Patienter med kroniska sjukdomar har fått stå tillbaka under pandemin, visar Socialstyrelsens analys.
Totalt handlar det om en minskning med drygt sju procent, räknat som registrerade vårdkontakter som följer de nationella riktlinjerna, för 2020 jämfört med 2019.
– Analysen täcker 15 nationella riktlinjeområden som bedömts kunna ha påverkats av pandemin med ett uppdämt vårdbehov. Flera riktlinjeområden rör kroniska sjukdomar och bland dessa kan vi se den största minskningen av vårdkontakter. Det handlar främst om regelbunden uppföljning vid kronisk sjukdom som minskat, säger Christina Broman, projektledare på Socialstyrelsen.
Analysen visar att vårdgivarna ofta kunnat prioritera akuta tillstånd. Socialstyrelsen kan exempelvis inte se någon påverkan på dödlighet för hjärtinfarkt eller stroke.
Dyster statistik
Men för flera kroniska sjukdomar är statistiken nedslående och där man också kan se skillnader i form av att nya besök prioriterats högre än uppföljningsbesök med kontroller.
Resultaten för 2020, som främst mäter effekterna av pandemins första fas, visar exempelvis att 26 000 färre patienter med astma och KOL genomgått spirometri.
Inom demensvården minskade antalet utredningar med en tredjedel och inom diabetes fick betydligt färre patienter fot- och ögonbottenundersökningar.
– Totalt handlar för helåret 2020 om ungefär 200 000 färre vårdkontakter och förklaringar där kan vara att färre patienter sökt upp vården, att vissa besök kan ha skett digitalt och att vården behövt göra andra prioriteringar som gjort att ett stort antal behandlingar ställts in, säger Christina Broman.
Socialstyrelsen vill nu att resultaten används som kunskapsunderlag i regional och kommunal planering av ”vårdskulden”.
– All vård som uteblivit behöver inte tas igen, men på en del områden kan det ha byggts upp ett uppdämt vårdbehov. Om patienter inte får rätt behandling i tid finns det en risk för att de försämras, säger Natalia Borg, avdelningschef på Socialstyrelsen.
Regionala skillnader förstärkta
Utvärderingen visar också att regionala skillnader kring följsamheten till nationella riktlinjer delvis förstärkts under pandemin.
Det gäller exempelvis ögonbottenundersökning vid typ 2-diabetes med en variation från 88 procent av patienterna i Kronoberg och 61 procent i Kalmar samt den palliativa vården, där smärtskattning under sista levnadsveckan genomförts för 68 procent av patienterna i Kalmar och endast 32 procent i Gävleborg.
Analysen kommer inte som någon överraskning för berörda patientorganisationer:
– Socialstyrelsens kartläggning bekräftar dessvärre våra farhågor om en stor vårdskuld för KOL-patienterna. KOL är en av de vanligaste folksjukdomarna och det är väldigt viktigt att man regelbundet kan följa upp att behandlingen fungerar - annars kan man snabbt bli sämre, säger Inger Ros, ordförande i Riksförbundet HjärtLung.
Hon tillägger att hälften av förbundets medlemmar också rapporterat minskad fysisk aktivitet under pandemin, vilket i kombination med uppskjuten vård gör situationen extra allvarlig.
– Nu måste regionerna ta vårdskulden på största allvar och se till att KOL-patienter kan få tillgång till den uppföljning och rehabilitering de behöver, säger Inger Ros.
Demensförbundet är inte överraskad av att antalet utredningar minskat under pandemin och menar också att rapporten bekräftar att färre personer i behov av demensutredning sökt vård.
– Vi ser också att omprioriteringar inom vården har haft en effekt på utredningar. Detta gäller förstås inte bara inom demensområdet, utan även många andra diagnoser. Vi förutsätter dock att man efter pandemin sätter stort fokus på att öka antalet demensutredningar så att de inte bara kommer ner i nivå som år 2019, utan långt därunder. 61 dagar i median är även det en alltför lång tid, säger Pär Rahmström, ordförande för Demensförbundet och Demensfonden.