Fler specialistkompetenta sjuksköterskor och läkare behövs i cancervården

Att antalet nya fall av cancer faktiskt minskade något mellan 2011 och 2012 är mer en tillfällighet än att den mångåriga ökningen av cancerfall har avstannat. Framsteg i cancervården har lett till att nu överlever drygt 70 procent av alla patienter fem år efter sin cancerdiagnos. Och efter tio år lever fortfarande två av tre cancerpatienter. Närmare en halv miljon svenskar lever idag med en cancerdiagnos. Men ytterligare framgångar kan bromsas av brist på specialistkompetenta sjuksköterskor och läkare. Cancerfonden presenterade den 2 april 2014 sin nionde årsrapport som innehåller statistik men också avsnitt om forskning, vård och rehabilitering. Årets rapport innehåller också ett kapitel om politik med en valguide där de olika riksdagspartiernas syn på viktiga cancerfrågor redovisas. Rökning är en vanlig orsak till cancer och orsakar cirka 5 000 dödsfall i cancer varje år. Riksdagen formulerade för tio år sedan ett antal mål för folkhälsopolitiken. Det var till exempel att barn ska slippa rök under sin uppväxt, att antalet unga som börjar röka ska halveras, en halvering av andelen rökare i de grupper som röker mest och att ingen ofrivilligt ska utsättas för rök i omgivningen. – Dessa mål skulle vara uppfyllda i år, men inget av målen är enligt Folkhälsomyndigheten uppnådda. Vi efterlyser flera åtgärder för att begränsa rökningen, som minskad exponering, cigarettpaket utan logotyper. Och det är dags att bestämma ett årtal då Sverige ska vara rökfritt, sade Lisa Jacobson, som är redaktör för rapporten.

Klinisk cancerforskning hårt pressad

Generellt står sig svensk cancerforskning väl i en internationell jämförelse. Men situationen för den patientnära kliniska forskningen är problematisk, konstaterade Klas Kärre, ordförande i Cancerfondens forskningsnämnd och professor i molekylär immunologi vid Karolinska Institutet.– En rad olika utredningarna har slagit fast bristen på nationell samordning. Nu senast i Ingrid Peterssons utredning ”Starka tillsammans” som vi tycker är utmärkt, sade han Han underströk att man bör tänka på att det redan finns en struktur på cancerområdet när en ny struktur för klinisk forskning byggs med en central nämndmyndighet och regionala noder. På cancerområdet finns redan sex regionala cancercentrum som man kan bygga vidare på. Cancerfonden har gjort en enkät bland kliniska cancerforskare som fått forskningsanslag från fonden. Det var en liten undersökning bland 44 forskare, där 36 svarade, men resultaten var oroväckande, sade Klas Kärre. – Hälften av forskarna hade minst någon gång tvingats att avstå från forskning för att de var tvungna att arbeta kliniskt. Tre stycken hade till och med skickat tillbaka sitt anslag eftersom de insett att de aldrig skulle få tid att genomföra sina forskningsprojekt, sade han. Närmare sex av tio hade upplevt ett motstånd mot klinisk forskning i landstingsmiljön. Enkätdeltagarna uppgav bristande incitament, bristande förståelse för forskning hos ledning och kollegor samt svårigheter att få tjänstledigt för forskning. Av enkäten framgick också att landstingens ledningar var positivt inställda till klinisk forskning ”i allmänhet” men negativa till att klinisk forskning tog tid från vården.

Brist på kompetens bromsar förbättringar

Bristen på kvalificerad personal är en faktor som bromsar fortsatta förbättringar inom cancervården. Jan Zedenius, biträdande vetenskaplig sekreterare i Cancerfonden och verksamhetschef på institutionen för molekylär medicin och kirurgi, Karolinska sjukhuset, såg det som ett problem att utbildningen styrs från utbildningsdepartementet och vården av de 21 landstingen. – Det finns en inbyggd konflikt i detta som måste tas upp på den politiska agendan, sade han. Anders W Jonsson, ordförande (C) i socialutskottet, konstaterade att fler studenter tas in på läkarutbildningen efter statliga beslut. – Men specialistutbildningen, där volymerna styrs av landstingen själva, fungerar inte. Här krävs mer nationell samordning. Samma sak gäller för specialistsjuksköterskor, sade han.

(S) efterlyser fler centrala grepp

Lena Hallengren, vice ordförande (S) i socialutskottet, efterlyste mer centrala grepp för att lösa personalsituationen. – Jag vill se en nationell kompetensdelegation med representanter för både staten och landstingen för att få klarhet i hur kompetensbehoven ser ut på 10-15 års sikt. Det räcker inte att kasta ansvaret på landstingen, sade hon. Gunilla Gunnarsson, cancersamordnare på Sveriges Kommuner och Landsting/Regionala cancercentrum i samverkan, var inte säker på att enbart mer statligt inflytande löser problem med tillgången till kompetent personal. – Jag var med på den tiden där specialistutbildningstjänster fördelades av Socialstyrelsen. Det fungerade inte varför landstingen fick bestämma själva. Inget system är optimalt, sade hon. Gunilla Gunnarsson sade också att det inte bara handlar om att bli fler utan i hög grad om att behålla de som finns inne i vården idag.

Regeringen satsar två miljarder på kortare köer till cancervård

Den 3 april presenterade regeringen flera förslag för att göra köerna till cancervård kortare. Under åren 2015-2018 avsätts 500 miljoner kronor per år. Satsningen görs inom ramen för den nationella cancerstrategin och RCC, regionala cancercentrum.

Bilder

Lisa Jacobson. Foto: LIF, Sten Erik Jensen (CC BY-NC-ND 3.0) Roll-up "Cancerfondsrapporten". Foto: LIF, Sten Erik Jensen (CC BY-NC-ND 3.0) Klas Klärre. Foto: LIF, Sten Erik Jensen (CC BY-NC-ND 3.0) Anders W Jonsson, Gunilla Gunnarsson, Jen Zedenius, Lena Hallengren och Ulrica Sundholm, Cancerfonden. Foto: LIF, Sten Erik Jensen (CC BY-NC-ND 3.0)