Regeringen vill ersätta dagens rikssjukvård (och den nationella nivåstruktureringen av cancervården) med en ny modell. Enligt den ska Socialstyrelsens bestämma vad som är högspecialiserad vård och på hur många orter ett visst ingrepp ska utföras. Ingrepp som i framtiden ska räknas som nationell högspecialiserad vård får utföras på max fem orter.
– Staten har ett viktigt ansvar för den nationella högspecialiserade vården och därför föreslår vi nu en ny och mer effektiv process för att hantera koncentrationen av den vården, säger socialminister Annika Strandhäll.
Fler diagnoser
Den nya nationella högspecialiserade vården kommer, om riksdagen antar propositionen, att omfatta fler diagnoser än vad rikssjukvården gör i dag. I dag ingår 12 verksamheter i rikssjukvården varav två exempel är brännskador och hjärtkirurgi på barn.
I den högspecialiserade vården ingår även exempelvis diagnostik och läkemedelsbehandlingar. Syftet med lagändringen är att upprätthålla kvalitet, patientsäkerheten och kunskapsutvecklingen i vården.
– Lagförslaget vittnar om att regeringen vill förbättra den svenska vården, men också att den har ambitioner att stärka Sverige som Life Science-nation, säger Anders Blanck, vd LIF.
Sakkunniga ska föreslå
Enligt regeringens förslag ska ett antal grupper med sakkunniga från professionen inom olika diagnosområden redan under nästa år börja ta fram förslag på områden som bör omfattas av den nationella högspecialiserade vården.
Vad gäller läkemedelsbehandling anser LIF att de enheter som bedriver högspecialiserad vård bör ha ett uttalat ansvar för forskning, framtagande av behandlingsriktlinjer, kunskapsuppbyggnad vid introduktion och för att stödja patienterna och den lokala läkaren i den fortsatta behandlingen.
– Det är ett efterlängtat och genomtänkt förslag och vi är till exempel nöjda med att regeringen föreslår en särskild sakkunniggrupp för ovanliga diagnoser. I dag ligger det ett orimligt stort ansvar på dessa patienter och patientföreningarna att vara motor i utvecklingen av vården, säger Anders Blanck.
LIF anser att en sakkunniggrupp för ovanliga diagnoser bör vara en av de första som inrättas. Vården av denna patientgrupp bör även samordnas på EU-nivå eftersom vissa av sjukdomarna är så ovanliga att Sverige inte räcker till för att säkerställa högkvalitativ vård och forskning.
Nämnd ska avgöra
När det gäller den heta potatisen på vilket eller vilka sjukhus den högspecialiserade vården ska bedrivas kommer en nämnd med representanter från alla sex sjukvårdsregioner att fatta beslut. Socialstyrelsens generaldirektör blir ordförande för nämnden och nämndens ledamöter utses av regeringen.
Den nationella högspecialiserade vården ska finansieras av de landsting och regioner som den vårdade patienten är hemmahörande i. Sjukhus som utför nationell högspecialiserad vård fakturerar patientens hemlandsting.
Staten kommer däremot att gå in och finansiera Socialstyrelsens sakkunniggrupper och den nämnd som ska besluta om den geografiska placeringen av vården. För sakkunniggruppernas arbete föreslås i budgetpropositionen för 2018 att totalt 68 miljoner avsätts fördelat på tre år.