Staten har på senare år, i samarbete med SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, kraftigt utökat sin satsning på kvalitetsregister. Riksrevisionen bedömer efter en granskning att satsningen inte ”skapat rätt incitament” för att vården ska registrera uppgifter och använda registren i sin kvalitetsutveckling. Riksrevisionen föreslår därför att staten minskar sin satsning efter år 2016 när den nuvarande överenskommelsen upphör att gälla.
Dagens idag drygt 100 kvalitetsregister har främst växt fram inom den specialiserade vården och är ett ansvar främst för landstingen. Med start 1990 fick verksamheten statligt stöd – då högst två miljoner kronor. Storleken på det statliga stödet har sedan ökat, särskilt efter år 2010. 2009 satsade staten drygt 60 miljoner kronor, 2010 ökade stödet till drygt 90 miljoner kronor.
Den nuvarande överenskommelsen mellan staten och SKL innebär att staten lägger ut 220 miljoner kronor per år till och med 2016. Under de senaste åren har dessutom särskilda insatser gjorts inom psykiatrin och äldrevården. Staten lade därmed totalt ut 638 miljoner kronor under 2013 för nationella kvalitetsregister.
Vill öka deltagandet kraftigt
Satsningen syftade till att kraftigt öka antalet och andelen registrerade patienter i kvalitetsregistren – något av en nyckelfråga för att registrens kvalitet ska bli tillräckligt hög. All registrering i kvalitetsregister är frivillig, något som skiljer dem från Socialstyrelsens fem hälsodataregister (bland andra patientregistret och cancerregistret), till vilka rapportering är obligatorisk och reglerad i lag.
Riksrevisionen menar att statens satsningar inte skapat rätt incitament för vare sig ökad registrering eller användning av kvalitetsregister. Ambitionen att åstadkomma detta under kort tid motverkar statens intentioner att sjukvården själv ska finna formerna för sin utveckling. Riksrevisionen menar att ett mindre omfattande stöd till färre register med fokus på professionernas behov hade gjort en mer ”organisk tillväxt” möjlig.
Problemen har underskattats
Problemen med ökad administration för kvalitetsregistren har underskattats. De prestationsersättningar som betalats ut har visserligen ökat registreringen, men har inte självklart ökat användbarheten. De enskilda klinikerna borde själva få bestämma om de anser att kvalitetsregistren behövs för deras kvalitetsutveckling. Prestationsersättningar står dessutom i konflikt med den lagfästa frivilligheten att delta i kvalitetsregistren.
Kvalitetsregister används som underlag för Öppna jämförelser. Därmed finns en motsättning mellan å ena sidan önskemålet om en rättvisande registrering av hög kvalitet och å andra sidan vårdgivarens intresse i konkurrensen med andra vårdgivare.
Befolkningens tilltro är grunden för bra kvalitetsregister
En annan risk, enligt Riksrevisionen, är att ökad användning av kvalitetsregister kan leda till att lättmätta parametrar prioriteras på bekostnad av vårdkvaliteten i stort. Valet av parametrar som mäts kan också styra fel om vården anpassar sig för att få bra mätvärden i stället för att prioritera parametrar som inte mäts.
Tilltron hos den svenska befolkningen till att användningen av känsliga personuppgifter inte kränker uppgiftslämnarens integritet är fortfarande unik i ett internationellt perspektiv. Idag tas patienternas vilja att samtycka till att uppgifter registreras nästan för given. Men förutsättningarna för kvalitetsregister som bygger på frivillighet kan snabbt förändras om befolkningens förtroende sjunker.
Bild
Utsnitt av omslaget till Riksrevisionens rapport. (omfattas inte av CC. All rights reserved)
