Inom svensk sjukvård finns stora brister i kunskaperna om hiv. Ett stort problem är att närmare fyra av tio smittade individer inte diagnostiseras trots att de redan haft kontakt med sjukvården med hiv-relaterade symtom. Sen diagnos innebär större lidande för individerna och stora kostnader för samhället.
I Sverige kan en välbehandlad hiv-patient leva ett nära nog normalt liv. När medicinering och övrig behandling fungerar planenligt är den förväntade återstående livslängden ungefär densamma för en hiv-smittad person som för den övriga befolkningen.
Mer än nio av tio svenska hiv-patienter når behandlingsmålet att virus inte ska kunna spåras i blodet (länk till InfCare HIV) . Biverkningarna är lindrigare än förr och terapisvikt på grund av resistens hos virus mot behandling är ovanligt. Referensgruppen för Antiviral Terapi står bakom nationella riktlinjer för behandling av bland annat hiv.
Men även om situationen för hiv-sjukvården är mycket mer gynnsam än för 10-20 år sedan finns det inga skäl för sjukvården att slå sig till ro. Att behandlingen varit framgångsrik har flyttat perspektivet – idag är det annat som stör patienten.
Anders Sönnerborg. Foto: Internetfoto, Patric Lindén
Restriktioner för den som lever med hiv
Även om behandling innebär att hiv-smittade kan leva ett praktiskt taget normalt liv så finns fortfarande restriktioner. Som till exempel kravet i Smittskyddslagen att en hiv-smittad person ska informera en sexpartner om sin smitta och att kondom ska användas vid samlag även om partnern är informerad. Detta krav gäller även om personen inte har en påvisbar mängd virus i blodet. – Studier har visserligen visat att smittorisken vid vaginala samlag är minimal, men det vetenskapliga underlaget för smittorisk vid anala samlag är mer begränsat och saknas för sprutbyte mellan narkomaner. Generellt finns ett samband mellan mängden virus i blodet och risken att sprida smitta vidare. En debatt pågår om denna kunskap inte bör leda till en förändring av tolkningen av Smittskyddslagen, säger Anders Sönnerborg.Många testas först när immunsystemet är försvagat
Antalet som smittas av hiv ligger relativt konstant och årligen rapporteras 400-500 nya fall till Smittskyddsinstitutet. En relativt stor andel av de nya fallen är så kallade ”sena testare”, det vill säga att personerna redan när infektionen upptäcks har en immundefekt (definierat som att antalet CD4+-T-celler har sjunkit till 350 celler per mikroliter eller lägre). Johanna Brännström, som är doktorand hos Anders Sönnerborg, gör en studie där patienter från 14 svenska kliniker ingår. 65 procent av de nydiagnostiserade patienterna hade CD4+-värden som var 350 eller lägre. Endast 15 procent av de nyupptäckta patienterna under de två senaste åren hade värden över 500, det vill säga den gräns där behandling mot hiv ska inledas enligt svenska riktlinjer. – Detta är ett stort kliniskt problem. Inte minst för att dödligheten bland sena testare är avsevärt högre. I Johanna Brännströms material är dödligheten 6,5 procent vilket kan jämföras med mindre än 1 procent bland välbehandlade patienter, säger Anders Sönnerborg.Svaga kunskaper om hiv i sjukvården
Något som är bekymmersamt och som indikerar svaga kunskaper om hiv i sjukvården är att så många som 38 procent av så kallade ”sena testare” redan haft kontakt med sjukvården och visat hiv-relaterade symtom utan att sjukvården föreslagit ett hiv-test för att konfirmera eventuell smitta. – Diagnoser missas även hos oss. En kvinna som var inlagd på sjukhuset hade man inte frågat om ett test trots att hon bott i flera år i Afrika och hade klassiska symtom på hiv-infektion. Men eftersom det låg en bibel på nattduksbordet kunde man inte föreställa sig att hon var hiv-smittad, säger Anders Sönnerborg. I en stor del av världen är otillräcklig sjukvård ett stort problem inom hiv-vården. I Sverige är bilden en annan. De vars hiv-smitta är känd får en bra vård. Problemet är de odiagnostiserade. Smittskyddsinstitutet uppskattar antalet sådana individer till 1000-1500. Anders Sönnerborg deltar i ett projekt inom HIV in Europe där man tar fram en lista över tillstånd som indikerar ökad risk för hiv. Några är tuberkulos, livmoderhalscancer, analcancer och malignt lymfom. Alla som har dessa diagnoser bör även testas för hiv, anser han. – Syftet med projektet är att visa att vid dessa tillstånd är det angeläget och samhällsekonomiskt lönsamt att testa för hiv. Kan vi öka uppmärksamheten hoppas vi att minska andelen sena testare. En missad hiv-diagnos kostar oerhört mycket pengar både i sjukvården och i sjukförsäkringssystemet, säger Anders Sönnerborg.Knappt någon tackar nej till ett test
Trots en hel uppmärksamhet kring hiv brister kunskaperna inom vården. Anders Sönnerborg tror att det finns många skäl till att en läkare inte tänker på eller ens frågat om ett test. Provtagning är frivilligt men det är extremt ovanligt att en person tackar nej till ett erbjudet hiv-test. Anders Sönnerborg har själv aldrig fått ett nej trots att han frågat i storleksordningen 2000 personer. Undersökningar inom mödravården visar att 99,8 procent av dem som erbjuds ett test tackar ja. En del av det förebyggande arbetet som fungerar dåligt är det som erbjuds invandrare. Alla asylinvandrare som kommer till Sverige ska erbjudas en hälsoundersökning, inklusive ett hiv-test. Men det brister ofta. En hel del av dem vars hiv-smitta upptäcks sent är asylinvandrare som inte erbjudits hiv-test. Ytterligare ett bekymmer är att det för anhöriginvandrare inte ens finns rutiner som innefattar hiv-test. Svenska regeringen har på EU-nivå lovat att alla hiv-infekterade individer som kommer till Sverige ska diagnostiseras inom två månader. – Men detta uppfylls inte alls. En konsekvens av fördröjd hiv-diagnostik bland invandrare är att även de inhemska fallen av antalet heterosexuellt smittade här i landet ökar – även om det rör sig om få fall än så länge. Men dessa fall skulle kunna minskas om regeringens löfte genomfördes så att alla asylinvandrare testas inom två månader, säger Anders Sönnerborg.Bilder
Blodprov. Foto: Gunnar Menander (omfattas inte av CC. All rights reserved) Anders Sönnerborg. Foto: Internetfoto, Patric Lindén (CC BY-NC-ND 3.0)Detta är den sista av fem artiklar i en artikelserie om hiv/aids. Övriga artiklar: Den tidiga aidshistorien – en okänd farsot som dödade unga män Tio år av intensiv utveckling av behandlingar av hiv/aids Läkare och forskare hand i hand med industrin räddade livet på aidspatienter Långt kvar tills aidsepidemin i världen är under kontroll