I en färsk rapport skriver LHC att vården i dag alldeles för ofta styrs alltför detaljerat och från för långt håll. Istället behöver man utveckla verksamheten nära dem som jobbar med den, och ta med patienten så tidigt som möjligt.
Varje dag ser vi rubriker som handlar om både plats- och personalbrist i sjukvården i Sverige. Lokal media i Skåne har på sistone rapporterat mycket om långa väntetider för kvinnor med svåra förlossningsskador och inställda operationer för svårt sjuka patienter med cancer i bukhinnan. Brist på vårdplatser och personal anges som de stora problemen. Det är inte ovanligt – i många fall när det skrivs om den så kallade krisen i vården så handlar det om att patienter får ligga på sängar i sjukhuskorridorer och att det saknas vårdpersonal.
Ingen resursbrist
Men i den nya rapporten "Från flytt till förändring – en studie av verksamhetsutvecklingen i Region Skåne" utmanar forskarna genom att hävda att det egentligen inte finns någon resursbrist i vården. Istället är det så att man bör fråga sig varför de tillgängliga resurserna inte används på bästa möjliga sätt, skriver rapportförfattarna. En anledning till nuläget är att vården ofta är alltför toppstyrd, menar LHC. Ersättningssystem och nya vårdavtal påverkar alla som jobbar direkt med patienterna och vårdpersonalen känner sig ofta maktlös inför beslut som fattas över deras huvuden.
– Det är ett av de största problemen och det gör det också svårt att bedriva verksamheten. För detaljerad styrning som också sker på för stor distans är som styra ett barnkalas med sms. Men det är också viktigt att poängtera att man ofta uppfattar sig som hårdare styrd än vad man egentligen är, att gräva skyttegravar är inte någon framkomlig väg, säger Hans Winberg, generalsekreterare för stiftelsen LHC, Leading Health Care.
LHC bedriver så kallad aktionsforskning, vilket innebär att forskarna själva aktivt deltar under studien och påverkar processen. Under de två år som LHC följt förändringsarbetet vid Sus, Skånes Universitetssjukhus, har det interna arbetet på sjukhuset delvis bytt skepnad.
Tanken med Sus förändringsarbete har varit att flytta ut specialistvården från de stora sjukhusen till vårdcentraler och patienters hem (bland annat i form av avancerad hemsjukvård). På så sätt skulle man komma närmare patienterna och dessutom få ekonomin att gå ihop bättre.
Ingen förbättring
Men förändringsarbetet ledde ganska snabbt till problem – medarbetarna blev inte mer engagerade och resultatet förbättrades inte. LHC skriver i rapporten att de stora utmaningarna har varit att kommunikationen inte fungerat tillräckligt väl, att de olika specialisterna inte har någon vana att arbeta tillsammans och att pilotprojekten aldrig omvandlas till en vardaglig verksamhet. Många uppfattade det också som att personalen dränerades när olika personer rycktes iväg till försöksverksamheter.
– Man måste förstå och analysera de här utmaningarna för att kunna ta itu med dem. Det är viktigt att ha fokus på det bredare perspektivet, att tänka organisatoriskt och inte bara medicinskt inom de vanliga stuprören, menar Hans Winberg.
Som en följd av LHC:s insats i förändringsarbetet fick medarbetarna mer spelrum att påverka, både i det interna arbetet och i de nya satsningarna. Det uppstod en så kallad "verksamhetsnära och gränsöverskridande dialog". Projektet med att flytta ut enskilda specialister till primärvården kompletterades med idén att samlokalisera kompetenser inom sjukhuset. På så vis kan multisjuka patienter med komplexa behov bemötas bättre.
– För att vända utvecklingen bort från kris till lösningsfokus och uppfylla målet om en bättre vård för alla måste verksamheten, personalen och patienterna inkluderas redan i startskedet av ett förändringsarbete, säger Hans Winberg.