Svensk sjukvård rankas fyra i världen enligt en omfattande studie som publiceras i The Lancet.
Att förbättra tillgången till vård och höja vårdkvaliteten har en hög prioritet i Världshälsoorganisationens globala målsättningar för en hållbar utveckling. Nuvarande metoder att mäta och jämföra olika länders vårdkvalitet har sina brister. Försök att mäta hur väl vården lyckas minska undvikbar dödlighet har bara utförts i höginkomstländer.
Men nu har forskare, med ekonomiskt stöd från Bill och Melinda Gates stiftelse, utvecklat en metod som analyserar data för 32 sjukdomar/skador där dödsfall kan undvikas med en effektiv vård. Tuberkulos, diarréer hos barn, cancersjukdomar, hjärt-kärlsjukdomar, lungsjukdom, diabetes och biverkningar av medicinsk behandling tillhör de tillstånd som ingår i kartläggningen. Ett index med en skala från 0 till 100, HAQ, Health Access and Quality, har använts för att visa utfallet för dessa indikatorer.
I kartläggningen har data för perioden 1990–2015 tagits fram för 195 länder (inklusive territorier som exempelvis Grönland). Under dessa 25 år förbättrades HAQ-index signifikant för 167 av länderna. Det genomsnittliga indexvärdet ökade från knappt 41 för år 1990 till knappt 54 år 2015. De största framstegen under 25-årsperioden gjordes i Sydkorea, Turkiet, Peru, Kina och på Maldiverna.
Globala skillnader ökar
År 1990 låg Andorra, Island och Schweiz i topp i rankinglistan. Dessa länder behöll topplaceringarna till 2015 då deras indexvärden var 95, 94 respektive 92. Sverige hamnade på plats fyra vid båda tillfällena med HAQ-index 2015 på 90, en ökning med 10 enheter från 1990. År 2015 delades fjärdeplatsen med Norge.
Samtidigt som vården visar bättre resultat totalt sett har de globala skillnaderna ökat om man ser till gapet mellan länder med lägst och högst HAQ-index vid en given tidpunkt. År 1990 var gapet knappt 62 indexenheter. 2015 hade gapet ökat till 66 indexenheter.
Generellt finns det ett starkt samband mellan hur mycket resurser som satsas på sjukvård och ett högt HAQ-index. Men samtidigt noterade forskarna att det kan vara stora skillnader mellan länder med liknande socio-demografiska förhållanden. Till exempel råder stora skillnader i utfallet för cancersjukdomar i de rikaste länderna.
Forskarna konstaterar att det faktum att det finns avsevärda skillnader mellan länder med liknande sociodemografiska förutsättningar innebär att det finns en outnyttjad potential för att ytterligare förbättra den globala folkhälsan oavsett ekonomisk utveckling.
Även om metoden ger mer omfattande beskrivningar av ländernas sjukvårdssystem så har den sina svagheter, konstaterar forskarna. Den kan till exempel inte skilja effekter av primärvård från sjukhusvård.
En bredare bedömning bör även omfatta fler tillstånd än 32 där en bra sjukvård kan påverka risken för patienter att avlida, anser forskarna. Vidare föreslås att framtida uppdateringar av HAQ-index även mäter effekter på tillstånd som inte är potentiellt dödliga, men som har stor betydelse för människornas livskvalitet. Två exempel är om medborgarna erbjuds starroperation eller en höftprotes vid svår höftartros.