IPPPR, den särskilda WHO-panelen som granskar ländernas hantering av pandemin varnar i en rapport för ojämlik fördelning av vaccin, som drabbar länder i Afrika. Här screenas passagerare som anländer till Kongo-Brazzaville för kroppstemperatur.
IPPPR skräder inte orden i den rapport som granskar WHO:s och världens länders hantering av den pågående pandemin. Det har funnits och finns fortfarande stora brister i beredskapen för hur pandemier ska hanteras och vilka åtgärder som ska sättas in, skriver IPPPR. Det ”pandemic alert system” som finns är inte anpassat till den digitala värld vi lever i idag och måste uppdateras, enligt panelen – som konstaterar att WHO huvudsakligen fått information om oroande utbrott genom nyhetsartiklar och sociala medier.
Det som framförallt är oroande, enligt IPPPR, är att åtgärderna för att stävja pandemins effekter har fördjupat ojämlikheterna i världen. Det gäller inte bara tillgången till diagnostik, behandlingar och medicinsk utrustning – utan framförallt den växande vaccinnationalism som lämnar låg- och medelinkomstländer långt efter. Världens fattigare länder kommer sannolikt inte att få full tillgång till covidvaccin förrän tidigast i april 2022.
Men Johan von Schreeb, professor i global katastrofmedicin vid KI, menar att det troligen inte går att massvaccinera alla i låg- och medelinkomstländer:
– I den bästa av världar skulle vaccinet fördelas i något slags globalt rättviseperspektiv, men man måste ha flera tankar i huvudet när man analyserar det här. Den åldrade befolkningen i Afrika är oerhört mycket mindre än i höginkomstländer, och hälften är under 20 år i många länder. Hälsosystemen är såriga, i Kongo Kinshasa finns det till exempel bara 20 dollar person i hälsobudgeten. Grundorättvisorna i Afrika gör att man – även om man inte skulle vilja – måste ställa vaccin mot andra hälsoproblem. Det kan tyckas orättvist men det är en verklighet man inte kan strunta i, säger Johan von Schreeb.
Vaccinera vårdpersonal
Enligt von Schreeb kan det vara en bra strategi att vaccinera vårdpersonal och kanske vissa utsatta grupper, men massvaccinationskampanjer kan knappast betraktas som kostnadseffektivt – det skulle riskera att sluka allt som finns i de redan små hälsobudgetarna.
– Rättvisetanken är en sak och verkligheten en annan, man måste ha båda perspektiven i huvudet.
Han påpekar att det finns andra länder som hamnar mellan stolarna när det gäller fördelningen av covidvaccin i världen – de som vare sig är höginkomstländer eller definieras i kategorin ”låg- och lägre medelinkomstländer” (motsvarande knappt fyra miljarder människor). Ett sådant land är Libanon där han själv arbetat med att förbättra covidvården under hösten 2020. Libanon hamnar strax över nivån för ett högre medelinkomstland – trots att landet är i djup ekonomisk misär. Globalt sett bor tre miljarder människor i högre medelinkomstländer.
– Libanon hade otur när klassificeringen gjordes. De som är så kallade högre medelinkomstländer får stå för vaccinet själva. Men sedan hösten 2019 är Libanon i en ekonomisk härdsmälta och resurserna är ytterst begränsade. Man har försökt mobilisera och köpt in kryofrysar, men inte fått köpa några vaccin än. Och även om det finns ett system för barnvaccinationer och en logistik som kan fungera så saknas förtroende för regimen och myndigheter hos libaneserna – och ska man kunna vaccinera systematiskt krävs både förtroende och förmåga, säger Johan von Schreeb och lägger till:
– Vi får inte reducera vaccineringar till endast en rättvisefråga, vi måste anta den utmaning som verkligheten är – annars kommer vi att misslyckas.
Läget förvärras i Afrika
Över 50 miljoner doser covidvaccin har hittills använts i världen – men hittills har färre än 100 av dessa doser getts till afrikaner. De afrikanska länderna klarade sig förhållandevis lindrigt under den första fasen av pandemin. Men nu ser läget ut att förvärras. Hittills har Afrika registrerat 3,5 miljoner fall av covid-19 och 89 000 personer har dött i sjukdomen – det är siffror som kommer från Africa CDC – Africa Centres for Disease Control and Prevention. I ett globalt perspektiv är det låga siffror men det som är oroande är att fallen ökar med 14 procent per vecka och dödsfallen nu ökar snabbare än det globala genomsnittet.
– Det här är ett trendbrott från den tidiga fasen av pandemin, då dödstalen på kontinenten i snitt var lägre än resten av världen. Nu under den andra vågen kan vi se en motsatt utveckling. Det innebär en överväldigande ansträngning för sjukvården som har brist på både personal, sjuksängar och utrustning – framförallt syrgas, sade John Nkengasong, chef för Africa CDC, vid en presskonferens förra veckan.
Några av de värst drabbade länderna är Etiopien, Egypten, Libyen, Algeriet, Kenya och Nigeria. Afrikanska Unionen har nyligen skrivit på ett vaccinavtal med Seruminstitutet i Indien. På så sätt hoppas AU säkra tillgång till 670 miljoner doser av Astra Zenecas vaccin Covishield, som tillverkas av Seruminstitutet. Enligt Unionen kommer ungefär 50 miljoner doser att finnas tillgängliga i Afrika mellan april och juni i år.
Men avtalet räcker inte långt om så kallad flockimmunitet ska uppnås i de afrikanska länderna. För att vaccinera 60 procent av befolkningarna på kontinenten krävs 1,5 miljarder vaccindoser, något som beräknas kosta mellan sju och tio miljarder dollar.
Organisationen Läkare utan gränser påpekar att den sannolikt mer smittsamma sydafrikanska virusvarianten riskerar att spridas över gränserna. Hälso- och sjukvårdsystemen i de här länderna pressas också ännu mer när personalen insjuknar i covid-19, och vårdcentraler tvingas stänga. Fler fall av dödliga sjukdomar som mässling, malaria, hiv, tuberkulos och lunginflammation blir en följd av restriktioner som försämrar tillgången till sjukvård, varnar organisationen.
– Mörkertalen kring dödsfall som orsakas både direkt och indirekt av pandemin i dessa länder är troligtvis väldigt stora. Det här är en katastrof som bara kommer att fortsätta om fattiga länder inte får resurser att bekämpa pandemin. Där är vaccin ett viktigt verktyg, säger Pieter-Jan van Eggermont, humanitär rådgivare vid Läkare utan gränser, i ett uttalande.