Öppna jämförelser har bidragit till att höja lägstanivån i sjukvården, men effekten har avklingat. Kvaliteten på ingående data har inte påverkats positivt och de har inte förbättrat insynen i den offentligt finansierade hälso- och sjukvården. Det framgår av en analys, ”Grönt ljus för Öppna jämförelser?”, från myndigheten Vårdanalys.
Sedan 2006 har Öppna jämförelser av hälso- och sjukvårdens kvalitet och effektivitet publicerats årligen i ett samarbete mellan Socialstyrelsen och SKL, Sveriges Kommuner och Landsting. Rapporterna bygger på redan tillgängliga data och beskriver ett antal indikatorer från en rad olika områden inom sjukvården.
Myndigheten Vårdanalys har i en färsk rapport, som presenterades på Medicinska Riksstämman i Älvsjö den 28 november, gjort den första fristående utvärderingen av Öppna jämförelser.
Öppna jämförelser har tre syften: sporra landstingen till förbättringar, öka allmänhetens insyn i den offentligt finansierade vården och bidra till ökad datakvalitet. Den aktuella utvärderingen har granskat dessa punkter och dessutom bedömt om den nuvarande organisationen är den rätta för att nå målen med verksamheten.
Brister ska bli synliga
Förbättringsmålet ses ofta som det viktigaste syftet med Öppna jämförelser. Tanken är att när brister i sjukvården och svaga resultat blir tydligt synliga blir det en signal till ledningen som sedan ska agera för att åtgärda bristerna.
Och det tycks fungera i praktiken. Landsting som ligger sämre till i en jämförelse har oftare gjort en större förbättring till nästa jämförelse än de som redan presterade förhållandevis väl. De sju landsting som hade bäst ranking år 2006 för tio olika indikatorer (bland annat MPR-vaccination av barn, läkemedelsanvändning hos äldre, väntetid inför höftoperation och andel vårdade vid strokeenhet) förbättrade sina resultat mellan år 2006 och 2008 med i genomsnitt 2 procent. Men de sju landsting som hade sämst resultat år 2006 hade två år senare förbättrat sina resultat med 16 procent.
Siffrorna tyder på att Öppna jämförelser framför allt tycks höja lägstanivån. Den genomsnittliga förbättringen från 2006 till 2011 för de sju landsting som låg sämst till i början var 34 procent för de tio indikatorerna. För de sju bästa förbättrades resultatet med 18 procent medan de sju som låg i mitten förbättrades med 26 procent.
Över tid verkar effekten av jämförelserna klinga av, konstaterar rapporten. I 2011 års Öppna jämförelser (den senaste som ingick i utvärderingen) var förändringarna av kvaliteten måttliga jämfört med tidigare.
Inte riskfritt att koppla jämförelser till budgeten
Fyra av tjugo hälso- och sjukvårdsdirektörer håller med om att Öppna jämförelser även har negativa konsekvenser, även om de inte nämner konkreta exempel. Flera landsting har tagit fram prestationsbaserade ersättningssystem där utfallet för vissa kvalitetsindikatorer påverkar ersättningen. Enligt rapporten kan ekonomiska incitament öka effekten av jämförelser, men de kan också öka risken för manipulerade data. Bland annat finns uppgifter från Västra Götaland om
underrapportering av förlossningsskador med syftet att få en ekonomisk bonus.
Rapporten understryker att det är stor skillnad att ha information om kvalitet och att använda sig av den. Granskning och återkoppling har störst effekt om den kopplas till en tydlig åtgärdsplan.
Organisationen har varit ändamålsenlig, men för att Öppna jämförelser ska utvecklas bör den nuvarande organisationen ändras, enligt rapporten. Socialstyrelsen och SKL har olika roller och perspektiv. Hittills har SKL:s syfte att Öppna jämförelser ska användas för förbättringar i vården vägt tyngre än öppenhet och kommunikation som är Socialstyrelsens syfte. Dock ger rapporten inga konkreta förslag till en ny organisation för Öppna jämförelser.
Utvärderingen av Öppna jämförelser kommer fram till flera slutsatser. Några av dem är:
• Underliggande data samlas in av helt andra skäl om att bli underlag för Öppna jämförelser. Data är otillräckliga på grund av dålig täckningsgrad i kvalitetsregister.
• En svaghet med relativa jämförelser i rankning från rött till grönt säger inget om den faktiska kvaliteten. En utveckling är att lägga till målrelaterade indikatorer (patienter når behandlingsmål för blodtryck, eller tid till behandling efter en stroke).
• I rapporten 2011 fanns 173 indikatorer varav endast 1 strukturindikator (till exempel personalens utbildningsnivå). Vanligare är resultat- (dödlighet efter hjärtinfarkt) och processindikatorer (andel vårdade på strokeenhet).
• Totalt sett ökad men ändrad uppmärksamhet i media. Riksrapporteringen minskar men det skrivs mer lokalt om lokala resultat.
• Vårdresultat är öppna, men är svårtolkade då presentationsformen inte är anpassad för allmänheten eller media.
• Jämförelserna underlättar inte för patienters vårdval. Patientorganisationer använder dem i liten omfattning.
Bild
Grönt ljus för öppna jämförelser; LIF, Sten Erik Jensen (CC BY-NC-ND 3.0)
