I ett remissvar framhåller Lif att omsättningslager ska ses som en kortsiktig lösning vid risk för läkemedelsbrist. Här pågår packning hos distributören Tamro inför utskick till apotek.
Läkemedelsföretag ska i ett första steg bli skyldiga att lagerhålla vissa läkemedel som motsvarande tre månaders normalförbrukning, föreslår Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, till regeringen. Efter några års utvärdering kan skyldigheten utökas till sex månader för läkemedel som är nödvändiga för vård som inte kan anstå, i enlighet med lagförslaget i ett betänkande från Utredningen om hälso- och sjukvårdens beredskap.
Rimlig nivå
En lagerhållning på minimum tre månader får anses vara en rimlig nivå, även om det betyder att lagerhållningen ökar från det snitt på tre till fyra månader som företagen redan idag ofta har, konstaterar Bengt Mattson som är Lifs expert på läkemedelsförsörjning.
Tre till fyra månader i snitt betyder att företagens lager kan sjunka ner mot en månad innan de återigen fylls på. Det är därmed rimligt att staten fullt ut kompenserar företagen för lagerhållningskostnaderna för två av de tre lagstadgade månaderna:
– Vi delar uppfattningen att en lagerhållning ger en buffert som kan innebära en trygghet. Men lager kostar pengar och kan i värsta fall leda till att hållbarhetstiden hinner gå ut, så att läkemedel behöver kastas bort. Och om vi redan idag i vissa fall har problem med att försörja normalkonsumtionen, på grund av att efterfrågan är större än produktionen, kan det vara riskfyllt att tvinga producenter att bygga lager. För då riskerar vi att dränera försörjningen till normalkonsumenterna, säger Bengt Mattson.
Det gäller inte minst i ett europeiskt perspektiv, där andra länder också bygger upp lager. Krav på lagerhållning på nationell nivå måste därför samordnas med de initiativ och åtgärder som följer av förordningar och direktiv på europeisk nivå, tillägger han.
– Vi manar till försiktighet så att lagerhållningen inte får konsekvenser för tillgängligheten till läkemedel för svenska patienter.
Kortsiktig lösning
I sitt remissvar framhåller Lif att omsättningslager ska ses som en kortsiktig lösning vid risk för läkemedelsbrist. Ett långsiktigt hållbart system för läkemedelsförsörjning kräver fler insatser, betonar Lif, som i en handlingsplan (se faktaruta) listar en rad förslag.
– Vi vill fortsatt se att man håller gränser öppna, att man välkomnar initiativ kring elektroniska bipacksedlar som möjliggör att vi kan ta in förpackningar från större länder och vi vill fortsatt se en lagändring så att det blir möjligt att omfördela läkemedel mellan olika regioner, säger Bengt Mattson.
Vad som är normalförbrukning ska beräknas utifrån tolv månaders historisk försäljning och volymerna ska fastställas varje kalenderår. Här finns en risk, inte minst för rekvisitionsläkemedel, varnar Lif. Ett företag som nyss tappat en upphandling ska fortsatt ha ett stort lager, medan den som just vunnit upphandlingen inte har någon skyldighet att lagerhålla varan. Erfarenheter från Finland visar att sådana krav riskerar att leda till att leverantörer avstår från att lämna anbud.
Parallellprodukter bör ingå
Till skillnad från TLV anser Lif att även parallellhandlade produkter – när de har en betydande marknadsandel – ska omfattas av lagerhållningskravet.
– Det finns företag inom parallellimport som haft en dominerande ställning under många år. Ett undantag från kravet på lagerhållning skulle kunna innebära att vi har en väldigt liten buffert om parallellhandlaren plötsligt inte kan leverera, medan originalbolaget byggt upp ett lager på tre månaders försäljning av deras då begränsade marknadsandel.
Lif vädjar samtidigt till lagstiftaren att överväga att undanta bulkmedel från kravet på lagerhållning. Bulkmedel, som infusionsvätska och näringslösningar, kräver mycket stora utrymmen om kravet på tre månaders lagerhållning ska uppfyllas.
– Här måste man fundera över om det är rimligt att ställa kravet på alla de olika styrkor och storlekarna på förpackningarna som finns, säger Bengt Mattson.
Detsamma gäller produkter med kort hållbarhet, som till exempel vissa plasmaprodukter och vissa vacciner. Där kan låg omsättning innebära att produkten, efter lagerhållning, kommer ut till apoteken nära inpå tidsgränsen sex månaders hållbarhet, vilket gör att de inte längre får expedieras utan skickas tillbaka.
– Att tvingas destruera läkemedel är förutom ett resursslöseri också ett stort misslyckande eftersom produktionskapacitet då har använts utan att patientnytta har skapats, säger Bengt Mattson.