Joanna Daffy, som själv jobbar som affärsutvecklare inom digital medicin, har i sin masteruppsats i bio-entreprenörskap vid KI analyserat de utmaningar som hälso- och sjukvården har inom digitalisering. Det handlar inte om brist på idéer eller utvecklingskraft, utmaningarna ligger framför allt i hur digitala tjänster och produkter ska kunna implementeras i hälso- och sjukvården.
– Alla inom sjukvården har börjat förstå att digitaliseringen kommer att innebära stora förändringar. Men det går långsamt med implementeringen. Det utvecklas snabbt massor av bra produkter men de når inte ut i vården, säger Joanna Daffy.
Vem ska betala?
En övergripande frågeställning är vem som ska betala. För receptläkemedel inom öppenvård finns sedan länge ett nationellt subventionssystem med en egenavgift för patienten. Medicintekniska produkter upphandlas av landstingen och det är också landstingen som bestämmer det regionala regelverket. Men hur ska digitala tjänster, exempelvis appar som syftar till ett bättre behandlingsresultat, hanteras? Det finns inget tydligt regelverk i dag, vilket innebär att det i de flesta fall blir patienten själv som får betala, menar Joanna Daffy.
Landstingen ställer också höga krav på att produkter och tjänster genom exempelvis användarstudier ska kunna bevisa nytta och säkerhet. Detta blir ofta en frontalkrock med små digitala utvecklingsföretag. Det krävs stora ekonomiska resurser, och ingen garanti finns att produkten eller tjänsten verkligen implementeras i vården.
– Några utvecklare väljer att genomgå dyra valideringar för bevisad säkerhet och effekt medan andra avstår. Det resulterar i att det finns produkter, som applikationer, av högre kvalitet som säljs till ett högre pris än dess konkurrenter. Eftersom många patienter betalar dessa produkter själva, väljer de ofta att köpa den billigare produkten som många gånger är av lägre kvalitet.
En brytningstid
Joanna Daffy menar att det är tydligt att vi har en brytningstid just nu vad gäller vårdens digitalisering. Antalet idéer och olika pilotprojekt är mycket stort. Men det finns stora osäkerheter, exempelvis gränsdragning av vad vården ska betala och vad som kan betraktas som egenvård som den enskilde själv får stå för. Utifrån den intervjuundersökning hon gjort för uppsatsen anser hon att bland andra branschorganisationen Swedish Medtech, samt Stockholms läns landsting, jobbat mycket med dessa frågeställningar och kommit ganska långt. Andra ligger långt efter.
– I dag finns det många företag som jobbar med olika lösningar för distansmonitorering, framför allt inom kroniska sjukdomar. Här finns stor potential att förbättra för patienter samtidigt som landstingen sparar pengar. Att följa patientdatalagen är väldigt viktigt och det är en stor utmaning för många företag. Att finna säkra sätt att hantera patientdata kommer att vara avgörande för digitaliseringen och där måste såväl företag som offentligsektor vara delaktiga så att resultatet blir bra för alla. Jag tror att företag, landsting och kommuner måste samarbeta mer i utvecklingsfasen, säger Joanna Daffy.
Digitaliseringen öppnar också för att vården kan bli mer ojämlik, anser hon. Patienter som har råd att betala kommer i allt högre utsträckning att kunna köpa digitala hjälpmedel, såväl produkter som tjänster, som leder till bättre vård och hälsa.
– Jag tror därför att det kommer att bli viktigt att så snart möjligt avgöra vilka produkter och tjänster som sjukvården ska erbjuda, och vad som ska betraktas som egenvård.