Digitaliseringen är en nyckelfråga för sjukvården och därmed för SKL, Sveriges Kommuner och Landsting. Hans Karlsson, chef för avdelningen för vård och omsorg, beskriver dagens användning som att IT i vården och omsorgen befinner sig i ett mellanläge.

– Vi använder ett antal elektroniska, digitala lösningar som stöd. Men arbetsprocesserna är inte digitaliserade. Det finns många exempel på väl fungerande IT-system för både patienter, brukare och personal, men det finns ett glapp mellan systemen där vi är hänvisade till manuella icke digitala rutiner, säger han.

Det gäller bland annat rutiner för läkemedelsförskrivning, där digitala lösningar skulle kunna öka effektiviteten. Ett annat område vore smidig tillgång till information när läkare träffar patienter.

IT har en stor potential att förändra vården och omsorgen och målsättningen är hög. SKL delar regeringens vision om att Sverige ska vara världsbäst på e-hälsa till år 2025. Standardisering är ett centralt område för SKL både i relation till externa leverantörer och för att göra kommunikationen mellan vårdenheter smidigare.

– IT kan bli en hävstång för att förändra arbetssätt. Jag vill jämföra med det som hände när vi införde titthålsteknik i kirurgin. Uppgifter som idag utförs under fysiska möten kan framöver klaras med digitala möten. Digitaliseringen kommer att både öka effektiviteten i det vi gör idag och att vi kan erbjuda nya sätt att erbjuda vård.

Läkare på internet

Det finns en skriande brist på allmänläkare i primärvården. Telemedicin är ett sätt att fler patienter kan nås av kompetenta läkare. Från Västerbotten finns exempel på att en läkare kan täcka in en annan vårdcentral; patienter kan ha kontinuerlig kontakt med sin läkare trots att de befinner sig på olika orter.

– Det kan vara en bättre lösning än att ha en ny vikarie varje vecka. Detta är ett exempel på en ändring som kan genomföras snabbt, säger Hans Karlsson.

En del av arbetsuppgifterna kan alltså utföras utan en läkare på plats fysiskt. Det framgår också av diskussionerna kring tjänster på nätet som Min doktor och den digitala vårdcentralen Kry.

– I grunden innebär de definitivt nya möjligheter, men vi måste hålla ett vakande öga på kostnaderna och kvaliteten hos nya digitala tjänster.

En del av kritiken mot digitala läkare är att det bara är redan resursstarka personer som snabbt anammar de nya tjänsterna och att ojämlikheten ökar.

– Det är synpunkter jag känner igen från de flesta förändringar där vi efterfrågar att patienter och närstående gör mer själva. Alla vill inte, alla kan inte. Alla hade inte knapptelefoner när vi införde flervalsmöjligheter. Men om vi gör rätt vid införandet kan vi flytta fysiska och personella insatser till dem som behöver mest från dem som behöver minst stöd.

Nödvändiga effektiviseringar

Hans Karlsson understryker att stora effektiviseringar är nödvändiga för att klara vårdens och omsorgens uppdrag framöver. Gapet växer mellan behoven å ena sidan och tillgången till personal och hur långt skattebetalarna är beredda att sträcka sig, å den andra sidan. Därför måste man hitta nya sätt att distribuera kunskap.

Användningen av hälsoappar ökar och medborgarna samlar in allt mera data om sin hälsa. Hur ska vården effektivt kunna ta vara på dessa datamängder?

– Med standardisering. Vi ska inte tala om för marknaden hur de ska göra sina appar. Det vi kan upplysa tillverkarna om är att om appar ska lämna information in i journalsystemen måste de vara validerade och strukturerade på ett givet sätt. Vi är mitt uppe i diskussioner om vården kan föreslå vissa appar, men vi är inte färdiga med exempelvis ansvarsfrågorna. Det är stor skillnad ansvarsmässigt om jag som patient själv använder en app eller om en distriktssköterska rekommenderar en sådan.

Även lagstiftningen kan bromsa digitaliseringen av vård och omsorg. Lagstiftaren säger att informationen ska stanna hos vårdgivaren/juridiska personen. Ska information delas så förutsätts ett medgivande från patienten.

– Vi vill ha en ändring så att informationen följer patienten. Det är ju där patienten finns som informationen behövs. Och det finns i grunden en förståelse för detta på socialdepartementet som vi pratar med. Problemet är att dataskyddsförordningen och det europeiska perspektivet talar ett delvis annat språk. I EU är rädslan för att data ska hamna i fel händer så stor att man bygger staket kring informationen. Man har inte så stor nytta av att informationen följer patienten. Sverige ser nyttan på ett annat sätt och försöker därför driva på utvecklingen, säger Hans Karlsson.

Datainspektionen kritiseras ofta för att bromsa forskning inom Life Science. Men Hans Karlsson tycker inte att man ska skjuta på Datainspektionen, som gör det jobb politiken har beställt.

Integritet och patientsäkerhet balanseras inte

– Ett starkt skydd för individernas integritet är viktigt. Det är bra att lagstiftningen följs. Men jag tycker att lagstiftningen inte är ändamålsenlig. Det råder obalans mellan individers integritet och patientsäkerheten. Man har optimerat integritetsdelarna och sagt att "det andra kan vi nog lösa", men det har inte skett. Efter hårt arbete i EU lyckades Sverige få till en hanterbar lösning för registerforskning.

Det har hävdats att digitaliseringen i vården har släpat efter på grund av att sjukvård är så komplex verksamhet. Hans Karlsson vill inte riktigt hålla med om den analysen.

– En förklaring att det tar tid är kraven på hög patientsäkerhet och korrekta data. Möjligen har vi bromsat införandet för att vi velat tänka ut allt i förväg så att nya system inte kraschar direkt. Digitalisering har en stor plats i komplexa verksamheter eftersom det då är lättare att hitta lösningar i hanteringen av stora datamängder.

Inom andra branscher tog det kanske 10 – 15 år innan investeringar i IT ledde till effektivitetsvinster. Kommer det att ta ytterligare tid innan vi ser resultat av de stora IT-investeringarna i sjukvården?

– Man ska alltid försöka dra lärdomar från andra områden. Ökad effektivitet ser vi först när vi ersätter manuella rutiner och dit har vi inte kommit ännu. Hittills har vi investerat mer än vad vi kunnat plocka ut. Det är svårt att säga när det vänder. Plötsligt kan utvecklingen ta stora kliv.

Digitaliseringen har varit fläckvis men det är först när man kopplar ihop systemen det kan hända något. Till exempel blir registrering av vaccinationer värdefull först när man samlat kan se var och när någon har vaccinerats tidigare. Och att individer påminns när det är dags att komplettera med nya.

Vården av kroniska folksjukdomar drar 80 – 90 procent av de totala vårdkostnaderna. När kanske 80 procent av sjukdomsfallen är förebyggbara är det lätt att se potentiellt enorma besparingar om man lyckas effektivisera förebyggandet av kronisk sjukdom.

– Feedback med digitala lösningar kan ge ett bra stöd om individer kan få direkt återkoppling på hur det går med livsstilsförändringar till sina telefoner. Andra verktyg kan stödja rehabilitering vid sjukdom och minska risken för försämringar i sjukdomen, säger Hans Karlsson.

De två bilderna av vården

Länge har det funnits två parallella bilder av sjukvården: medicinsk världsklass men också vårdköer och brister i bemötandet. Kan digitala lösningar användas för att både behålla den höga medicinska kvaliteten och samtidigt lyfta de "mjuka variablerna"? Förena de två bilderna till en?

– I kvalitetsarbetet är vi numera bättre på att inkludera patientrapporterade erfarenheter. Det är viktiga parametrar vid sidan av de medicinska. I de strukturerade vårdförlopp som införs i cancervården följer vi enskilda patienters väg genom systemet, hur lång tid som gick mellan olika vårdinsatser, patientens bedömningar etcetera och kan vi förbättra vårdkvaliteten på ett strukturerat sätt. Vi får bättre information om vilka insatser som ökar patienters välbefinnande. Är en patient nöjd och trygg kommer denne sannolikt att klara behandlingen bättre. Och är mer motiverad att följa en ordinerad vård än den patient som är arg, trött och besviken på sjukvården.