Förekomsten av kronisk sjukdom ökar med stigande ålder, liksom kostnaderna för vården. Den internationella ekonomiska samarbetsorganisationen OECD spår att sjukvårdskostnaderna kommer att ta i anspråk en kraftigt ökad andel av ländernas BNP. För Sveriges del räknar Socialdepartementet med 30 procent högre sjukvårdskostnader fram till år 2050. Kostnaderna för äldreomsorgen beräknas att bli fördubblad under samma tidshorisont.
Regeringen beslutade den 16 januari 2014 om en ”
Nationell strategi för förbättrad vård för personer med kroniska sjukdomar”. Roger Molin utsågs till nationell samordnare i arbetet med strategin (länk till artikel ”
Nationell satsning...”). Myndigheten för Vårdanalys har inför arbetet analyserat några av utmaningarna för sjukvården som rör kronisk sjukdom i en rapport, ”
VIP i vården?”.
Av alla svenskar har nästan varannan minst en kronisk sjukdom och var fjärde medborgare har minst två kroniska sjukdomar. Av dem som är 65 år och äldre har 85 procent minst en kronisk sjukdom och 66 procent har minst två kroniska sjukdomar. Så kallad multisjuklighet, personer med två eller fler kroniska sjukdomar, svarar för hälften av de totala sjukvårdskostnaderna och drygt hälften av alla läkarbesök på sjukhusens akutmottagningar.
De flesta patienter med kronisk sjukdom har kontakt med specialistvården – men mer än hälften av alla läkarbesök sker i primärvården. Vart tionde läkarbesök av patienter med kronisk sjukdom görs på akutmottagningar – något som möjligtvis är för stor andel, enligt rapporten. Under ett år vårdas var femte patient någon gång i slutenvården.
Kommunikation och samordning brister
Att samordning av patienters vård hos olika vårdgivare och på olika vårdnivåer ofta brister bekräftas av rapporten. En tredjedel av patienterna med kronisk sjukdom träffar läkare på minst två olika specialistkliniker under ett år. Patienter med fler än två kroniska sjukdomar har i genomsnitt kontakt med nio olika kliniker under ett år.
Behovet av samordning är stort och den fungerar uppenbart dåligt. Närmare hälften av personer med kronisk sjukdom säger att deras primärvårdsläkare inte vet vilken vård de fått i specialistvården. Sjukhuset bokar endast undantagsvis återbesök för patienter som behöver det.
Utgår inte från patienters behov
Rapportens slutsats är att sjukvården utgår från organisatoriska indelningar i stället för patientens behov. Trots att lagar och andra bindande regler kräver att vårdgivaren ska samordna vården läggs ett stort ansvar på den enskilde patienten, och dennes anhöriga, att samordna den egna vården.
Patienter med kronisk sjukdom anser sig mindre delaktiga i den egna vården jämfört med patienter i andra länder. Vården misslyckas med att ge patienter individanpassas information kring sjukdom och behandling. Och sjukvården är dålig på att förebygga försämringar och behov av akutvård. Fyra av tio personer uppger att de under en tvåårsperiod besökt en akutmottagning med tillstånd som hade ha skötts av deras ordinarie läkarkontakt.
Utrymme för förbättringar
Felaktig användning och interaktioner av läkemedel är två viktiga områden för förbättring. Det gäller särskilt för äldre multisjuka personer.
Personer med psykisk ohälsa har även en stor överrisk för kroniska kroppssjukdomar. Högt blodtryck, ämnesomsättningssjukdomar och hjärtsjukdom är dubbelt så vanligt vid psykisk ohälsa. Personer med psykisk ohälsa får också en sämre vård av kroniska kroppssjukdomar än patienter utan psykisk ohälsa.
Många omständigheter försvårar vård av kroniskt sjuka
I rapporten presenteras flera områden där brister försvårar ett effektivt omhändertagande av patienter med kronisk sjukdom.
- Uppgifter från primärvård saknas i Socialstyrelsens hälsodataregister och i kvalitetsregister.
- Försäkringskassan registrerar endast en diagnos per sjukskrivningstillfälle vilket försvårar analyser av multisjuklighet.
- Det saknas diagnos i centrala register för läkemedel, vilket försvårar en analys av vilka läkemedel som används vid en viss sjukdom.
- Data om användning av hjälpmedel saknas på nationell nivå.
- Sjukvårdens kunskapsstöd är inte tillräckligt anpassat för multisjuklighet.
- Hur ska nationella riktlinjer och kunskapsstyrning utformas för att bättre stödja patienter och vårdpersonal?
Bilder
Läkare och patient. IStockPhoto (omfattas inte av CC. All rights reserved)
Rapport. Skärmdump från pdf gjord av LIF (omfattas inte av CC. All rights reserved)
