Sverige har bättre förutsättningar än de flesta andra EU-länder att få fart på klinisk forskning, se till att patienter får tillgång till nya läkemedel, och samtidigt ha en god kostnadskontroll. Det menar Richard Bergström som leder den europeiska branschorganisationen EFPIA. Problemet är att Sverige inte lever som man lär.
Richard Bergström som tidigare var VD för LIF leder sedan några år EFPIA, branschorganisationen för läkemedelsindustrin på Europanivå och dess övergripande policy- och lobbyarbete. När han betraktar Sverige ur sitt EU-perspektiv ser han ett land som när det gäller läkemedel inte lever som man lär.
– Sverige var tidigt ute och insåg att det behövs en mekanism som ordnat införande. I dag följer land efter land efter Sverige och Storbritannien, som var först med att ta fram nationella läkemedelsstrategier. Tyvärr är detta också de två länder som inte implementerar det man kommit överens om, säger Richard Bergström.
– Det jag saknar är tidigt och ordnat införande i verkligheten, med betoning på tidigt samt att man börjar använda nya läkemedel i kombination med en noggrann uppföljning. Det frågetecken som ofta finns direkt efter godkännande är hur nyttan ser ut över tid och svaret får man genom att följa läkemedlen bättre i klinisk vardag.
Richard Bergström menar att industrin för omkring tio år sedan fick mycket kritik för att man bara tog fram läkemedel med låg innovationsgrad, så kallade me-too-drugs inom områden där det redan fanns bra behandling. Men i dag är situationen helt omvänd.
– Nu har diskussionen vänt till hur sjukvården ska klara av allt nytt som kommer. Vi har nu fått läkemedel som botar hepatit C, och otroligt lovande läkemedel på gång inom psoriasis, cystisk fibros, nya hjärtläkemedel och nya kolesterolsänkare. Och till detta en skur av nya immunologiska och onkologiska läkemedel. Innovationshöjden hos många nya läkemedel är stor och alla inser att det här är viktigt, och att det är bråttom. Det ger ett helt annat perspektiv och alla betalare i Europa funderar över hur man ska klara av det, säger Richard Bergström.
Han menar att företagen, myndigheterna och sjukvårdens betalare måste hitta en bättre struktur för att kunna förbereda för nya läkemedel. Alla länder håller på med horizon scanning men ingen drar några slutsatser av den nya kunskapen om vad som är på gång, menar han. Budgetansvariga måste tydligare komma in i processen.
Flera olika studier som jämfört hur olika länder i Europa använder nya innovativa läkemedel. Sverige använder nya läkemedel i allt mindre utsträckning och det tar ofta flera år innan nya läkemedel introduceras. Svenska patienter får i allt högre utsträckning hålla tillgodo med gamla läkemedel. Låg användning av nya läkemedel får också följd effekter i form av att Sverige blir mindre intressant när globala företag ska besluta om var man ska placera investeringar i klinisk forskning. Svenska patienter får på sikt sämre vård och sjukvården missar ny kunskap.
Richard Bergström ser liksom flera andra aktörer att det som kan lösa problemet med låg användning av nya läkemedel, utöver ett fungerande system med ordnat införande, är att staten tar ett större innovationsansvar. Han ser gärna att det system som de hälsoekonomiska forskarna Bengt Jönsson och Katarina Steen Carlsson föreslog i en SNS-rapport förverkligas. Det handlar om att staten ska ta fullt ekonomiskt ansvar för alla nya innovativa läkemedel under de första åren efter godkännande. En poäng är enligt Richard Bergström att det kan göras med god kontroll via överenskommelser med företagen och tät uppföljning. Finns det legitim skepsis kring om ett läkemedels nytta kan man dela risken med företaget genom att ge betalt för utfallet.
– Jag tror det behövs någon form av särskild budget eller fond för detta. Det ligger definitivt i statens intresse att vi åter får innovationssystemet att fungera. Det handlar framför allt om att mäta och om att ge rätt incitament. Om staten menar allvar med att Sverige ska vara en ledande forskningsnation får man peka med hela handen och helst ha en påse med pengar. På kort sikt gäller det att stimulera landstingen att åter bry sig om innovation och klinisk forskning, säger Richard Bergström.
