Infektioner efter knäoperationer är vanliga vårdskador.
Så många som var tolfte person som söker sjukvård får en skada kunde ha undvikits. Enligt en ny rapport från Riksrevisionen har staten inte gjort tillräckligt för att främja en hög patientsäkerhet. De statliga myndigheterna lever inte upp till patientsäkerhetslagens (från 2011) ambition och landstingen brister bland annat i det förebyggande arbetet, enligt Riksrevisionen.
Ger staten vårdgivarna tillräckliga förutsättningar för att främja en hög patientsäkerhet? Efter sin granskning svarar Riksrevisionen nej på den frågan. Trots att hög patientsäkerhet är ett krav hälso- och sjukvårdslagen inträffar en undvikbar skada hos mer än 8 procent av patienterna. Dessa skador leder till ett ökat behov av sjukhusvård som enligt Socialstyrelsens bedömningar kostar 6,9 till 8,5 miljarder kronor per år.
– Det är inte acceptabelt att så många patienter fortfarande drabbas av vårdskador, säger riksrevisor Margareta Åberg i en kommentar i samband med att Riksrevisionens rapport publicerades.
En förutsättning för en hög patientsäkerhet är en utvecklad säkerhetskultur. Det är ledningens ansvar att en sådan bildas. Vårdgivarna ska utvärdera och sprida kunskap om tidigare vårdskador så att framtida vårdskador kan förebyggas och undvikas. Idag sker sällan uppföljning av vårdskador och även spridningen av erfarenheter är bristfällig.
Patientsäkerhetsfrågor är viktiga för dem som utbildar sig till yrken inom sjukvården. Riksrevisionen har i sin rapport granskat läkarutbildningen och där är inslag om patientsäkerhet begränsade till enstaka föreläsningar, som dessutom ofta är frivilliga.
Nedprioriterad fortbildning
Kompetensutveckling och fortbildning är viktiga förutsättningar för en hög patientsäkerhet. Men fortbildningen är ofta nedprioriterad med hänvisning till tidsbrist. Sverige saknar, till skillnad mot flera andra EU-länder, krav på fortbildning. Någon systematisk återkommande kontroll görs inte heller av kunskaperna hos legitimerad vårdpersonal.
Det fanns brister i Socialstyrelsens tillsynsverksamhet innan den verksamheten flyttades över i IVO, Inspektionen för vård och omsorg, som bildades 2013. Men trots att problemen är väl kända saknas viktiga förutsättningar för en effektiv tillsyn. IVO saknar ett utvecklat handläggarstöd och ärendehanteringen är inte enhetlig och effektiv. Handläggningstiderna för enskildas klagomål ökar – trots att effektiviserad handläggning var ett av skälen till att IVO inrättades.
Otillräckliga åtgärder
Regeringen har visserligen tagit initiativ till en struktur för patientsäkerhetsarbetet i landstingen, men åtgärderna har varit otillräckliga, anser Riksrevisionen.
IVO har begärt att få ett ökat utrymme för egeninitierad tillsyn på bekostnad av en begränsning av skyldigheten att utreda klagomål från enskilda. Klagomålsutredningen har föreslagit att vårdgivare är de bästa att utreda patienters klagomål. Riksrevisionen är skeptisk mot förslaget och menar att det finns en risk att patienter upplever att de inte får sina klagomål bemötta på ett korrekt sätt om vårdgivarna själva ska svara för klagomålshanteringen.
När det gäller utredningar av mer principiell karaktär, till exempel allvarliga vårdhändelser, föreslår Riksrevisionen att Statens haverikommission kan kopplas in.
Bilder
Knäoperation. Foto: IStockPhoto (omfattas inte av CC. All rights reserved).
Margareta Åberg. Foto Christian Hagward (omfattas inte av CC. All rights reserved).
Rapporten. Bild från pdf, LIF (CC BY-NC-ND 3.0)
