behov av tid och rehabilitering för att muskler och nervsystem ska nå tillbaka till normal funktion, är ett samlat omdöme.

– Just för de här patienterna tillkommer även svårigheter som följer med nedsatt lungkapacitet. Men patienterna återhämtar sig ändå väl – det går framåt och hos vissa snabbare än vad vi vågat hoppas, säger Carl Sjöström.

Men han känner oro för en undanträngningseffekt inom rehabiliteringsmedicin.

– När vi nu måste lägga stora resurser på covidrehab så kommer övrig rehabilitering att bli en stor utmaning. Jag är rädd för att särskilt den vanliga rehabiliteringen av äldre blir sämre och vi går tyvärr in i covidrehab med en rehabilitering som under många år varit väldigt underdimensionerad i Gävleborg.

Anders Rhodin, tillförordnad chef för Paramedicin i Region Gävleborg, har ännu inte sett någon svag länk i den vårdkedja som byggs upp med inneliggande rehabilitering, öppenvårdsinsatser och kommunal rehab.

– Men det kan också ha att göra med att vi haft ett lägre inflöde av andra patienter. Det är ju i sig negativt att folk avstår vård, men har också inneburit att flödet från sjukhusen till primärvården och kommunen har minskat och underlättat vården av en ny patientgrupp som covid.

Han känner en viss oro för att klara uppföljningen av patienter med mindre behov av rehab.

– Vi kan se att den gruppen blir förhållandevis stor när många som behövt sjukhusvård för covid-19 – och även intensivvård - inte behöver inneliggande rehabilitering. Men här behöver vi jobba mycket med att ge stöd till egenvård samt uppföljande samtal och insatser, säger Anders Rhodin.

IVA-dagböcker i Skåne

Flera vårdgivare, bland dem Region Skåne, har även gjort IVA-dagböcker till en viktig del av covidrehab.

– Vi vet sedan tidigare att den dagboksmodell som vi använder oss av inom Region Skåne kan bidra till att förkorta rehabiliteringstiden, säger Katarina Rosengren, undersköterska på Helsingborgs lasarett och delansvarig för regionens dagboksmetodik.

– Nu finns ju inte tid och möjlighet att skriva dagbok under själva tiden på IVA, men vi kan ändå göra en sammanfattning av den perioden som hjälp för patienten under rehabiliteringen. Patienten kan genom dagboken förstå och bearbeta sin sjukdomstid och det är särskilt värdefullt för dem som inte haft besök av anhöriga under tiden med intensivvård.