Sjukvårdsövning med statister på Södersjukhuset i Stockholm. Ett scenario som ska efterlikna en militär attack på Sverige.
”Vi är inte i krig men det råder heller inte fred”. Statsminister Ulf Kristerssons beskrivning av det allmänna läget för Sverige präglar numera till stor del svenska myndigheters arbete – beredskap är ordet för dagen. Att hälso- och sjukvården är en av de viktigaste samhällsfunktionerna och måste fungera i tider av kris och krig är en fråga som lyfts allt oftare.
Under Folk och Försvar i Sälen i januari klargjorde sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson att den pressade svenska sjukvården sannolikt inte kommer att klara av en krigssituation där såväl många skadade soldater som vanliga patienter ska tas om hand.
Därför förbereder regeringen ett lagförslag som bland annat ska förtydliga vårdens prioriteringar under höjd beredskap och i krig.
– Flera av de krav som normalt ställs i hälso- och sjukvårdslagen kommer inte att kunna uppfyllas i hela landet. Om situationen blir så allvarlig att resurserna inte räcker till skulle vissa undantag från sjukvårdslagen kunna bli aktuella, sade Acko Ankarberg Johansson under konferensen i Sälen.
Fler vårdplatser behövs
Sverige har under många år befunnit sig i bottenligan bland europeiska länder när det gäller antalet vårdplatser – Läkarförbundet har nyligen uppmärksammat att situationen inte har blivit bättre på den fronten. Och Socialstyrelsen konstaterar att det behövs över 2 000 fler vårdplatser. ”Vårdplatsbristen leder till onödigt lidande, och ytterst till att patienter skadas och dör. Överbelastade akutmottagningar och rop som ingen hör eller hinner bry sig om i sjukhuskorridorer är inget vi som land kan acceptera”, skrev Socialstyrelsens Björn Eriksson och myndighetens krisberedskapschef Taha Alexandersson nyligen i en DN debattartikel.
Lif:s expert Bengt Mattson pekar på att bristen på vårdplatser måste ses i förhållande till bemanning och personal – utan en långsiktig personalförsörjning går det inte att utöka antalet vårdplatser.
– Sen tror jag också att det vore bra att se de möjligheter som ges till ekonomisk tillväxt i vår sektor där innovationskraft och konkurrenskraft är så viktigt. Skälet till att Ukraina klarar sig så pass bra i kriget är just att de är duktiga på innovationer. Hälso- och sjukvården är inte isolerad från det behovet, vi måste se hur vi kan bli innovationsdugliga och tidigt anamma innovationer i vården, säger Bengt Mattson.
Många larmrapporter
Larmrapporterna om det svenska tillståndet i vården har duggat tätt – mediekanalen Euractiv konstaterar att den förre Natochefen uppmanat Sverige att skärpa sig när det gäller vårdplatserna, och skriver om den enkät som Socialstyrelsen gjort där det visar sig att bara tre regioner uppges klara av en stor kris. DN i sin tur har i flera artiklar kunnat rapportera att IVA-platserna fortsätter minska fem år efter pandemin.
– Varje region har olika sätt att hantera sina vårdnivåer. IVA är den högsta formen av vård, och kräver bemanning dygnet runt. Vår bedömning är att IVA-platserna behöver öka kommande år, och det är regionerna medvetna om. Det kommer att kräva mer bemanning, och det är både en resurs- och en kompetensfråga, säger Björn Eriksson, generaldirektör för Socialstyrelsen.
Sedan Björn Eriksson tillträdde som generaldirektör för Socialstyrelsen i höstas, har hans arbete i hög grad handlat om beredskap. Flera regeringsuppdrag genomförs i samarbete med andra myndigheter. Socialstyrelsen ska tillsammans med E-hälsomyndigheten lägga fram en plan för nationell samordning för sjuktransporter i händelse av kris eller krig. I samarbete med Läkemedelsverket ska Socialstyrelsen utreda hur tillgången till särskilt kritiska sjukvårdsprodukter ska stärkas genom tillverkningsberedskap.
Vilka är det viktigaste åtgärderna för att snabbt öka svensk sjukvårdsberedskap?
– Några viktiga åtgärder är att vi behöver öka kapaciteten i vården generellt, och se till att det finns kapacitet att vårda fler – exempelvis i hemmet. Vi måste ha reservplaner för bemanning vid långvariga kriser, här kan vi använda lärdomarna från pandemin. I region Stockholm fick vi till exempel under pandemin pausa vård som kunde anstå, säger Björn Eriksson som tidigare var hälso- och sjukvårdsdirektör i Region Stockholm.
I november förra året genomfördes den största beredskapsövningen för svensk sjukvård i modern tid – då tränade regionerna och Socialstyrelsen på prioriteringar, triage och samarbete under ett fiktivt scenario med flera allvarliga skadehändelser på olika platser i landet. Den här sortens övningar och vidareutbildning av personalen i katastrofmedicin är något som Björn Eriksson förespråkar.
– Det viktigaste är att man övar och drar lärdomar av övningarna. Att man ser till att regionerna delar erfarenheter med varandra, och att man på allvar prioriterar arbetet med beredskapsfrågor.
Örebro upp i stabsläge
Trots att 2025 knappt hunnit börja har flera svenska regioner redan prövats i sin kapacitet för krisberedskap. Efter masskjutningen i Örebro gick hälso- och sjukvården i regionen upp i stabsläge – arbetet med att frigöra operationskapacitet, IVA- och övriga vårdplatser inleddes direkt. Även kringliggande regioner hörde av sig och erbjöd stöd.
I mitten på februari inträffade den stora masskrocken på E18 – med över 90 bilar inblandade. 119 personer fick föras till sjukhus, och regionen skickade för första gången ut ett VMA, viktigt meddelande till allmänheten, om att hålla sig borta från vägarna. Hälso- och sjukvården i regionen gick upp i stabsläge under dagen, men kunde gå tillbaka till normalläge på kvällen då de flesta patienterna lämnat sjukhuset.
– Det visar att regionerna i Örebro och Uppsala klarar av att frigöra kapacitet vid en akut och särskild händelse, och vi ser gång på gång att regionerna generellt klarar en kapacitetsökning, säger Björn Eriksson och fortsätter:
– I grunden så fungerar vårt system, vi har bra ben att stå på men är ändå inte dimensionerade för att klara stora masskadehändelser på flera platser samtidigt eller krigsliknande situationer. Därför måste förstärkningsresurserna öka och vi måste öva inför sådana händelser.
I tider av kris och krig anses det viktigt att man har en tydlig beslutsordning – men med alla de aktörer som finns inom regioner, myndigheter och sjukvård, vem bestämmer egentligen under akuta kriser?
– Vi har ju en tågordning där regionerna självständigt klarar sin verksamhet, och vi på Socialstyrelsen har beredskapsansvar och finns med som stöd för att koordinera till exempel regionala omfördelningar, säger Björn Eriksson.