Karl-Gustav Kölbeck är överläkare på lungonkologiskt centrum, Karolinska universitetssjukhuset.
Mattias Fredricson är chef för enheten som tar fram nationella riktlinjer och ger rekommendationer om nationella screeningprogram på Socialstyrelsen. För närvarande rekommenderas tre screeningprogam inom cancer: för bröstcancer, tjock- och ändtarmscancer samt livmoderhalscancer.
I maj 2018 fick myndigheten ett uppdrag från regeringen att utveckla screening inom cancerområdet. Slutrapporten ska lämnas den 15 april 2019.
– Det handlar om att skapa bättre förutsättningar för tidig upptäckt. Vi har ett antal kriterier när vi bedömer om screening ska rekommenderas. Det ska handla om ett viktigt hälsoproblem där det finns en symptomfri fas där tillståndet ska kunna upptäckas. Åtgärder i tidigt skede ska ha bättre effekt än när tillståndet upptäcks kliniskt. Dessutom ska screeningprogrammet minska dödlighet, sjuklighet eller funktionsnedsättning.
– Men det viktigaste är att hälsovinsterna ska överväga negativa effekter. I screeningprogram får personer en inbjudan från sjukvården, ”kom och gör det här testet”. Då är det jätteviktigt att vi är säkra på att fördelarna överväger nackdelarna på gruppnivå. Annars skulle förtroendet för screening raseras, sade han.
Nej till prostatacancer
Nyligen sade myndigheten nej till ett motsvarande program för screening för prostatacancer.
– Det fanns många som hoppats på ett ja och vi trodde att det skulle bli så, men till slut fanns inte ett tillräckligt underlag för ett ja till rekommendation, sade Mattias Fredricson.
Horizon scanning, framtidsspaningar, är en viktig komponent när det gäller prognoser om vilka läkemedel som kan förväntas i framtiden. Ett liknande arbetssätt kan användas för att förbättra cancerscreeningprogram. För vilka cancersjukdomar finns det till exempel ett extra behov av ett nationellt screeningprogram, vilka diagnostiska metoder kan användas för screening och vilken forskning kan vara relevant för cancerscreening?
Vidare ska Socialstyrelsen i uppdraget utveckla former för en närmare dialog med landsting och regionerna om deras arbete med screening.
– En jämlik tillgång i hela landet och att många deltar är en förutsättning för att ett nationellt screeningprogram ska fungera, sade Mattias Fredricson.
Dags screena för lungcancer?
Från publiken berättade Roger Henriksson, tidigare chef för Regionalt cancercentrum för Stockholm-Gotland, att ett pilotprojekt inom lungcancerscreening ska göras. I samband med mammografi ska rökande kvinnor få frågor om livsstil, inställning till riskrådgivning och behov av stöd att förändra riskbeteenden. De som röker dagligen erbjuds undersökning med datortomografi och stöd för rökavvänjning.
– Om man utgår från de data som finns är det den screening som kan rädda flest liv, sade han.
Mattias Fredricson svarade att han trodde att Socialstyrelsen inom en ”inte alltför avlägsen framtid” kommer att börja titta på frågor om lungcancer och screening.
Lungcancer är den cancerform som orsakar flest dödsfall i världen. Överlevnaden är dålig jämfört med många andra cancertyper, vilket är en konsekvens av att många tumörer upptäcks sent.
– Överlevnaden blir dock bättre. Framför allt bland kvinnor som har en bättre prognos, men inget vet varför det är så, sade Karl-Gustav Kölbeck, överläkare på lungonkologiskt centrum, Karolinska universitetssjukhuset.
100 olika lungtumörtyper
Lungcancer är en sjukdom med stora variationer. Närmare 100 olika slags tumörer i lungor har beskrivits. Den vanligaste formen är adenocarcinom. På kort tid har andelen adenocarcinom ökat kraftigt, men det är oklart vad det beror på. Andelen rökare och icke-rökare varierar kraftigt mellan olika slag av lungcancer.
– Carcinoid är en ovanlig form, där nästan varannan patient aldrig har rökt. Av vanliga typer som skivepitel- och småcellig lungcancer är det bara några få procent som aldrig rökt.
Det finns många spekulationer om varför icke-rökare får cancer idag, men faktamässigt finns inga påtagliga riskfaktorer, sade Karl-Gustav Kölbeck.
– Yrkesarbetare utsätts generellt inte för risker för lungcancer. Radon har diskuterats liksom passiv rökning, men det är svaga riskfaktorer. Ärftlighet förekommer men framför allt måste det vara något annat.
Tidigt i kartläggningen av det mänskliga genomet upptäcktes att EGFR kunde vara en tillväxtfaktor för lungtumörer. Det utvecklades läkemedel som hämmar EGFR, som blev de första läkemedlen mot lungcancer som inte var cytostatika. Man upptäckte sedan att några patienter blev mycket bättre av de nya läkemedlen medan andra inte svarade på behandlingen eller till och med försämrades. Patienter som inte rökte hade oftare EGFR-positiva tumörer och bättre nytta av behandlingen.
Många fler mutationer hos rökare
När man undersökte hur vanliga mutationer över huvud taget var hos rökare jämfört med icke-rökare såg man att om en icke-rökare kanske hade en mutation så kunde rökare med småcellig lungcancer ha mer än 15 mutationer. Idag undersöker man hur många mutationer patienter har.
– Det är tacksamt om det bara finns en mutation som driver tumören. Vi kallar det single driver mutation. När det gäller adenocarcinom som ökar kraftigt har vi upptäckt single driver mutation hos drygt hälften av patienterna och i flera fall finns bra målinriktade läkemedel. De här patienterna har en betydligt bättre prognos än rökare med många mutationer som kan driva på tumörutvecklingen.
Karl-Gustav Kölbeck tror att single driver mutation kan vara en förklaring till lungcancer hos personer som aldrig har rökt.
– Men vi vet fortfarande inte vad det är som orsakar de här mutationerna. Kanske är det otur. Kanske hade immunsystemet en dålig dag när mutationen inträffade, sade han.