Onsdagen den 31 oktober presenterade den särskilde utredaren Sofia Wallström ett delbetänkande, ”Pris, tillgång och service” från Läkemedels- och apoteksutredningen. Bland förslagen, som totalt beräknas minska läkemedelskostnaderna med 2,4 miljarder kronor per år, finns att en internationell referensprissättning införs för nya läkemedel när de funnits med i subventionssystemet i fem år.
Delbetänkandet innehåller avsnitt om prissättning på receptbelagda läkemedel, förslag om bättre tillgång till läkemedel på apotek, förändringar i det generiska utbytet och andra förslag som rör apotekens verksamhet.
När det gäller generiska läkemedel föreslås att perioden för ”månadens vara” i utbytessystemet förlängs från en till två månader. Ett annat förslag är att det införs sanktioner för apotek som inte följer reglerna om utbyte.
Inte sämre tillgång än tidigare?
Sofia Wallström Foto: Länsstyrelsen Västmanland
På senare tid har det varit uppmärksamhet i massmedia om brister i apotekens lagerhållning. Allt fler patienter påstås inte få sina läkemedel inom ett dygn, så som 24-timmarsregeln anger. Även konsument- och patientorganisationer har kritiserat att efterfrågade läkemedel inte funnits på apoteken. Men utredningen går mot den allmänna bilden.
– Det finns inga undersökningar som pekar på någon större skillnad jämfört med före omregleringen. Att tillgängligheten uppmärksammats mer nu än under apoteksmonopolet kan ha ökat förväntningarna och upplevelsen av att apoteken inte alltid kan expediera de önskade läkemedlen, men vi hittar som sagt inget stöd för detta i siffrorna, sade Sofia Wallström.
Omregleringen har synliggjort problem som fanns tidigare, konstaterade hon. För att ändå förbättra tillgängligheten föreslår utredningen att krav ställs på en ”rimlig” lagerhållning. En skyldighet att hänvisa till andra apotek där ett läkemedel finns föreslås också.
Utredningen funderade även på att föreslå en leveransskyldighet för tillverkarna, men fastnade istället för att föreslå att Läkemedelsverket ges uppdraget att kartlägga omfattningen av restnoteringar för läkemedel. En sådan kartläggning skulle eventuellt kunna ge underlag för ett framtida förslag om leveransskyldighet.
Vill trimma prissättningen
Utredningen har inte värderat hur höga läkemedelskostnaderna bör vara utan inriktat sig på att ”trimma prissättningen”. Besparingar ska göras genom att priset på ett läkemedel efter fem år inne i läkemedelssubventionen inte får vara högre än det genomsnittliga priset i sex andra länder: Danmark, Norge, Finland, Belgien, Nederländerna och Österrike. Efter tio år med subvention får priset högst vara genomsnittet av priset i de tre länder av ovannämnda länder som ligger lägst.
Tillsammans med några ytterligare förslag beräknar Sofia Wallström att läkemedelskostnaden minskar med 2,4 miljarder kronor (jämfört med dagens kostnad på 36 miljarder kronor). En del av denna besparing föreslås användas till stimulans av samarbeten mellan sjukvården och industrin när det gäller introduktion av nya läkemedel, uppföljning, förbättrad läkemedelsanvändning och kliniska prövningar.
– Vi tycker det är rimligt att en del av besparingarna återförs. Det stödjer målsättningar om att en bättre läkemedelsanvändning kan stimulera innovationer och forskning. Men vi säger inget om hur stor andelen bör vara. Det är en politisk fråga som vi överlåter åt den fortsatta processen och regeringen, sade Sofia Wallström.
Bilder
Delbetänkande; LIF, Lotta Fogelström (CC BY-NC-ND 3.0)
Sofia Wallström; Länsstyrelsen Västmanland (omfattas inte av CC. All rights reserved)
